En stor majoritet av prästerna uttrycker sin tro på ett traditionellt sätt, deras tro ligger nära kyrkans troslära. Men nyvigda och präster i Västerås och Stockholms stift förhåller sig friare till tron.
– Det första vi kan säga är att kyrkan är mycket mer sammanhållen än vi trott. Prästerna står för en trosinriktning som man är ganska överens om, säger Erika Willander, forskare i sociologi vid Uppsala universitet, tjänstledig från analysenheten vid kyrkokansliet.
Tillsammans med Niclas Blåder vid kyrkokansliets forskningsenhet, har hon analyserat 1 348 prästers svar på frågor om vad de tror om Jesu uppståndelse, evigt liv, försoningen och om undren.
Frågorna hade valts för att spegla övernaturliga områden inom tron som kan upplevas som i konflikt med naturvetenskapen.
Resultatet av frågorna som handlar om uppståndelsen fick Kyrkans Tidning ta del av förra året. 75,5 procent av prästerna instämde i stort sett i påståendet att uppståndelsen innebär att Jesu döda kropp fick liv. Bara 14 procent av prästerna ansåg att uppståndelsen inte ska uppfattas bokstavligt.
– De övriga resultaten pekar i samma riktning men vi redovisar inte resultaten på samma sätt. I stället valde vi att söka mönster bland de svarande och göra en konceptuell tolkning, säger Erika Willlander.
Prästerna delades in i kategorierna ”fri” och ”formell”. De präster som kallas fria i relation till trosläran hade återkommande svarat att de inte tolkar tron bokstavligt, till exempel höll de med om påståendet: ”Jag tror inte att orden om ’evigt liv’ skall förstås bokstavligt. När man dör är man död på riktigt”. Men den grupp som kan kategoriseras ”fri” utgör en liten minoritet av prästerna.
”Formell” kallas prästernas trosinriktning om de instämmer i påståendena att Jesu historiska död förändrat tillvaron, att den innebar att världens ondska besegrades och att genom den räddas människor från dom och död. Hållningen formuleras med ord lika de som används i Svenska kyrkans bekännelsetexter. En stor majoritet av prästerna har en ”formell” hållning.
– Undersökningen visar att prästerna är en mer sammanhållen, mer formell grupp än man kunde tro. Samtidigt har vi bilden av en disparat, vag och otydlig kyrka, kanske för att man i Svenska kyrkan får ge uttryck för tro på olika sätt och att det saknas gemensamma slagord, säger Erika Willander.
Upplevelsen av vaghet beror uppenbarligen inte på att prästernas tro är vag. Kanske kan den bero på den lutherska rättfärdiggörelselärans betoning av nåden.
– Är nåden ett fundament kommer kyrkans handlingar att skilja sig från läran, gång efter gång. Då kommer en betraktare också att se kyrkan som vag, säger Niclas Blåder.
Alla präster tror inte likadant och undersökningen visar på flera tydliga mönster.
Prästerna i Visby stift är de mest ”formella”. Två stift, Stockholms och Västerås, sticker ut med präster som är påtagligt ”friare”.
Trosinriktningen påverkas också tydligt av prästvigningsår. Präster som vigts mellan 2000 och 2012 är friare än sina kollegor med fler år i tjänst.
– Kanske satte KG Hammar tonen för de prästkandidaterna? Kanske har utbildningen och pastoralinstitutet förändrats, säger Erika Willander.
– Eller så mejslar utbildningen fram individer som ska ha egen röst, ha egna åsikter, men när man kommer ut i tjänst är den kyrkliga verkligheten mer kollektiv. Man ingår i ett kollegium och verkar i en fromhetstradition och påverkas då i mer formell riktning, säger Niclas Blåder.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.