Anna Lindman: Svenska kyrkan måste sluta skämmas

Kyrkans Tidnings Robert Tjernberg samtalar med Anna Lindman i Vox Populi. Foto: Mikael M Johansson

Vox Populi. Svenska kyrkan borde sluta famla efter sin identitet, och istället stå upp för sin unika position i världen. Det menar SVT-journalisten Anna Lindman i veckans avsnitt av podden Vox Populi. Som också djupdyker i sekter och hur man fastnar i en sådan.

- Istället för att skämmas för det borde man säga; när vi förstod att det är helt orimligt att kvinnor inte får vara präster, då gjorde vi något åt det. Vi är liksom en kyrka som har förändrats i tiden därför att vi har det goda i centrum.

Anna Lindman tar riktigt sats när hon säger det. Efter att ha följt det svenska andliga landskapet i snart tre decennier, menar hon att det är en kyrka som inte alltid förvaltat sitt höga förtroende så väl.

- Kommer du ihåg när påven kom hit och det var dåvarande ärkebiskopen satt i radion och pratade. Och det var ett väldigt fokus på hur sorgligt det var att kristendomen är delad, att katoliker och protestanter inte kan fira nattvard ihop. Inte en enda gång stod någon upp från Svenska kyrkan under det där och sa... Vi är så stolta över vår kyrka.  Över vårt mod. Över de beslut vi har tagit. Över att vi är den här liberala kristna kraften i världen. Inte en enda gång sa de det. Det tyckte jag var jättekonstigt, säger hon i podden.

Sekternas kraft

Men samtalet handlar också om de mörka sidorna av religiösa rörelser. Lindman följde själv Knutbysektens medlemmar under många år. Något som resulterade i både tv-serie och en reportagebok inifrån Knuyby.

- Knutby är ett tydligt exempel på hur en stark ledare kan manipulera en hel församling till att acceptera övergrepp och våld som man inte skulle acceptera till en början.

Lindman berättar om de psykologiska mekanismer som leder människor in i sekter, men drar också paralleler till destruktiva relationer: kärleksbombning, successiv isolering och en pendling mellan värme och kyla. 

Såg sig själv

Och hur hon mitt i det journalistiska uppdraget såg likheter med hur hon själv agerat tidigare i livet.

- Jag ville ställa frågan varför de inte bara gick, men sen insåg jag att jag inte kunde svara på den frågan själv i en destruktiv relation, konstaterar hon.

Anna Lindman. Foto: Mikael M Johansson

Och trycker på att processerna långt ifrån är unika för religiösa sammanhang, utan också kan ses i just kärleksrelationer, men också arbetsplatser och platser där människor samlas.

Så vet du om du är med i sekt

En central fråga blir hur kyrkan – och samhället i stort – kan stötta dem som lämnar sekter eller destruktiva gemenskaper. Kunskap är nyckeln, menar Lindman. Att förstå hur manipulation fungerar är avgörande både för att skydda sig själv och för att kunna hjälpa andra. Hon påminner också om vikten av att lyssna på dem som vågar berätta – och att samfund borde vara snabba att erkänna och rätta till missförhållanden, snarare än att gå i försvar.

- Om en vän säger att du är med i en sekt, då är du troligtvis det. Reflektera, sök stöd, och våga ifrågasätta. För ju längre man stannar, desto svårare blir det att lämna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

9 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Karin Janfalk, ledamot i Kyrkomötet för Öppen Kyrka
Tack Anna Lindman. Ja vi får träna på att vara stolta och glada över att Svenska kyrkan har fått vara och är föregångare. Inte i allt men i mycket.
BGOL
Kanske är det så att Svenska kyrkan skäms, för att man innerst inne vet att man övergivit den rätta vägen och istället slagit in på udda teologiska villovägar där hon bara speglar samhällets normer och inte längre utmanar? De kyrkor som växer så det knakar i vår tid, är de som predikar Kristus.
Nicklas Sundberg
Oavsett om man tror på att kyrkan ska vara liberal eller ej, så känns det lite navelskåderi och märkligt nationalistiskt för en kyrka tala i termer om stolthet över att inte kunna vara mer globalt inkluderad. Det är märkligt att kyrkan fortsätter definiera sig som "Svenska" och i det finns en potentiell dold rasism som borde kunna förena både liberalkonservativa och socialistiska kyrkomöte grupper. När det gäller sekter så tänker jag att det blir väl enkelt ovan, men att jämförelsen av destruktiva relationer i allmänhet är tänkvärd oavsett om man definierar en gudstjänstgemenskap, kyrkas arbetslag eller kyrkomötesgrupp i någon fråga eller situation som sekt. Det jag framförallt saknar är att jag tänker det handlar om fler aktörer och parametrar när det blir fel än bara ledarskap och det i sig ganska farligt vaga tänket om härskartekniker.
David
BGOL: Intressant påstående. Jag har sett många av dina kommentarer här i KT:s kommentarsfält genom åren, men jag kan inte påminna mig om att du någonsin predikat Kristus. Eller överhuvudtaget lutat dina vanligen reaktionära resonemang mot Kristi budskap. Jag tror att det som ligger dig varmast om hjärtat och det du själv predikar i själva verket är något helt annat än Kristus. Det är vad jag tror.
Undrande
Varför skulle det finnas något rasistiskt i att heta ”Svenska kyrkan”, när det är en folkkyrka som är belägen i Sverige? I Danmark finns ju ”Den danske folkekirke” och i Norge ”Den norske kirke/Den norske kyrkja” Skulle det vara rasistiskt att vi t.ex har en myndighet som heter ”Svenska institutet” eller en stiftelse som heter ”Svenska barnboksinstitutet”? Sedan när får inte organisationer i Sverige ha ”Svenska” som led i sitt namn? Svenska kyrkan kanske behöver bli bättre på att inkludera människor som har kommit hit till Sverige från olika länder - det behöver nog hela samhället på olika sätt - men hon måste väl ändå få behålla sitt namn?
Undrande
Och sin egen urbefolkning förstås. Svenska kyrkan har mycket att göra här, precis som samhället i övrigt. Men kan det vara så att andra frikyrkor ibland vill slita av SvK hennes auktoritet/identitet? SvK tillhör inte längre staten o har på sätt o vis blivit ett fristående samfund på liknande sätt som de andra samfunden i Sverige. Samtidigt ska vi väl inte plocka av ett samfund dess identitet och trostradition? Det är otvetydigt så att det samfund som senare kom att benämnas ”Svenska kyrkan” har en månghundraårig historia av att sköta folkbokföring och en del av utbildningen i Sverige. Vi kan inte ta bort det, hur mycket vi än försöker sudda ut det faktumet. SvK har också länge varit en organisation som funnits med sina församlingar i hela landet. Och på så sätt haft en struktur att kunna hjälpa till vid svåra situationer i både det lokala och det nationella. Det är en ju styrka. Men ibland verkar det som att en del - men långt ifrån alla - från ”frikyrkosamfund” vill få del av SvK:s ekonomiska storlek och nationella organisationsstruktur, samtidigt som man vill slita av henne identiteten? Det är förståeligt av historiska skäl, men hjälper inte att läka historien. Andra svar behövs.
Och sin egen urbefolkning förstås. Svenska kyrkan har mycket att göra här, precis som samhället i övrigt. Men kan det vara så att andra frikyrkor ibland vill slita av SvK hennes auktoritet/identitet? SvK tillhör inte längre staten o har på sätt o vis blivit ett fristående samfund på liknande sätt som de andra samfunden i Sverige. Samtidigt ska vi väl inte plocka av ett samfund dess identitet och trostradition? Det är otvetydigt så att det samfund som senare kom att benämnas ”Svenska kyrkan” har en månghundraårig historia av att sköta folkbokföring och en del av utbildningen i Sverige. Vi kan inte ta bort det, hur mycket vi än försöker sudda ut det faktumet. SvK har också länge varit en organisation som funnits med sina församlingar i hela landet. Och på så sätt haft en struktur att kunna hjälpa till vid svåra situationer i både det lokala och det nationella. Det är ju en styrka. Men ibland verkar det som att en del - men långt ifrån alla - från ”frikyrkosamfund” vill få del av SvK:s ekonomiska storlek och nationella organisationsstruktur, samtidigt som man vill slita av henne identiteten? Det är förståeligt av historiska skäl, men hjälper inte att läka historien. Andra svar behövs.
Undrande
Svenska kyrkan kanske behöver bli bättre på att inkludera människor som har kommit hit till Sverige från olika länder - och sin egen urbefolkning förstås - det behöver nog hela samhället på olika sätt. Men hon måste väl ändå få behålla sitt namn? Och även om Svenska kyrkan har mycket att sona från sin historia, när det gäller hur man behandlade människor av annan trosriktning förr i tiden, så hjälper det inte att idag slita av hennes sin identitet. Varje samfund har rätt till sin "egenart." - att få vara den hon är. Här behövs istället andra svar. Men det är en stor och viktig fråga, som vi säkert behöver reflektera och samtala ärligt och grundligt om. (Det är ju det som är ekumenik - att samfund samarbetar kring det vi har gemensamt, men också ömsesidigt respekterar och erkänner varandras olikheter och egenart).
Undrande
Det skulle naturligtvis stå Sveriges urbefolkning, inget annat.