När jag läste söndagens episteltext, som är skriven av Paulus i fängelse, kom jag att fundera på kopplingen mellan motgång och lycka. Texten är trots allt skriven av en Paulus i trångmål; romerska fängelser var inte de trevligaste platser att leva och verka i. Han skulle kunna ha all anledning att klaga.
Men tvärtom så är Filipperbrevet ett brev som handlar om glädje och livsmod. Ja, ordet ”glädje” förekommer hela 16 gånger i brevet. ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft” utbrister Paulus i dagens text. Trots att brevet är skrivet till en församling med stora utmaningar från en apostel som snart kommer att dö.
Givet Paulus sätt att bemöta motgångar och utmaningar borde vi fråga oss själva: varför är vi som kyrka och som samhälle så rädda för motgångar?
Forskare vid Harvard university har visat att vi i dag ofta underskattar vad de kallar för det ”psykologiska immunsystemet”. Vad de visar är att vi som människor har fler oanade talanger och mer av oanad motståndskraft när det gäller att hantera motgångar än vad vi tidigare anat. Vi har helt enkelt i vår mänsklighet av Gud fått med oss en motståndskraft som gör att vi klarar av betydligt fler motgångar än vad vi själva tror att vi kan hantera.
Att fronta sina motgångar och våga tala sant om livet är med andra ord en väg till lycka, och det inte bara för Paulus utan också för dig och mig.
Paulus attityd får stöd från oväntat håll, nämligen från en av världens främsta forskare på lycka, professor Sonja Lyubomirsky. Hon konstaterar att ”negativa känslor som sorg, oro och ilska kan vara oerhört värdefulla, så länge de inte är kroniska”. Hon bottnar bland annat i forskning, som visar att människor som har erfarit relativt svåra motgångar i livet i normalfallet uppger att de är lyckligare än de som inte erfarit någon större kris. Att uppleva kriser i form av motgångar, oro och stress verkar med andra ord, konstaterar hon, vara en viktig och naturlig del av livet. Något som utvecklar oss som människor, och som kan ge oss erfarenheter som är viktiga att ha med sig i bagaget. Erfarenheter som paradoxalt nog kan göra oss lyckliga.
Laurie Santos, en annan professor inom området, konstaterar: ”Jobbiga känslor är viktiga för oss, de är signaler som vi tenderar att ignorera i vårt moderna samhälle. Men vi ignorerar dem på bekostnad av vår egen hälsa.” Det handlar i förlängningen om att leva ett meningsfullt liv.
Så hur lever man ett meningsfullt och vettigt liv i dag, 2023, i en tid som utmärks av sin galopperande klimatångest och med ett galet krig i närområdet? Hur ”brukar vi världen, utan att missbruka den” för att säga det med Kierkegaards ord.
Kierkegaards lösning var att inte försöka fly från negativa känslor och upplevelser, det han kallade ”ångest”, utan i stället våga fronta verkligheten. Se den som den är; att tala sant om livet. För ytterst handlar nog frågan om lyckan om vad livet är, och vad som gör det värt att leva. Och där måste varje person hitta sitt svar. För att återigen säga det med Kierkegaards ord: ”… det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna den idé som jag vill leva och dö för.”
Det var den sanningen Paulus hittat. Därför kan han skriva:
”Jag har lärt mig att klara mig med det jag har. Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist. Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.”
Att finna den sanningen är det enda som är nödvändigt.
