Här smids ljusbärare i tusental

Traditionen med ljusbärare är inte särskilt gammal i det här landet, bara drygt 50 år. Det var i samband med ett världskyrkomöte i Uppsala domkyrka där Martin Luther King skulle ha talat som den första kom till.

För doktor King kom aldrig till Uppsala. Han sköts ihjäl i Memphis i april 1968. En av domkyrkans präster tog då initiativet till Folkförsoningens träd, en stor ljusbärare för att hedra hans minne. Prästen hette Martin Lönnebo och han blev senare biskop och skapare av den populära Frälsarkransen.

En av dem som var med och tillverkade ljusbäraren i Uppsala var smeden Ingvar Nilsson i Stigtomta. En kollega till honom, Lars Larsson, hade fått uppdraget, men bäraren var så stor och komplicerad att han behövde ta hjälp av flera smedkompisar för att tillverka den.

En som beundrade ljusbäraren och såg möjligheten att sprida idén var marknadschefen på Liljeholmens ljusfabrik, Åke Larsson. Han råkade vara god vän med smeden Ingvar från Stigtomta och när grevinnan Bielkhammar i Sankt Anna skulle gifta bort sin dotter så ville hon skänka en ljusbärare till bröllopskapellet Capella Ecumenica på Västra Gärsholmen.

Komminister Mauritz Palmgren, allmänt kallad Mojje, gjorde en skiss åt grevinnan och Ingvar smidde. Resultatet blev den första ljusbäraren: Enhetens krona som finns att beskåda i kapellet. Sedan har det rullat på. I dag är det Ingvars son Magnus som för arvet vidare.

– Farsan och en prästkompis till honom som hette Lars Ekrelius började samarbeta. Lasse var optimist och trodde att de kanske skulle kunna sälja så där en 25–30 ljusbärare. Han satt på en upp- och nedvänd färghink i smedjan och skissade på detaljer medan farsan smidde järnet efter teckningarna, berättar Magnus Nilsson.

– Den första bäraren de tillverkade levererades till Västerås domkyrka i juni 1969 och där kan man fortfarande titta på den. Sedan dess har femtio år passerat och vi har gjort ytterligare 3 800 ljusbärare.

En synnerligen aktningsvärd siffra med tanke på att det finns knappt 3 000 kyrkor i landet.

– Det tar runt 13 timmar att tillverka den mindre varianten av ljusbärare, berättar Magnus. Vi är tre som jobbar här i smedjan och vi tillverkar de olika delarna i omgångar. När en maskin är inställd gör vi väldigt många delar. Gör vi ett krucifix gör vi många på en gång så att vi sen kan sätta ihop bärarna samtidigt. Det är lite som en byggsats.

En annan av pappa Ingvars vänner som var med från början var specerihandlare Stig Johansson i Heda ute på Östgötaslätten. Han insåg tidigt att om man skulle sälja ljusbärare måste man också sälja ljus. Därför etablerade han det företag som fortfarande samarbetar med Magnus Nilsson och i dag är det Stigs son Ulf Johansson som leder det.

Man kan lugnt säga att Magnus och Ulfs vägar inte bara korsats genom åren utan att de också tidvis löpt parallellt. De ringer ofta varandra och diskuterar idéer och tankar om nya produkter och vidareutveckling. En sådan är ljusbäraren för utomhusbruk.

– Sedan vi mer eller mindre fyllt landets kyrkor behövde vi tänka nytt, säger Ulf Johansson som introducerade idén om en utomhusljusbärare för minneslundar för Magnus.

Det var 22 år sedan och i dag har den seglat upp som den nya storsäljaren.

– Det känns extra roligt att våra föräldrar först samarbetade och att Magnus och jag sedan har tagit traditionen vidare när vi tog över företagen. Vi marknadsför och säljer det som Magnus producerar, konstaterar Ulf.

Ljusbärare där kyrkobesökare kan tända ljus i bön eller av andra anledningar sågs länge som en katolsk tradition som inte riktigt passade i Svenska kyrkan. Men sedan Folkförsoningens träd kom till i Uppsala domkyrka har seden inte bara blivit accepterad utan även omtyckt, för att inte säga älskad.

Att de blivit så populära tror Magnus Nilsson har två orsaker.

– Dels att de kom precis rätt i tiden när stressen började öka och pressen på folk gjorde behovet av att stanna upp och reflektera större. Dels att svenskar började resa mer och tog till sig av influenser från södra Europa.

Enbart i landets 13 domkyrkor tänds det i dag mer än 600 000 ljus om året. Lägg där till de övriga nästan 3 000 kyrkorna och det handlar om miljontals lågor om året som fladdrar i Magnus Nilssons och pappa Ingvars ljusbärare. Inte illa för en ljus idé från en liten smedja i Sörmland.