Biskoparna representerar inga andra än sig själva i kampanjen mot Reva

Vi vill inledningsvis tacka ärkebiskop Antje Jackelén och biskop Eva Brunne för deras svar på vår artikel. Mot slutet av repliken kan vi läsa att de inte anser att våra frågor är värda att ta på allvar. Så uppfattar vi dock inte innehållet i svaret, tvärtom.

I vår artikel efterlyste vi ansvar av dem som var pådrivande i Reva-kampanjen mot polisen. En kampanj som resulterade i att rättsstatens representanter inte kunde utföra sina uppgifter. Gränspolischefen Patrik Engström uttryckte nyligen att "Poliser som arbetar i yttre tjänst upplevde bristande stöd från polisledningen under Reva-debatten." (Aftonbladet 13/4).

De senaste fem åren har antalet kontroller mer än halverats, trots att de är nödvändiga att utföra för att efterlysta ska kunna hittas och utvisas.

Det är år 2013 som antalet kontroller sjunker dramatiskt och det är samma år som kampanjen mot Reva är intensiv och högljudd. Kampanjen resulterade i att tilltron till polisen sjönk och att rättssamhällets principer och lagar inte kunde upprätthållas.

Vi skrev i vår artikel om de personer som vistas illegalt i Sverige och som utgör en säkerhetsrisk. Att dessa människor existerar i vårt land är inget misstänkliggörande av en heterogen grupp, utan ett konstaterande baserat på officiella uppgifter från polis, säkerhetspolis och regeringsrepresentanter såväl i Sverige som internationellt.

Gruppen är således homogen, eftersom de utgör en risk och har avvisningsbeslut. Enbart en sådan person räckte för att ställa till förödelsen på Drottninggatan. En direkt konsekvens av att Reva-kampanjen har försvårat polisens arbete är risken för terrordåd, som det i Stockholm.

Den vänsterpolitiska kyrkliga tankesmedjan Seglora var en av de mest högljudda aktörerna i Reva-kampanjen. För det bär Antje Jackelén och Eva Brunne ansvar, eftersom de kan betraktas som smedjans huvudmän. Den kyrkliga Reva-kampanj som iscensattes utgjordes inte av texter som Jonas Hassen Khemiris i Dagens nyheter (10/3 2013). Det upprop och de texter som den kyrkliga tankesmedjan spred handlade om att Sverige var på väg att bli en polisstat och om påstådd rasprofilering.

Fabricerade vittnesuppgifter om omfattande kontroller på rasistisk grund i Stockholms kollektivtrafik förmedlades. Det kan vara belysande att påminna om ett av uttrycken för den hätska och uppskruvade stämningen: Kyrkliga medarbetare, som inspirerats av kyrkans kampanj mot Reva, spred bilder på Anne Frank där ordet Reva var infogat.

Påståenden om Reva granskades av olika parter, såväl inom polisen som av utanförstående. Slutsatsen var att anklagelserna mot polisen om rasprofilering, strukturell rasism och kontrollerna i Stockholms kollektivtrafik saknade grund. Det är därför uppseendeväckande att Jackelén och Brunne väljer att fortsätta att sprida denna desinformation om kollektivtrafiken och ånyo försöker misstänkliggöra polisen för strukturell rasism i sin replik till oss.

Uppseendeväckande är även att terrorns offer är osynliga i deras text. Enligt flera undersökningar finns en rädsla för terror bland Sveriges befolkning och därmed hos många av Svenska kyrkans medlemmar, här finns ett pastoralt ansvar.

Den kyrkliga Reva-kampanjen är en allvarlig påminnelse om de konsekvenser det kan få när kyrkan ropar i komplexa samhällsfrågor och gör gemensam sak med dem som hojtar högst då drevet går. Att ett pressmeddelande från en grupp på yttersta kanten, som aktivisterna i planka.nu, kunde resultera i att flera biskopar ställde sig på barrikaderna och legitimerade samhällsomstörtande ideologier behöver granskas och redas ut mer än vad som är möjligt i en debattartikel.

Vi hoppas att diskussionen fortsätter. För det finns mer att diskutera, då biskoparnas svar på våra frågor ger vid handen att de vidhåller sin syn på Reva, skapar osäkerhet om ifall svensk lag ska gälla och efterlevas samt underlåter att axla sitt ansvar. Den senaste prognosen uppskattar att över 50 000 personer kommer att avvika och gå under jorden fram till och med 2021. Förutom dessa finns redan tiotusentals personer som inte vistas lagligt i Sverige och som har beslut om avvisning.

Det kommer att krävas stora samhälleliga resurser för att upprätthålla svensk lag, säkerheten och att motarbeta skuggsamhällen. I det läget hade det varit ansvarstagande om biskoparna valt att inte fortsätta sända signaler som kan undergräva förtroendet för samhällets rättsapparat.

Avslutningsvis vill vi påpeka att Antje Jackelén och Eva Brunne faktiskt inte representerar några andra än sig själva när de deltar i upprop eller andra aktivistiska manifestationer. De representerar inte sitt ämbete och inte Svenska kyrkan med dess av åsiktsmångfald präglade medlemmar, förtroendevalda och anställda.

Det vore att göra Svenska kyrkan en välgärning om detta framgår tydligt när kyrkliga ämbetsbärare gör gemensam sak med starkt ideologiskt färgade aktiviteter i framtiden.

Annika Borg
teol dr, skribent och präst i Svenska kyrkan

Johanna Andersson
doktorand i religionsvetenskap, f d präst i Svenska kyrkan