Jungfrufödelsen och Jackelén

Att arianerna trängdes tillbaka under senare delen av 300-talet hade sina sociala och politiska orsaker, men naturligtvis även sina teologiska. Liksom övriga kristna på den tiden (och till skillnad från Jehovas vittnen idag) ansåg de att den historiske Jesus från Nasaret rätteligen kan tillbes. Till skillnad från sina niceo-konstantinopolitanska meningsmotståndare (och i likhet med Jehovas vittnen idag) ansåg de samtidigt att Jesus visserligen är ”gudomlig” men dock inte på samma nivå som Gud.

Det religiöst problematiska i denna situation, alltså detta att i praktiken tillbe någon som man i teorin inte anser vara Gud, var biskop Athanasios och de andra homoousianerna (”av samma väsen”-förespråkarna) inte sena att påtala: ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” Arianerna tycks ha famlat efter motargument.

Efter att ha lyssnat på utfrågningen i Gottsunda kyrka av ärkebiskopskandidat Antje Jackelén kommer jag återigen att tänka på detta antika drama. ”Tar man jungfrufödelsen som en biologisk fråga så har man faktiskt missat hela poängen”, svarade Lundabiskopen när hon blev ombedd att förklara i vilken mening hon anser att Jesus är Guds son. Vad jungfrufödelsen egentligen handlar om, fortsatte hon, är att evangelisten Lukas med hjälp av ”mytologiskt språk”, som användes på ett liknande sätt även i andra antika sammanhang, ville framhäva det unika med Jesu födelse.

Om Maria hade sex innan hon blev gravid är således, om jag tolkar Jackelén korrekt, teologiskt irrelevant. Jag kommer att tänka på de antika kristologiska stridigheterna eftersom jag tar för givet att Jackelén och Svenska kyrkans övriga biskopar och ärkebiskopskandidater helhjärtat stämmer in i vittnesbördet från 300-talets kristna: Det är tillbörligt och rätt att säga, exempelvis, ”jag tillber dig, Jesus, jag prisar och ärar dig”. Den konciliesanktionerade motiveringen till denna fornkyrkliga praxis kom att preciseras successivt under senantiken. Den centrala idén torde vara bekant: Jesus kan rätteligen tillbes eftersom han är personligt identisk med Sonen i den heliga Treenigheten.

Gentemot i synnerhet ”nestorianerna” framhölls just detta att Jesus och Sonen, Guds eviga Logos, är en och samma individ, ett och samma subjekt. Därför är Jesus, enligt detta synsätt, trots att han är sann människa i kraft av sin mänskliga natur, inte en mänsklig person. Han är en gudomlig person: den andra gudomspersonen. Det är hans unika, eviga identitet.

Antag nu, i linje med denna senantika kristologi, att Maria, theótokos, blev havande med den andra gudomspersonen. Till skillnad från all annan mänsklig avkomma var barnet i hennes mage inte en mänsklig person. Vore det då att ”missa hela poängen” om man drar slutsatsen att Maria inte heller blev havande på samma sätt som alla andra kvinnor? Att hon faktiskt blev gravid på ett unikt sätt genom den helige Ande, trots att hon aldrig haft sex? Jag har naturligtvis svårt att tro att det var detta som Jackelén, som är en skarp tänkare, ville säga med sitt uttalande.

Kanske ville hon bara påpeka att Marias eventuellt biologiska jungfrulighet inte låter sig utläsas ur evangelierna? Jag misstänker dock att hon inte bara avsåg att ge en exegetisk kommentar utan att hon också tog tillfället i akt att göra en teologisk markering. Men vilken, i sådana fall? Att Jesus är värd tillbedjan trots att han inte är Gud? Bort det, att Jackelén skulle vara arian! Att Jesus är en mänsklig person, avlad på naturligt vis, i vilken Gud har tagit sin boning? Tveksamt, ty varför är han då värd tillbedjan? Att Jesus inte är värd tillbedjan, när allt kommer omkring? Jag famlar som synes efter trovärdiga gissningar. Det vore angeläget, enligt min mening, att helt enkelt få ett teologiskt förtydligande.

Martin Lembke
Doktor i religionsfilosofi, Lunds Universitet