Ge dem nycklarna och visa tillit

Vid varje dop läser vi evangeliet om Jesus och barnen: ”Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det, blev han förargad och sade: Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte. Guds rike tillhör sådana som dem.”

Och ofta, kanske inte direkt under själva dopet, men efteråt tänker jag på dessa meningar. ”Guds rike tillhör sådana som dem.” Är det inte alla våra församlingsmedlemmar som är sådana som dem? Och vilka är då vi - de anställda? Är vi inte lite lika lärjungarna ändå? Trots vår vilja att välkomna alla till kyrkan, är det ofta svårt att vara så där välkommande som vi skulle vilja vara.

Nu på senare tid är det många församlingar som börjar fundera över frivillighet och hur vi kan engagera fler. Det förs diskussioner om ”frivilligarbetet”, det skapas arbetsgrupper och dokument.

Och, jag kan inte sluta att tänka på att allt detta är över­arbetat, att det missar kärnan. För, vad vill människor som vill engagera sig i sin församling? De vill bli tagna i anspråk, men på det sätt som de själva bestämmer. De vill kunna komma till kyrkan och känna att just deras bidrag är rätt och riktigt – och viktigt! De vill inte gå en utbildning i hur man ”är frivillig”, de vill sätta i gång, här och nu. Tar det för lång tid tröttnar människor och söker sig någon annanstans. Detta behöver diskuteras, det behöver tas upp i arbetslagen: hur kan vi snabbt bereda plats för nya människor, nya idéer och nya verksamheter?

Jag har funderat en hel del över detta och mitt enkla svar är: Ge dem nycklarna! Ge dem förtroende! Och, se vad som händer. Självklart behöver de informeras om vilka säkerhetsföreskrifter som gäller, självklart behöver vi lära känna dem och gäller det arbete med barn ska det göras ett utdrag ur belastningsregistret. Men, sedan är det bara att sätta i gång. Det kan vara en matlagningskurs, bygga modellflygplan, meka med mopederna eller en enkel läsecirkel.

Vad jag vill poängtera är att detta är verksamheter som inte leds av anställda, det är heller inte ett samarbete med någon annan ­aktör, det är våra egna församlingsmedlemmar som engagerar sig. Och ja, det kan gå fel. Det kan bli så att en verksamhet startas och dör ganska snabbt för att den som ledde den flyttade, tröttnade eller hittade något annat. ­Poängen är just detta: Ge dem nycklarna! Visa tillit! Och, lita på att de är vuxna människor som i de allra flesta fall tar eget ansvar.

Att bygga församling börjar med att dela liv. Att bygga församling börjar med att bygga relationer. Att bygga församling börjar med nyfikenhet på den andre, med tillit och öppna dörrar. Har vi fått in sådana verksamheter i våra församlingshem, kan vi anställda gå dit, hälsa på, sitta med en stund och bygga relationer som kan leda vidare till kyrkan, till gudstjänst och mässa. Dela liv – dela tro – dela gudstjänst, i den ordningen kan det bli riktigt bra.

Antje Bernhardt
präst, enhetschef för ­församlingsverksamheten, Svenska kyrkan ­Borlänge