Öppna kyrkor eller öppnade kyrkor – inte något större problem

Jag kommer från en familj som varit kyrkoturister sedan innan jag föddes. Jag har upplevt öppna kyrkor och hur de började stängas i mitten av 70-talet. Jag har stått i kyrkor och försökt betala för kort och broschyrer bara för att få mina mynt rullande ner på fötterna då någon brutit upp bottnen på bokbordet för att komma över några få kronor.

Jag har stått och tittat på en billig tavla som hängts upp som ersättning för en dyrbar vilken stals bara nätter efter att den blivit värderad. Jag har besökt kyrkor utan stuprör, utan takkronor, utan ljusstakar och så vidare, allt stulet och många gånger oersättligt. Vissa kyrkor vandaliseras och några bränns ner.

Däremot har jag endast en gång under alla dessa år inte kunnat besöka den kyrka jag velat. Det fanns ingen personal tillgänglig den dagen jag passerade eftersom de var på gemensam utbildning. Jag kontaktar församlingen i förväg och de verkligen anstränger sig för att jag ska kunna komma in i kyrkorna.

De fixar personer som öppnar, personer som ibland kör ut flera mil till en annars stängd kyrka som sällan används. Ibland är det någon som verkligen är insatt i sin kyrkas historia och som gärna berättar allt om det som finns att se och ibland är det en sommarvikarie som beklagar att de inte kan svara på mina frågor.

Jag har fått gå ”bakom kulisserna” många gånger, fått se kyrksilver, medeltida textilier, insidan av orgeln, utsikten från tornen och så vidare. Jag har även promenerat runt på kyrkvindar och krupit in under kyrkgolv. Då kort eller broschyrer inte funnits tillgängliga har jag flera gånger fått dem hemskickade efteråt utan någon kostnad för mig.

Så vad är då jag? En historieprofessor som forskar – nej. En kyrkligt anställd som skulle kunna få ”speciell” visning – nej. Jag är en helt vanlig, enkel kvinna som samlar på kyrkkort. Jag släpps in i kyrkorna och jag får fantastiskt fin hjälp för att få uppleva vårt gemensamma kulturarv. För visst är det det besöket vi talar om här? Att kunna besöka kyrkorna som turist och inte att uppsöka kyrkan för att möta Gud. För se det är en helt annan fråga om en annan form av tillgänglighet.

Jag önskar vi kunde ha alla kyrkor öppna hela tiden men sådan är inte verkligheten. Så länge församlingens personal och även frivilliga tillåts känna stolthet över sin kyrka och vill visa fram den så är det faktiskt inte ett problem att besöka kyrkor i Sverige.

Om vi däremot funderar över alla de medeltida skulpturer, dopfuntar, textilier osv som finns i magasinen hos, framför allt, Historiska museet i Stockholm, och tillgängligheten där ... Här finns stora mängder föremål från vårt gemensamma kulturarv som vi aldrig tillåts se. Men visst, de är nog tillgängliga för forskare.

Eva Nilsson
kyrksamlare