Den 27 augusti kom prästen Jörgen Magnussons inlägg, som girade förbi sakfrågan och tolkar min artikel enbart negativt. Sakfrågan, varmed efterlystes vad männen gjort för att få fler män till kyrkan i tider då prästämbetet stod öppet enbart för män, blev obesvarad.

Jörgen Magnusson talar närmast förklenande om omsorg. Är den synen förhärskande i Svenska kyrkan, undrar man hur det är att vara dia­kon i denna kyrka.
Magnusson verkar inte förstå min betoning på dialog. Det står helt klart för de flesta i vår kyrka att människor i dag inte kan nås enbart gen­om monolog från predikstolen.

Predikan fyller naturligtvis fortfarande sin funktion och den måste också innehålla ett mått av omsorg om människan, lyssnaren.

Platser där männen finns är många fler än de av mig i tidigare artikel uppräknades. De finns på musikfestivaler, i jägarförbund, med flera, med flera. Alla platser för dialogkontakt.

Hur som haver måste vi alla tänka på hur vi är som människor i en tid då Svenska kyrkan vårvintern 2008 låg etta på listan ”anmälningar till JämO”.

Det finns annat än ett gammalt talesätt att hänga upp sig på. Med ovan sagda är detta tankeutbyte avslutat för undertecknads del.

Ingegerd Hellberg
ordförande i Västerås stiftsgrupp Kvinnor i Svenska kyrkan Borlänge