Utbildningsuppdrag med sikte framåt

Så länge det finns studerande så utvecklas en skola, och lärare utmanas att fördjupa sitt lärande och sin undervisning. Därför välkomnar vi en diskussion också med tidigare studenter om
deras utbildningstid.
Som sexton personer, utbildade åren 2016-20, skriver i KT 51/52 är uppdraget att ”samla alla kyrkans stift och traditioner på ett utbildningsinstitut en svår uppgift i sig.” Samtidigt är inte tanken att utbildningen ska vara lätt vare sig för lärare eller studerande. Den ska i stället vara berikande och utvecklande genom att perspektiv får brytas och alla utmanas att bredda reflektionsförmågan och öppna för en mångfald av tolkningar. Allt för att rusta pastoralteologiskt för tjänst och samarbete i kyrkoliv och församling

Vi finner anledning att kommentera några saker där vi menar att debattörerna gör det lite lätt för sig. I texten kritiseras utbildningen i generella ordalag för att inte vara tillräckligt bred men det blir inte tydligt vad som har saknats. Konkret och konstruktiv kritik är bättre än den svepande.

När det sägs att en ”ansträngning saknas i hög grad” för ”att härbärgera och bejaka den teologiska mångfald som vi vet finns i vår kyrka” vet vi med oss att ansträngningar har gjorts och görs för att just visa på olika uppfattningar genom föreläsare, kurslitteratur och lärarrekrytering. Inte så att alla kan bli nöjda med allt, men strävan finns definitivt.

Debattörerna skriver att ett allmänkyrkligt perspektiv saknas och spelar ut detta mot ett fokus på Svenska kyrkan. Vi menar att detta är en felaktig utgångspunkt, och är mera teologisk retorik än pastoral praktik. Vår uppgift är att se Svenska kyrkan som en del av Kristi världsvida kyrka där kontextualitet inte ska spelas ut mot universalitet. Den akademiska grundutbildningen ska ge insikt om att det allmänna och gemensamma alltid uppfattas utifrån speciella perspektiv och olika liv.

Det kan ha varit missvisande när ”mainstream Svenska kyrkan” har använts eftersom det kan förstås som något ”genomsnittligt”. Ingen är vare sig människa eller kristen på ett genomsnittligt sätt utan alla är unika, och det gäller också Svenska kyrkans levande tro och tradition inom den världsvida kyrkan. Därför tycker vi oss från institutets ledning ha uppmuntrat till, och fortsätter att uppmuntra, olika tolkningar och uttryck under utbildningstiden.

När författarna skriver om en ”erfarenhet av att sitta tysta”under utbildningstiden är det tråkigt. Men det är ett intryck som även lärare kan ha av studerande av annan anledning.
Undervisningen på SKUI bygger på att den studerande ger röst åt sina tankar och erfarenheter. Den bygger också på en beredskap att pröva åsikter och att vara i en process kring egna ståndpunkter såväl som andras. Utbildningsplanen, fastställd av kyrkostyrelsen, syftar till att ge ”studerande möjlighet att bearbeta och tillgodogöra sig yrkesrelaterad kunskap för att sedan ha möjlighet att tillämpa detta i ett pastoralt sammanhang.” Att aktivt pröva sina åsikter och argument och våga ta kritik bidrar till mer bredd och mångfald än att låta bli att exponera dessa. Sedan behöver allting tåla att sättas i relation till officiella dokument och ställningstaganden från Svenska kyrkan där sådana finns. Eller att fundera över hur uppfattningar ska framföras med hänsyn till andra eller hur det kan tänkas landa i församlingslivet.

Som verksamhetsansvariga uppskattar vi när studerande under sin utbildning bidrar till en bredd och mångfald som annars med nödvändighet blir smalare om endast lärare ska stå för den. Det är positivt med ett fortsatt engagemang för kyrklig utbildning även efter studietiden. Vi som står kvar i den kyrkliga utbildningen fortsätter utvecklingsarbetet. Nu närmast med en brett upplagd utvärdering där vi har en klar ansats framåt.

Kenneth Nordgren
rektor
Elisabet Pettersson
programchef
Svenska kyrkans utbildningsinstitut