De lär sig för att lära ut på hemmaplan

Det är sista momentet för dagen, och inför ett gäng ganska trötta deltagare lägger Erica Byström fram den sista uppgiften i kursen Religionspedagogik 1. Deltagarna ska granska konfirmandmaterial, för att sedan grunna på ett antal konkreta frågor: Vilken människosyn och lärandesyn genomsyrar materialet? Vad kan det göra för avtryck hemma i församlingen?

Kursen är på 7,5 högskolepoäng och det är ytterligare ett internat kvar. Här finns pedagoger, präster, diakoner, och någon musiker. Meningen är att deltagarna ska få en boost, bli säkrare i sina roller, kunna föra mer initierade samtal.

Men de ska också sprida sina kunskaper hemma. Att ta tid för att prata om dem på en personalsamling är ett sätt. Att använda de nya kunskaperna i praktiken är ett annat.

– Meningen med utbildningen är att något ska hända i verksamheten. Utbildning är ett sätt att upprätthålla kvaliteten i arbetet i Svenska kyrkan, det ger legitimitet och självförtroende, säger Erica Byström.

I storgrupp har kursen samlats i Karlstad och nu i Skövde. Den sista gången ska de träffas i Vadstena. Där emellan träffas deltagarna i sina stift, tillsammans med de stiftshandledare som finns med på kursen.

Det pedagogiska upplägget har varit så lyckat att de som arbetar med uppdragsutbildning på Linköpings universitet numera sneglar på religionspedagogiken när de ska designa andra kurser.

Erica Byström är projektledare för uppdragsutbildningen på LiU och har varit kursansvarig för utbildningen i religionspedagogik de senaste sex åren.

– Kursen förändras med samhället. Nu senast har vi lyft in ett tema om normkritisk pedagogik, berättar hon.

Med en bakgrund som församlingspedagog har hon både inifrån- och utifrånperspektivet. Hon påpekar att utbildningen är högaktuell i och med Svenska kyrkans program för lärande och undervisning. Medan Svenska kyrkan har tagit steget ut, vill hon ta steget in och fokusera på dem som har som uppgift att leda lärprocesserna i församlingarna.

– Programmet visar tydligt att frågor kopplade till lärandet är viktigt i kyrkan. Vi arbetar med att förmedla budskap och att undervisa. Men när jag tar del av programmet ser jag inte lika tydligt hur medarbetare som möter de människor som kommer till kyrkan ska stärkas i sin kompetens. Här är universiteten en fin resurs. Uppdragsutbildning är världens möjlighet!

– Kursen är en ögonöppnare. Jag har börjat tänka i nya banor: Hur får jag konfirmanderna att engagera sig i söndagens högmässa med extra allt, hur tänker jag om planering av konfirmandhelgerna och arbetspassen, hur skapar vi mötesplatser för sökande människor?

– Jag har fått träffa fantastiska kollegor i samtal, tankar, och utbyte av erfarenheter. Jag får prova hur teorin fungerar i praktiken. Också att tänka mer normkritiskt – hur är det med tillgängligheten till undervisningslokalen? Fungerar undervisningen för ungdomar med funktionsvariationer? Är alla verkligen välkomna?

– Då en av mina arbetsuppgifter är att arbeta med våra konfirmander ville jag ha en reflekterad teoretisk bakgrund att stå på. Det är bra att arbetskollegor går fortbildning och/eller kompetensutveckling som bidrar till nytänk i församlingsarbetet.

– Att också få ta del av andras erfarenheter från de andra stiften är berikande och inspirerande. Min bakgrund är inom skolan som lärare och specialpedagog och jag tycker det har varit klart intressant och lärorikt att ta till sig pedagogiken för ett nytt sammanhang.

– Jag arbetar på stiftskansliet med frågor som rör just konfirmander och ungdomar, därför ville jag gå utbildningen. Kursen är viktig för stiftet eftersom den både går på bredden och djupet i frågor som rör ungas liv och vardag. Just nu funderar vi mycket kring de unga ledarna, vilken fördjupning de behöver för att kunna växa i tro och ansvar i församlingarna.

– Själv tar jag med mig goda samtal om pedagogik och teologi samt att få möjlighet att tänka normkreativt kring konfirmand- och ungdomsfrågor.

– Kursen kan ge medarbetare verktyg att föra fram det viktiga arbete vi gör med konfirmander och ungdomar, så att församlingen förstår att de behöver satsa på det. Det kan leda till att församlingen får fler unga engagerade, för om man känner sig sedd och lyssnad till vill man ge detta vidare.

– Jag har i kursen fått bekräftelse på att jag tänker ”rätt” i mitt arbete med konfirmander och ungdomar, mycket av det som tagits upp speglar vardagen jag befinner mig i. Dessutom är jag sedan tidigare intresserad av befrielseteologi, så det var roligt att få läsa lite om det via Groome och hans tankar om pedagogik och teologi.