Svein Ellingsen verkade en tid som bildlärare och som journalist efter studier vid Statens kunstakademi i Oslo. Det är emellertid som psalmdiktare och hymnolog han främst har gjort sig känd. Han blev statsstipendiat 1976, hedersdoktor i Åbo 2002 och i Oslo 2008. Han nämns som en av våra främsta nordiska psalmförfattare och hans psalmer återfinns i alla de nordiska länderna liksom i Tyskland, Schweiz och USA.
Med de psalmer, de flesta i Britt G Hallqvists översättning, som togs in i Den svenska psalmboken 1986 har han på ett avgörande sätt bidragit också till svensk psalmförnyelse. Hans psalmer må inte vara många till antalet men de har var och en med sin kombination av klarhet och intensitet gett psalmboken ett inslag av särskilt djup och karaktär.
Ellingsen började med bilden, men orden låg hela tiden nära och steg när det var dags över tröskeln och tog vid. I båda uttrycksformerna speglas hans livshållning där det gemensamma draget är frihet från det påträngande, pompösa och anspråksfulla. Hans små målningar i gouache inbjuder till tolkning; själv lär han ha vägrat att ge sin egen.
Det gällde också hans psalmtexter. Jag ställde en gång frågan om jag uppfattat hans intention rätt i en text jag arbetade med och fick det vänliga svaret: ”är det detta du ser så är det rätt”. I gengäld berättade han generöst om sina texters bakgrund.
Som psalmist debuterade han ganska sent i livet. Han kunde fånga en fras i flykten, den slog rot och växte långsamt ut till psalm. En spontan kommentar vid en nattvardsgudstjänst i en kyrka i Köpenhamn: ”vi bär så många med oss”, (nummer 399 i Svenska psalmboken). Ett ord som svar på en fråga vid dottern Margrethes grav: ”Nu är livet gömt hos Gud”, (627 i Svenska psalmboken).
Ljuset finns i Ellingsens texter men där slår också svarta skuggor sina stråk, sprungna ur den inre oro som sägs ha varit hans följeslagare livet igenom. Det var tidvis kärvt, från tidig mobbning och senare ofta svårt vacklande hälsa. Hösten 1969 miste Svein och Ingegjerd sin dotter Margrethe, sex år gammal, i en olycka. Många av hans psalmer har sin botten i sorgen och smärtan.
Ellingsens psalmer föds i mötet mellan Bibeln och livets erfarenheter. Traditionellt brukar det bibliska i detta samspel vara tydligt i psalmer – som parafraser, citat, verbala lån och vad det kan vara. Det karaktäristiska för Ellingsen är främst att det bibliska stoffet mer verkar som surdegen som genomsyrar texten. Under textens yta ligger alltid ett dolt, rikt rotnät av bibliska referenser.
Ellingsen drogs överhuvudtaget uppenbarligen till det dolda. Han bejakade mysteriet – inkarnationens, dopets, nattvardens. Det dolda är ändå ett slags provisorium. Som sin huvudpsalm angav Ellingsen motvilligt ”Herre, når din time kommer”, i Olle Nivenius översättning ”Herre, när din dag är inne”, (174 i Svenska psalmboken). Den sammanfattar, säger han, det han alltid försökt förmedla: att levandegöra ”hoppets dimension i vår kristna tro”.
Detta tecknar psalmen som en Guds timme då det doldas förlåt rämnar och frigör synfältet till mötet ansikte mot ansikte med Gud, emfatiskt upprepat i psalmen: ”Vi skall se dig som du är”.
Det var nog detta som bar honom över alla ”gåtors avgrund” livet ut. Sitt sista jordiska vilorum fick han vid sidan av sin dotter Margrethe.
Per Olof Nisser
