Kallelsen att bli präst kom till Sofie Strid på flera sätt. Dels i samband med hennes konfirmation då ett frö planterades, dels i samband med hennes tidigare jobb som yrkesmålare. Hon renoverade och restaurerade många kyrkor och tog del av den pågående verksamheten på avstånd. Men att Gud skulle kalla henne till präst var otippat.
– Jag befann mig i en livssituation där jag som döv hade tänkt mig något annat än vad Gud hade tänkt sig med mig, säger hon.
Sofie Strid jämför med Mose, flera av profeterna och Paulus, som fick direkta kallelser av Gud.
– De blev kallade till tjänster som de från början varken kunde tänka sig eller hade förutsättningar för, men Gud godtog inte deras ursäkter. Lite så var det för mig också, säger hon.
Men det är inte lätt att vara först. Sofie Strid beskriver det som en känsla av att behöva bevisa att döva också kan. Under utbildningstiden har hon använt sig av teckenspråkstolkar för att det ska flyta på så bra som möjligt.
– Men det gör också att man blir fortare trött eftersom det är ett trepartssamtal som man ska ta in i högt tempo, säger hon.
– När jag ser tillbaka på resan som jag har gjort så översköljs jag av tacksamhet över att jag har nått fram.
Nu hoppas Sofie Strid på fler teckenspråkiga präster då hon anser att behovet av det är stort inom Svenska kyrkan.
– Det är viktigt för döva och teckenspråksanvändare att få direktkommunikation på teckenspråk.
Vad kommer att bli det viktigaste för dig i ditt jobb som präst?
– Viktigt för mig är att på olika sätt göra evangelium relevant för vår tid, förvalta sakramenten, utföra kyrkliga handlingar, skapa gudsbild, aktualisera, undervisa och levandegöra en kultur och en gudsrelation som får finnas på teckenspråk i Svenska kyrkan.
