Enkät: Hur rustar ni era medarbetare att möta sorg?

– Genom att tala med personalen om hur viktigt det är att bekräfta de besökare vi möter under en arbetsdag på kyrkogården – med ögonkontakt och ett hej.

– Min erfarenhet är att en del besökare har lättare att komma fram och ställa praktiska frågor till oss, eller bara önskar att få prata av sig lite om sorgen och saknaden efter den person som gått ur tiden. Kanske inte vid första tillfället men man bygger med tiden på så sätt långsamt upp ett förtroende, som i vissa fall sträcker sig många år framåt.

– Efter begravningsakten är vår personal de första personer besökarna naturligt träffar ute på kyrkogården och då är det viktigt att vi tar oss lite tid att lyssna, bekräfta och finnas där för dem. Vi är en viktig yrkeskår med ett viktigt uppdrag.

– All personal hos oss har gått en utbildning som heter Att möta sorg och sörjande. Inom begravningsverksamheten möter vi varje dag människor i sorg, därför kändes det viktigt med en utbildning som tog upp just det ämnet.

– Utbildningen Att möta sorg och sörjande gick vi via SKKF (Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund). Utbildningen gav mer insikt i den sörjandes situation och hur människor känner och upplever sorgen.

– Vi påmindes om att i mötet med någon i sorg acceptera och ha tålamod för sorgens olika uttryck, alla människor hanterar sorg olika. Att visa närvaro och samtala med personen är också en viktig del.

– Vi jobbar jättemycket med bemötande här, både gentemot varandra och gentemot besökande. Vår kyrkogårdschef Eva-Karin Claesson har under lång tid inpräntat värdegrund och vikten av hur vi är mot varandra, så det är naturligt för oss att ha ett vänligt förhållningssätt mot varandra, hur vi pratar, hur vi hanterar problem som dyker upp.

– Hur vi är mot varandra i arbetslaget, färgar vårt bemötande av kyrkogårdsbesökarna.

– Vi uppmuntrar personalen att ta sig tid, att hjälpa till med en tung vattenkanna, att hälsa. Men vi vill heller inte vara för på, utan visar att vi är där och har sett besökaren. Nu för tiden arbetar många med hörsnäckor och vi ber personalen att ta ur dem när de hälsar för att vara närvarande. Just den lilla stunden kan betyda mycket.

– Om någon skulle vara jätte­ledsen vid en grav där vi arbetar, går vi undan. Vi försöker ha låga trösklar till samtal, det är lättare att tala med oss på kyrkogården än att boka ett möte med en präst. Det steget är längre.