Konsten lockade henne till kyrkan

– Blänker det eller ska vi dämpa ljuset? Det är kaplan Lena Walderfelt som frågar. Framför henne står kvällens konstvandrare med mobilerna riktade mot ”Apoteos över Leopold den helige av Österrike”.

Tack vare mobilerna kan man zooma in detaljerna på verket hon berättar om. Och det behövs, inte bara för ljusets skull utan för att den gemensamma upptäckten av detaljerna är viktiga i visningen. Dagens huvudattraktion är ändå ljusare än den tavla som studerades senast, den murriga altartavlan föreställande Kristi gravläggning. Önskemålet från publiken var att få titta på en färgglad bild den här gången.

Nu står deltagarna i bänkraderna i Östra Ryds kyrka, en helgedom sprängfylld av unika konstskatter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Kyrkan var under flera hundra år slottskyrka till Rydboholms slott. I dag är det en av Sveriges mest konstrika kyrkor och rymmer den största samlingen 1600-talskonst som finns utanför museivärlden.

”Figurer och filurer” heter församlingens satsning på konstvandringar med bibliskt tema. Det är nu tredje omgången som rullar.

Studiestunden framför tavlan har föregåtts av en samling med enkelt fika. Alla har fått presentera sig. Här finns en påfallande historieintresserad publik. Men också besökare som trots många år i trakten aldrig besökt kyrkan i sin hemförsamling.

En av dem är Birgitta Christianssen.

– Jag har bott här i femtio år men visste inte ens om att kyrkan fanns. Jag är ingen naturlig kyrkobesökare men tycker om konst. Bilder kan gå rakt in i mig och beröra djupt.

– Som den där, säger hon och pekar på målningen där Jesus tas ner från korset: ”Den är både vacker och hemsk”.

Det centrala är att jag återger en berättelse som bottnar i människors livssituation. Det måste inte betyda att jag säger Gud och Jesus.
- Lena Walderfelt

Birgitta Christianssen har hittat hit tack vare väninnan Annilie Dahlberg, som står bredvid. Annilie var själv nyss med för första gången, av en tillfällighet gick hon in på församlingens hemsida och upptäckte konstvandringen.

Hon nickar mot altartavlan.

– Den tittade vi på förra gången. Prästen pratade om historien bakom och hur det kunde komma sig att det finns så enormt många tavlor just här, berättar Annilie Dahlberg.

Trots att endast ett besök i Östra Ryds kyrka finns i bagaget säger hon plötsligt ”Du bara måste se sakristian!”, och tar mig hemtamt med på snabbvisning i rummet som förevisades förra gången och som nyligen renoverats.

Efter kaffet står de båda damerna tillsammans med övriga konstvandrare runt kvällens målning och försöker svara på kaplan Lena Walderfelts frågor. Är det en kröning? Vad är det för kyrka vi ser? Och vad är det som hänger i fursten Leopolds halsband?

Vi får lära oss om Det heliga skinnets orden, om serafimer, kampaniler. Och om apoteos – när någon framställs som gudomlig.

– Ett slags instagramfilter, säger någon.

Efteråt sätter vi oss återigen vid kaffeborden. Några tar påtår. Vi får höra om bakgrunden till tavlans tillkomst och om hur konsten hamnat i Östra Ryd som krigsbyte. Det var ätten Brahe som ägde slottet; Nils Brahe gav kyrkan det utseende den har i dag. Han finns själv avmålad i kyrkan.

– Jag vill att ni hälsar på Brahe före mässan, uppmanar Lena Walderfelt med glimten i ögat, när hon bryter kvällens visning och då de som vill stanna kvar för att fira mässa tillsammans.

Jörgen Bäckström reser sig från sin stol. Han är här för andra gången. Första gången var på 1960-talet, under en spontan söndagsutflykt då en vaktmästare guidade.

– Det här var något helt annat. Jag tyckte mycket om all detaljinformation, jag skulle kunna vara här en hel dag.

Han vänder blicken mot tavlan närmast och konstaterar att den avbildade kvinnan har synnerligen framträdande biceps. Vad kan vara bakgrunden till det?

Och där, på tavlan bredvid, finns en hund. Jörgen Bäckström är veterinär och säger med bestämd ton:

– Den hundrasen finns inte längre. Här finns inte en tavla utan något intressant att upptäcka.

Delaktighet. Livstolkning. Det är ledorden när Åkersberga församling möter de tillhöriga genom månghundraårig konst.

Det är de gula man vill nå. På den punkten är Österåkers församling som de flesta andra. När Svenska kyrkan talar målgrupp och kategorierna sorteras brukar de indelas i de gröna, det vill säga de kyrkvana, och de röda, de som inte tror på Gud.

Hoppet står till de gula, som inte riktigt vet vad de tror. Och metoden för att nå dem är lågtröskelverksamhet av olika former.

Genom åren har det varit svårt att få folk att besöka Östra Ryds kyrka som ligger lite avsides.

Tillsammans med församlingens kommunikatör funderade kaplanen Lena Walderfelt över vad man kunde erbjuda för att locka fler. Nu är konstvandringarna en del av pastoratets satsning på att göra kyrkan tillgänglig.

Publiken kommer, trots att närstudier av tavlor från 1600-talet inte låter som det folkligasteman kan hitta på.

– Det spelar ingen roll om det man gör är smalt eller brett. Det viktiga är att man hittar det som är unikt för just den kyrka man befinner sig i, säger Lena Walderfelt.

Visningarna är inte planerade i detalj innan. Lena Walderfelt kastar sig in i något nytt vid varje träff.

– Jag vet inte var vi ska landa när jag börjar. Genom att ställa frågor till deltagarna upptäcker vi innehåll i motiven.

Delaktigheten gäller även det praktiska. Lena Walderfelt är ensam med deltagarna under kvällen, ingen vaktmästare finns på plats. Besökarna fixar fika och tar hand om disken. Till den efterföljande mässan ställer de i ordning ljus och tömmer nattvardskärlen efteråt.

– Jag vill vara beroende av dem som kommer. Det skapar gemenskap och närhet till kyrkan. Vi försöker jobba lite som kyrkan i utlandet, det funkar inte om inte alla hjälps åt.

I strategin för ökad tillgänglighet ingår också att tydligt arbeta med livstolkning som metod. Det är viktigt att vara väl bevandrad i de bibliska berättelserna och i kristen tro, så att man kan möta människor där de befinner sig, säger Lena Walderfelt.

– Det centrala är att jag återger en berättelse som bottnar i människors livssituation. Det måste inte betyda att jag säger Gud och Jesus.

Konstvandringarna i Östra Ryds kyrka har fått ringar på vattnet. En dokumentärfilm med historiskt tema spelas in, där man visar konkreta exempel på kristen livstolkning – från dopfunten, tillverkad på 1100-talet, till nutida dopträd i smide. Filmen görs av Roger Person som bland annat gjort konstprogram med den kände tv-profilen Hans Villius.

Filmen kommer gå upp på den lokala biografen i Åkersberga i november. Även det är ett sätt att möta den gula gruppen och för att bidra till att kyrkan känns som en naturlig del av livet.