Livliga diskussioner på temat förlåtelse

Kvällen är fortfarande ljus när besökarna strömmar till församlingshemmet. 15–20 personer brukar dyka upp på kvällsträffarna i Vattholma, men i dag har de omkring 40 stolarna fyllts redan innan konfirmandgruppen ansluter från övervåningen. Även om ämnet förlåtelse lockar, är det stora dragplåstret stiftets nya biskop. En av dem som är nyfiken på Karin Johannesson är Eberhard Herrmann, pensionerad professor i religionsfilosofi.

– Ett samhälle som inte har plats för förlåtelse är inte ett bra samhälle, inte en relation heller. Det är viktigt att påminna oss om det när världen blir alltmer polariserad. Men jag är också här för att Karin är en tidigare doktorand till mig. Hon var en bra religionsfilosof och nu är det kul att se henne i en annan roll, hur hon tacklar frågan i ett sånt här sammanhang, säger han.

Karin Johannesson inleder med en berättelse om syskonbarnet Edvin, som slår sin lillasyster Astrid. Med löfte om att få spela dataspel ber han om hennes förlåtelse, men möts då av systerns ”Inte förlåt!”

– Det var viktigt att Edvin bad om förlåtelse, men Astrid har också rätt att säga nej om hon inte är redo att försonas. Att förlåta allt är ett ideal i bibeltexterna, men vi ska inte ha dåligt samvete om vi inte klarar det. Vi är alla heliga och ska inte låta oss skändas. Förlåtelse är en process som kan behöva ta tid. Det kanske viktigaste syftet är att själv bli av med hämndtankar och gå vidare till ett bättre liv, säger Karin Johannesson.

Biskopen uppmuntrar åhörarna att sluta skämmas eller ha dåligt samvete för sina personliga egenskaper och i stället öva på att förlåta och älska sig själva. Efter föredraget får besökarna samtala i smågrupper om vilka tankar och känslor ämnet väckt. Livligt sorl fyller rummet.

– Det är en skön känsla att lyckas förlåta någon. Men det är en process att komma dit att man kan se personen i ögonen utan att känna agg, att i stället kanske tycka synd om den som inte förstår vilken skada den gjort, säger Kerstin Kronström, som samtalar med de andra församlingsmedlemmarna Camilla von Knorring, Bodil Davidsson och Klas Lundström.

Karin Johannesson menade i sitt föredrag att det ofta är den som inte kan förlåta som lider mest av det. Det håller Camilla von Knorring med om.

– Den känslan kan gnaga sönder en, säger hon, men tillägger att förlåtelse inte handlar om att tycka att det den andra gjorde var okej.

Klas Lundström är till yrket docent i teologi och berättar om två studenter som skrivit om ämnet.

– Båda var tidigare muslimer. Möjligheten att kunna bli förlåten var något som attraherade dem till kristendomen, säger han.

Camilla von Knorring tycker att ordet förlåt riskerar att bli urvattnat.

– Det är ett ord man lätt slänger sig med. Säger man något annat än bara förlåt betyder det mer och visar att man har tänkt till.

Klas Lundström håller med.

– Det märks om det man säger är äkta eller bara ett tomt ord.

Camilla von Knorring menar att empati är en viktig ingrediens för att kunna be om förlåtelse på riktigt.

– Man måste kunna relatera till hur någon annan känner, se den andra personen som en spegel.

Här lyfter gruppen fram lillasystern Astrid i Karin Johannessons berättelse som ett bra exempel. Hon uppfattade inte storebroderns bön om förlåtelse som äkta och kunde därför inte förlåta.

Det har hunnit bli mörkt utanför församlingshemmet när det är dags att avsluta de livliga samtalen. Biskop Karin Johannesson rundar av kvällen genom att läsa den omtyckta kvällspsalmen Innan natten kommer.

Anna Ellström

Färre träffar med mer marknadsföring. Så tänker Vattholma församling när de ordnar temakvällar.

Eva Åsjö, kyrkoherde i Vattholma, varför ordnar ni temakvällar?

– Vi har en bra konfirmandverksamhet, men tycker det är viktigt att också kunna erbjuda vuxna en kristen undervisning. Temakvällar funkar bra för människor idag som inte har så mycket tid. Man kan gå på en enstaka träff och förbinder sig inte för något.

Hur väljer ni ämnen?

– Vi letar efter breda ämnen som alla funderar på, som ligger nära besökarna och tar tag inuti en. För oss är det viktigt att innehållet har en kristen inriktning. Vi vill också att besökarna ska få lite att bita i, att det blir ett tillfälle att lära sig något.

Hur har konceptet utvecklats?

– Tidigare har vi haft fler träffar per år och från början leddes de enbart av personer från det egna pastoratet. Nu gör vi färre träffar med mer marknadsföring och tyngre namn, som i kväll med vår nya biskop.

Vilka kommer?

– Temakvällarna har inte lockat många nya till kyrkan, utan det är mest kärnfolket som deltar, dem vi ser i gudstjänsterna. Så många som i kväll har vi aldrig varit förut.

Anna Ellström