Molly – församlingshunden som skänker glädje

– Molly är vår allergivänliga medarbetare i Råda församling. Hon tillför saker som ingen annan kan, säger kyrkoherde Daniel Tisell.

– Jag är väldigt positiv till djur. De bidrar till hälsa och glädje.

Molly har funnits som idé i snart tjugo år. När Råda församling utanför Göteborg satsade och anlade Barnens miljöark, en lekplats med får, kaniner och höns, så ville förskollärare Eva Widek att där också skulle finnas en hund. Den gången fick hon nej från kyrkorådet. Men skam den som ger sig. Med jämna mellanrum har Eva tagit upp sin idé om en församlingshund. Och för två år sedan fick hon ja från nye kyrkoherden Tisell.

– På en bondgård finns naturligt både hundar och katter, svarar Eva på min fråga om varför Råda församling ska ha en hund.

– Hundar finns med i vårt sociala liv. Därför ville jag att församlingen och Barnens miljöark skulle ha en hund. Många människor kan inte ha en egen hund. Därför är Molly en tillgång, de kan komma hit och hälsa på henne när de vill.

Molly finns med i församlingens verksamheter på bottenvåningen. Här leker hon med barnen i öppna förskolan, gosar med äldre damer i syföreningen eller med körmedlemmar innan körövningen. Men hon har vissa restriktioner och får inte vara i matrummet eller ett av lekrummen. Däremot får hon röra sig fritt i musikrummet och ett annat rum.

Eva Widek som är Mollys matte försöker vara ute så mycket som möjligt. Framförallt i Barnens miljöark, som anlades för 20 år sedan och som tar emot närmare 20 000 besökare varje år.

– Det är ett sätt att få ut människor i naturen, säger Eva. Vi går ut så fort vi har skolbesök, kompis- eller djurdagar.

När hunden skulle inköpas funderade man en stund över ras. Det skulle vara en rörlig, lekfull och relativt allergifri hund. Valet föll på labdradoodles.

– Till och med prästerna i sina svarta kläder kan sitta och klappa Molly utan att bli håriga.

Molly är Evas första hund. De två är mycket samspelta redan nu. De har gjort ett psykologbeteendetest för hund och Molly fick med beröm godkänt.

– Jag är så lycklig att det har fallit så väl ut, säger Eva.

Att Molly skulle bo hos Eva var klart redan från början.

– Hela min familj är involverad. Molly jobbar än så länge bara halvtid eftersom hon bara är valp. Hon är i församlingen varannan dag, hon orkar inte mer.

– Efter en dag på jobbet, efter att ha sniffat på alla människor så är hon alldeles slut. Församlingshunden träffar säkerligen 80 till 100 personer varje arbetsdag. Det är barn, föräldrar, konfirmander, äldre som tittar in och personalen förstås.

Om någon är rädd för hundar, så tar Eva det lugnt.

– Tricket är att lära känna varandra. Rädsla beror på att man är osäker. Hunden och människan får knyta kontakt på ett organiserat sätt. Jag lyckas vända om många barns rädsla, åtminstone rädslan för Molly.

Nej Eva ser bara positiva saker med Mollys närvaro. Hon skänker glädje, lycka och lockar till rörelse och empati. Kort sagt, Eva är säker på att fler församlingar skulle må gott av en församlingshund.

– Jag tror att finns det bara någon som brinner för att ha församlingshund så löser det mesta sig automatiskt.