Trofast trio med sinne för detaljer

Nej, vi brukar aldrig bli osams. Vi har samma mål och utför våra sysslor sida vid sida. Vi vet alla tre hur både biskopen och vi själva vill ha det. Vi pratar med varandra och löser allt på ett lättsamt sätt. Det är en bra metod att samarbeta.

Stefan Berglin tittar på sina kolleger Isabel Karlsson och Birgitta Östman som nickar och håller med. Att det här är en samspelt grupp, van att nå ett gemensamt mål, råder ingen tvekan om. Över en kopp kaffe i kabinettet berättar de om sitt arbete i biskopsgården, mitt emot Västerås tegelröda domkyrka.

– Trädgården börjar jag få till nu. Det ska vara enkelt men välhållet och smakfullt. Då blir det automatiskt vackert. Ibland får jag hjälp av en proffsig trädgårdsmästare, Sirpa Lundqvist, som ger mig idéer kring växter och rabatter.

Stefan Berglin älskar gamla hus. Innan han och hustrun flyttade från Hudiksvall till Västerås, drivna av en längtan att se en ny stad, arbetade han i en gammal skola som han njöt av att underhålla.

– Jag älskade att vara i skolhuset, jag tyckte om doften, själva huset. 2012 såg jag en annons om att Västerås stift sökte en vaktmästare till stiftskansliet. I tjänsten ingick att vara halvtid i biskopsgården för att sköta fastigheten och trädgården. Jag tyckte det var härligt att komma tillbaka till ett gammalt hus med mycket känsla.

Stefan Berglin tar hand om allt som är kopplat till fastigheten, vatten, värme, belysning, larm, snöröjning, sandning, trädgårdsskötsel. Han gör planer för skötseln, vad som ska bytas ut, vad som ska lagas, och ägnar sig åt allt som är förknippat med driften och underhållet. Han tar extern hjälp när han behöver.

– Det var jag som kom på det här med belysningen som går på tajmer och lyser upp i fönstren i biskopsgården enligt ett särskilt schema för olika årstider. Ett upplyst hus betyder mycket för hur människor upplever en byggnad.

Nyligen blev det klart att ventilerna i de vattenburna elementen ska bytas. Biskopsgården har fjärrvärme, men för att värmen ska hållas så energisnål som möjligt måste alla element vara rätt intrimmade.

– Det är roligt med alla skickliga yrkesmänniskor som jag kommer i kontakt med via biskopsgården. Människor som jag aldrig skulle träffa annars. Som en jätteduktig kvinna som putsade alla kristallkronorna i huset. Det var roligt att se hur hon jobbade. Och hur fint det blev.

På samma sätt som han ser oss som jobbar här, ser vad vi gör och ger oss uppskattning, får han var och en av gästerna på pensionärslunchen att känna sig sedd.
– Isabel Karlsson

Stefan Berglin har ett särskilt minne från biskopsgården, ett minne som han tänker på ibland när han går runt i byggnaden och utför sina sysslor.

– Vi skulle gifta oss, jag och min sambo, och jag frågade biskop Mikael som då var stifts-adjunkt om han kunde viga oss i kapellet i biskopsgården. Han sa ja och det blev en väldigt speciell och fin upplevelse, att gifta sig på sin arbetsplats.

– Den dagen betyder mycket för mig, den 6 september 2012. Det är samma dag som biskopen fyller år och faktiskt samma dag som han sedan kom att vigas till biskop 2015.

I 28 år har Isabel Karlsson arbetat i stiftet. När förre biskopen Thomas Söderberg tillträdde blev hon hans sekreterare och det fortsatte hon med även sedan Mikael Mogren tog upp staven.

Men på Isabel Karlssons visitkort skulle många titlar kunna rymmas. Sedan några år ansvarar hon för all planering av biskopsgårdens verksamheter. När biskop Mikael Mogren efteråt lovordar sitt arbetslag för Kyrkans Tidning, fyller han på listan över Isabel Karlssons titlar med dataexpert.

Det är Isabel som fixar med datorerna när något krånglar.

– Jag sköter representationen, planeringen inför luncher, middagar, kaffe, allt det som hör till, från inbjudningar till dukningen tillsammans med husmor Birgitta Östman. Men jag sköter också alla kontakter med cateringföretag och efteråt städar jag, säger Isabel Karlsson och tittar plötsligt på bordet intill soffan där vi sitter.

– Oj, nu ser att jag måste torka av borden.

Blir det inte splittrande att göra så många olika saker?

– Nej, det är det varierade som gör det roligt. Det är bland annat därför jag blivit kvar här så länge och trivs så bra. Det här är inte vilken arbetsplats eller byggnad som helst. Biskopsgården bär en historia som vi också bär tillsammans, Svenska kyrkans historia.

Isabel Karlsson har vistats mycket här i biskopsgården, som när vissa funktioner på stiftskansliet var förlagda hit när kansliet renoverades.

– Jag känner mig hemma, men det är förstås inte hemma. Men den trivsel som skapas här gör att människor känner sig extra välkomnade, säger Isabel Karlsson och exemplifierar med en lunch några veckor senare. Alla som pensioneras från tjänst i stiftets församlingar bjuds in och träffar biskopen.

– Det är sånt som bidrar till att biskopen är så omtyckt. På samma sätt som han ser oss som jobbar här, ser vad vi gör och ger oss uppskattning, får han var och en av gästerna på pensionärslunchen att känna sig sedd.

– Han brukar fråga vad som varit roligast och svårast under tiden i församlingen, och med hans stora intresse för både människor och platser kan han relatera till var och en som han talar med. Det tycker jag är riktigt fint.

Birgitta Östman håller med. Sedan 2016 har hon arbetat som husmor, på deltid, och varje morgon startar hon med att göra frukost till stiftkansliets omkring 40 medarbetare.

– Många har varit här länge och det är en fin stämning på kansliet. Att sitta ner en stund och stämma av lite, både jobb och privat, gör att man kommer varandra nära och trivs.

Som utbildad florist är blommor och växter extra viktiga för Birgitta Östman. Förutom att vårda och vattna, arrangerar hon bordsdekorationer och andra blomkreationer, som vid entrén, och hon vet vad Mikael Mogren tycker om. Kreativiteten är stor. Vackra soppskålar har fått vara utgångspunkten när bordsdekorationerna skapats.

– Gallerkrukorna från Rörstrand och Waldemarsuddekrukorna är favoriter. Ibland hittar vi något på Tradera, som fiskgrytan i hallen som jag arrangerar blommor i. I biskopsgården finns många föremål i vackert röd koppar och jag försöker tänka på färger som passar ihop i de olika rummen.

Inför lunchen med stiftets unga engagerade har Birgitta Östman och Isabel Karlsson dukat. Servettvikningen dagen till ära är franska liljan, men servetter vikta som en biskopsmössa är också en vanlig vikning.

I det stora så kallade Tyska skåpet ligger bordssilvret och dukar med biskopens emblem. I nedervåningen finns porslinet, både nytillverkat och gammalt, och glas. En bjudning planeras i god tid och det är Birgitta Östman och Isabel Karlsson, och ibland Mikael Mogren själv, som har möte inför förberedelserna.

– Jag tycker om att göra det hemtrevligt och vackert i den historiska miljön som är underbar att jobba i. För omsorgen om gästerna är det viktiga när biskopsgården tar emot.