Upptäck kulturarvet på gamla gravar

Foto: Mikael M Johansson

Det finns ett grönt kulturarv på äldre gravar. Gamla trädgårdsblommor som är på väg att försvinna om de inte tas om hand. Nu uppmärksammas dessa växter i en ny skrift.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

9 kr per månad i tre månader

Få tillgång till alla på sajten (ord pris 125 kr/mån) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Foto: Mikael M Johansson

Programmet för odlad mångfald, POM, har tillsammans med Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation tagit fram en broschyr som presenterar ett urval av gamla trädgårdsväxter som i dag går att hitta på äldre gravar. Växter som vanligtvis de anhöriga tagit från sin egen trädgård och satt på graven.

Henrik Morin, POM, är en av skribenterna. Han har lång erfarenhet av kyrkogårdsskötsel. Som konsult har han hjälpt många förvaltningar att ta fram vård- och underhållsplaner. Han har även inventerat de allmänna ytorna. Men nu är det alltså planteringar på enskilda gravar som står i fokus. Han presenterar växter som är representativa och troligt att en kyrkogårdsvaktmästare kan hitta på sina kyrkogårdar.

– POM inventerar och samlar in historiskt trädgårdsmaterial från hela landet för att bevara i genbank. Just på kyrkogårdar finns mer kvar än man kan tro, säger Henrik Morin.

Det gröna kulturarvet på kyrkogårdar är skyddat enligt kulturmiljölagen. Lagen är ganska sträng när det gäller vad man får och inte får göra med växter, och därför måste kunskapen om dem ut, förklarar Henrik Morin.

– De flesta har ganska stor kunskap om de stora allmänna ytorna, träd och buskar. Men det som är planerat på de enskilda gravarna är ett material som är bortglömt samtidigt som växterna där ger karaktär åt kyrkogården.

När gamla gravar går tillbaka till kyrkogårdsförvaltningen finns en chans att visa det lokala växtkulturarvet. Och att kanske förmera växter som bevisligen klarat sig bra i den lokala miljön.

– Om en perenn har stått i hundra år och är vacker, kan den vara värd att börja föröka upp igen. Några kyrkogårdsförvaltningar har börjat föröka i egen regi för att ha växter kring äldre gravvårdar.

Men mycket av gamla gravplanteringar har också försvunnit under de senaste decennierna.

– Det är enklare att klippa runt stenarna om planteringar tas bort. Och en del växter ser kanske spretiga och oansenliga ut. Men om de planteras om i fräsch jord kan de bli otroligt fina.

Det kan vara svårt att avgöra om en växt är gammal. Men alla kan skicka bilder till POM.

– Jag förmedlar bilder till kollegor som är specialiserade på olika slags växter. Ibland ber vi att få ett blommande skott eller blad från en växt för att kunnat se lite mer detaljer. Är det en riktigt intressant växt besöker vi kyrkogården.

Henrik Morin betonar att det börjar bli bråttom, beståndet av äldre gravväxter minskar hela tiden. Nu finns ännu tid att hitta och bevara de gamla växterna, men snart är allt borta på grund av rationaliseringar och okunskap.

– Jag hoppas den här skriften kan ge lite inspiration att ta vara på det gröna kulturarvet medan det ännu finns kvar, säger Henrik Morin.

 

Primulasläktet
Foto: Wikimedia commons

Primulasläktet är ofta representerat på kyrkogårdar. Ibland med den vanliga gullvivan, ibland med mer sofistikerade kulturformer av trädgårdsviva och bollviva.

Vivornas nätta storlek gör dem användbara på nästan vilken gravplats som helst. En primulahybrid med ett stort antal sorter och variation när det gäller färg och form är trädgårdsaurikel – Primula x pubescens. Det är en mycket gammal trädgårdsväxt, känd i odling i europeiska trädgårdar sedan 1500-talet.

 

Kärleksört
Foto: Wikimedia commons

Kärleksört är en av vår tids allra vanligaste perenner på gravplatser. Den planteras fortfarande mycket för sin sena och långvariga blomning.

Namnsorter av kärleksört kom i svensk handel på 1940-talet. De som växer på gravar är ofta planterade i relativt sen tid och har inte alltid så stark kulturhistorisk koppling. 

 

Vintergröna
Foto: Wikimedia commons

Vintergröna Vinca minor är en av de vanligaste växterna historiskt sett.

Vintergrönan är egentligen inte en ren perenn utan en krypande halvbuske, men den brukar räknas till perennerna i plantskolornas växtförteckningar. På äldre fotografier ses vintergrönan ofta planterad på de kullar som lades upp över graven. Den var mycket vanlig i många trädgårdar och det var enkelt att ta med några plantor till kyrkogården.

 

Funkia
Foto: Wikimedia commons

Funkia är långlivad och konkurrenskraftig och pryder ofta sin plats även på gravplatser som lämnats utan skötsel under låg tid.

Det är en god investering att ta vara på äldre funkior före nya hybrider, som kanske aldrig odlats på kyrkogården tidigare.

Klassiska arter är gravfunkia – Hosta crispula, höstfunkia – Hosta lancifolia och brokfunkia – Hosta undulata.

 

Dagliljor
Foto: Wikimedia commons

Dagliljorna tillhör kyrkogårdens mest långlivade perenner.

Arten gul daglilja – Hemerocallis liloasphodelus är kanske den vanligaste. En annan är brunröd daglilja – Hemerocallis fulva. På många gravar finns det äldre sorter som är borta ur handeln i dag.