"Att vara körledare är en diakonal utmaning"

Mission, undervisning, diakoni och gudstjänst – körverksamheten berör alla fyra delarna i församlingens grundläggande uppgift, poängterar han.

– En kyrkomusiker ska utmana sångarna att ta sig till en högre musikalisk nivå. Det är en kör och inte en sopplunch, säger Jonas Engström.

– Men samtidigt behöver väldigt många körövningen varje vecka för att orka med sina liv. Det är deras verkliga ljuspunkt. Här finns en diakonal utmaning, även om körledaren inte är diakon. Och det behöver vi prata mer om.

Därtill kommer koristernas andliga behov. Körledaren är i praktiken sångarnas andliga ledare, eftersom många körmedlemmar nästan enbart går i kyrkan när kören medverkar. Denna sida av körledarskapet menar Jonas Engström går att utveckla.

– Det är aktuellt just nu eftersom vi körledare behöver bli påminda i coronatider om att kören inte bara vilar på sitt musikaliska ben.

– Det är väldigt frustrerande att inte kunna sjunga som vanligt. Stämövningar fungerar hjälpligt via nätet men är inte så roliga i längden. Att stå långt ifrån varandra utomhus är inte optimalt musikaliskt. Än på ett tag får vi inte stå nära varandra och uppleva hur kören låter och hur allt annat än nuet försvinner.

I detta läge kan både ledare och medlemmar tappa modet. Jonas Engström vill inspirera till att i stället utveckla körens andliga och mänskliga aspekter. Kören som växtplats är något han brukar prata om på fortbildningsdagar ute i stiften. Han har också skrivit nothäftet Små sånger om stora ord, som Sensus studieförbund nyligen skapat ett studiematerial till.

Sångtexter används som utgångspunkt för samtal om existentiella frågor som nåd, förlåtelse, sanning och enhet. Kören sjunger sången, sedan går man en runda där var och en berättar vilka tankar sången väckte. Ingen kommenterar någon annans första tanke, och provtyckande uppmuntras.

– Min erfarenhet är att människor väljer en kör i kyrkan av en anledning. Det ska vi inte vara rädda för att möta, säger Jonas Engström.