"Equmeniakyrkan är mitt i det som Svenska kyrkan fortfarande är i början av"

Equmeniakyrkans tre kyrkoledare har skrivit till sina kyrkomedlemmar i allmänhet och till deltagarna i Kyrkokonferensen, kyrkans högsta beslutande organ, om läge, framtid och utmaningar. Tanken är och var att förbereda vägval – och att uppmuntra.

Det lilla häftet är inte olikt Svenska kyrkans biskopsbrev till utseendet, dock kanske mer till tilltal och innehåll. Det är mer resonerande än vad våra biskopsbrev oftast varit och samtidigt utformat som ett mer självklart ord från ledningen till dem som i övrigt ska besluta och ta ansvar.

Biskopsbrev riktade direkt till kyrkomötet har aldrig förekommit i Svenska kyrkan. Det har väl ansetts opassande. Den kongregationalistiska Equmeniakyrkan blir i detta fall mer episkopal än Svenska kyrkan.

Brev från ledningen, avsedda att uppmuntra, slätar ofta över. Det är inte så krisigt som ni tror. Jag uppfattar Färdplan som mer realistisk än så. Equmeniakyrkan krymper fort medlemsmässigt. De flesta bönhusen har sålts av och den framsynta förnyelsen med stadsdelskyrkor i storstäderna har stannat av. Detta benämns. Man delar krisinsikt.

Det är väl helt enkelt så att Equmeniakyrkan är mitt i det som Svenska kyrkan fortfarande är i början av. Equmeniakyrkan har länge sett problemet med att de ”betjänade” och medlemmarna är två grupper som bara delvis överlappar varandra – en situation som först blev tydlig i svenskkyrkliga begravningssammanhang och i församlingar med många invandrare, men nu blir allt vanligare. Är medlemsmodellen, föreningsupplägget, framtiden?

Jag hade förväntat mig mer av stöd för ”frikyrkans” traditionella verksamhetsformer och kanske även mer av kampanjförslag. Brevet är befriande fritt från sådant. Man vet att det bara är levande tro, ärlighet och kvalitet som håller i längden. Equmeniakyrkan är brokig.

Min samhällskunskapslärare i gymnasiet ansåg att Missionsförbundet, liksom Folkpartiet, hölls samman av att man fick tycka vad man ville. Sådana arv ställer stora krav på inbördes respekt mellan traditioner och tänkesätt och på respekt för människorna som utgör gemenskapen.

Anders Wejryd