Forskningsvägen som ett sätt att tjäna Gud

Jennifer Wiseman är i Stockholm för att delta i en astronomikonferens med anledning av det nya James Webb-teleskopet, och de första bilderna därifrån, som kablats ut runt världen. En vetenskaplig prestation och kulmen på 30 års planering.

– Bilderna är fantastiska, så otroligt detaljerade. De kommer att ge oss avgörande information om både närliggande planeter och avlägsna galaxer, säger hon.

Denna högprofilerade kristna forskare har kanske fler skäl än de flesta att vara entusiastisk. I framtiden kommer hon att ha mycket att göra med både Hubble och Webb, eftersom de två teleskopen kommer att fungera i synergi.

"Vackert och inspirerande"

Skillnaden mellan de bägge är att Hubble-teleskopet kan mäta synligt ljus och det högenergetiska ultra-violett-ljuset som kallas ”blåare än blått”, medan den nya James Webb kan se infrarött ljus. Detta är särskilt användbart för att kika in i moln av damm och gas, bland annat i vår egen galax där nya stjärnor och planeter bildas, och för att se ljuset från avlägsna, nyfödda galaxer.

Ljus som färdats genom vårt expanderande universum i miljarder år.

– Det är så vackert och så inspirerande att universum inte stagnerar utan fortsätter att expandera och utvecklas, säger Jennifer Wiseman, som är angelägen att understryka att den intervju hon nu ger enbart speglar hennes personliga uppfattningar.

Hon berättar att under det tidiga 1900-talet fanns en del forskare som inte ville tro att vårt universum har en början och förändras över tid, eftersom denna pågående process kan tolkas med teologiska övertoner.

– Men nu står det klart att vårt universum, kanske ett av många, hade en spektakulär början och har utvecklats under miljarder år till de galaxer, stjärnor och planeter vi ser i dag, inklusive minst en planet, vår, som blomstrar med en mångfald av liv.

Relationen mellan religion och vetenskap

Hon betonar att den gamla uppfattningen om en konflikt mellan religion och vetenskap till stor del försvunnit.

– Den uppfattningen erkänns nu som felaktig, förklarar hon och betonar att tidiga forskare som Newton eller Pascal började forska utifrån en vördnad för Gud.

Också för Jennifer Wiseman verkar sökandet efter sanning, att försöka ta reda på hur allt hänger ihop, vara en teologisk nödvändighet.

– Vetenskap är en utmärkt metod för att förstå sanningen om den värld vi har omkring oss, medan religion tar upp olika typer av djupa frågor, till exempel relationen med Gud.

– I dag söker forskare från många kulturer och trostraditioner gemensamt efter de vetenskapliga sanningarna. Jag tror att vi alla förenas i en känsla av ödmjukhet och tacksamhet över att vi har turen att förstå ens en liten del om vårt fantastiska universum. Att se hur naturens krafter skapar fördjupar min tro. 

"Forskningsvägen som ett sätt att tjäna Gud"

Den insikten vill Jennifer Wiseman förmedla både när hon föreläser i mindre akademiska sammanhang eller talar med kristna studenter.

– Jag vill visa att man kan välja forskningsvägen som ett sätt att tjäna Gud och andra människor, som ett sätt att vara en Kristi lärjunge.

Hennes sätt att förklara gör att även en okunnig reporter faktiskt nästan förstår vad hon säger. Som när hon berättar om sitt eget arbete med vad hon kallar spädbarnsstjärnor, skapade i de stora molnen av väte i rymden. Vi har många av dessa i vår egen galax, Vintergatan.

Den enorma Carinanebulosan, som ses på en av de publicerade bilderna från James Webb, är en av dessa stjärnbildande om­råden i vår galax. Den har tidigare också fångats av Hubbles ­kamera, men Webbteleskopet visar nu tydligt födelseplatsen för miljontals nybildade stjärnor, som ligger inbäddade i nebulosans gas och stoft. Guds barnkammare, kallar Jennifer Wiseman det.

Och hur själva processen går till? Jennifer Wiseman förklarar att det ibland i dessa turbulenta moln bildas gasfickor, eller bubblor, som kan kollapsa under sin egen tyngd.

– Trycket i kärnan hos en kollapsad gasboll kan bli enormt och antända en reaktion mellan gasatomer, en fusion, som producerar tyngre grundämnen när väteatomer smälter samman till helium och så småningom till kol, kväve, syre och järn. Processen producerar också ljus. Detta är en stjärnas födelse. 

Kunskap som expanderat snabbt

Efter miljontals, och ibland miljarder, år av fusion och stjärnljusproduktion, får stjärnor så småningom slut på bränsle och släpper iväg dessa tyngre grundämnen som de producerat till­baka ut i rymden, in i de inter­stellära molnen. Nästa generations stjärnor och deras planeter bildas med hjälp av dessa grundämnen. 

– Vår sol är en stjärna som tillsammans med sina planeter bildats på samma sätt. Många av grundämnena på jorden, och i våra kroppar, har producerats i tidigare generationer stjärnor. Det är ett väldigt vackert samspel med universum.

– Jesus själv var den inkarnerade Guden, hans kött, hans atomer, kom från stjärnorna, från universum, som vi alla är en del av. Den kunskapen ger en djupare förståelse av inkarnationen. 

Och av universum. Vår kunskap om rymden har expanderat snabbt. Jennifer Wiseman berättar att ännu när hon var student var egentligen bara de planeter som cirklar runt vår egen sol kända.

– Nu vet vi att de flesta stjärnor har minst en planet, vilket innebär att vår egen Vintergatsgalax måste innehålla hundratals miljarder planeter.

"Ser forskning som en gåva från Gud"

Hon förklarar hur hon själv fängslades av stjärnhimlen redan som barn. Hon växte upp i en kristen familj i Arkansas i södra USA, och har varit troende sedan barnsben.

– Jag älskade att vara ute i naturen och njuta av Guds skapelse, att vandra runt i skogen, titta upp mot stjärnhimlen och förundras.

– När Voyager-rymdsonderna skickade de första närbilderna av planeterna i vårt solsystem tyckte jag att det var så fascinerande och ville veta mer. Mina föräldrar och min bror uppmuntrade mig. Tack vare dem, mina lärare och min församling kunde jag så småningom studera fysik på universitetet.

Med fysiken som språngbräda började hon sedan studera astronomi.

– Jag ser forskning som en gåva från Gud, ett sätt att göra det möjligt för oss att förstå hans skapelse. Som det står i psaltarpsalmen 19, ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.”

– Men det som verkligen är fantastiskt för mig som kristen är att vi, som små varelser på en liten planet i ett universum med stor utsträckning i tid och rum, inbjuds att ha ett direkt kärleksförhållande med universums Skapare!  Det visar vilket enormt privilegium bön är.

Hoppas kunna inspirera andra

Och frågan är då om Guds verk också innefattar liv på andra planeter? Jo, med tanke på hur rikt och varierat livet är här på jorden, tror hon det.

– Gud har gjort livet på jorden möjligt. Gud är väldigt generös med att möjliggöra alla slags livsformer här hos oss, så varför skulle han inte vara det överallt?

– Och glöm inte att vi fort­farande letar i vårt eget solsystem. På Mars har det till exempel funnits flytande vatten i sjöar och floder, i ett avlägset förflutet. Nu är allt fruset, och vi vet inte varför. Men kanske har ett mikrobiellt liv funnits där tidigare. Och nu är vi nyfikna på möjligheten till enkla liv i andra månars vattenhav, som på Jupiters måne ­Europa.

– Vetenskapen börjar bli väldigt bra på att ta itu med den typen av frågor, som också har bäring på vår egen planet. Men för att förklara syftet med våra liv och hur vi ska leva är Guds uppenbarelser i Skriften en bättre hjälp. Bibeln pekar på den Gud som är ansvarig för vårt fantastiska universum. Det pekar på Jesus Kristus som den för vilken universum finns, och den som älskar oss.

– Jag hoppas kunna inspirera till en djupare tro och kärlek till Gud, så att vi bättre förstår Guds kraft, kreativitet och kärlek när vi ser på universum. Det bör kunna hjälpa oss att bättre förstå vårt syfte i universum och vår roll i att bli bättre förvaltare av allt liv på vår egen planet.