Här får kyrkan barnen i skolan att ta ton

En skolgård, ett gäng lekande barn och ett klassrum som fylls av elever efter dagens lunchrast. Höstterminen är här och landet runt utspelar sig samma välbekanta scener efter ett sommarlov då skolgårdarna legat öde. 

Det är samtidigt en tid för det nya. En just inköpt skolväska. En klasskamrat man inte sett förut.

Eller en kyrkomusiker.

– Hallå där!

Susanne Nordin, kantor i Sala-Norrby-Möklinta pastorat, står vid klassrumspianot i Ängshagenskolan i Sala och ropar till eleverna. 

De svarar unisont:

– Hallå där!

Växelropen fortsätter. ”Stå ordentligt!”, säger Susanne Nordin. Eleverna bollar tillbaka. ”Stå ordentligt!”, ropar de till sin tillfälliga fröken.

Övningen är en del av uppvärmningen inför sångerna som snart ska sjungas. Tio låtar ur den svenska vis- och psalmskatten, som i långa tider utgjort en välkänd repertoar för den uppväxande generationen men som i dag är nästan bortglömd. 

Det är därför Susanne Nordin är här. Hon är en av de kyrkomusiker som förlägger en del av sin arbetstid till ortens skolor för att få eleverna att sjunga.

”Sång igång” heter projektet. Det är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Kungliga musikaliska akademien och Sveriges kyrkosångsförbund. Satsningen gäller årskurserna F–3 och innebär att Svenska kyrkan erbjuder sina musiker och pedagoger åt landets skolor.

Skälet är enkelt. Svenska barn sjunger allt mindre.

– På vissa skolor funkar det bra men på andra är det rent bedrövligt. Det finns skolor där man låter ett par veckors repetition inför Luciatåget utgöra hela terminens musikundervisning, säger Susanne Nordin.

Hon har ett förflutet som musiklärare och vet att synen på musikundervisningen kan skifta – från en inställning i hela arbetslaget att musik är viktigt och där till exempel elever med motoriska problem skickas på pianolektion, till en hållning där en lärare kan säga ”Petter kommer inte på musiken i dag för han måste göra matteprov”. 

Kännedomen om sångskatten är sämre

Susanne Nordin har sett hur barnens kännedom om den svenska sångskatten blir allt sämre och hur sångträningen nedprioriteras. Eleverna kan kanske texten i Den blomstertid, säger hon, men de sjunger ofta på fel sätt, i fel tonart eller genom att skrika fram melodin.

– Det finns en bild av att det är så gulligt med barn som sjunger, oavsett hur de låter. Om eleverna uttalar engelska på fel sätt är det självklart att språkläraren hjälper dem att justera det. Varför gäller inte samma inställning i musikundervisningen?

Uppvärmningen i Ängshagenskolan övergår i Blåsippan ute i backarna står. Barnen sjunger med ivriga röster. De är ena gruppen av två, där halvklasser av ettor, tvåor och treor slagits samman. 

Energin är hög. Det händer att den sjunker, vilket Susanne Nordin noterar blixtsnabbt. ”Sitt rak i ryggen!”, utbrister hon. Utrymmet för elever att sabotera lektionen, en tendens som många musiklärare kan vittna om, är litet. 

Susanne Nordin sjunger med tydlig huvudklang, tanken är att barnen ska få chansen att höra och träna andra röstideal än populärmusikens. 

Pågå till 2024

Lektionerna i Sala är egentligen en tjuvstart. Sång igång, som ska pågå till 2024, sjösattes redan i våras på ett mindre antal orter. Vid Kyrkans Tidnings besök, som sker i maj, har man redan haft fyra lektioner. Snart väntar en vårkonsert för föräldrar och övriga elever. 

– Vad händer om man blir sjuk till konserten, undrar en elev.

Susanne Nordin ger henne en lurig blick:

– Då äter jag upp din godispåse.

Barnen skrattar. De vet att kyrkan köpt godis och frukt som kommer delas ut under konsert-repetitionen.

Att landets skolor öppnar dörren för Svenska kyrkan är ingen självklarhet. Flera studier visar hur skolorna och dess undervisning återspeglar en sekulär norm. Susanne Nordin minns hur det var för ett par decennier sedan, då tröskeln mellan kyrka och skola var låg. I dag måste man vara mer försiktig, säger hon. 

– Vi ser det här projektet som ett jättebra sätt att få komma in och träffa både lärare och barn.  

Sång igång är icke-konfessionellt och förankrat i läroplanen för grundskolan och i kontakter med Skolverket. Susanne Nordin har inte mött något motstånd i lärarkåren i det här fallet. I ett förberedande brev till skolan har hon lyft fram att det i läroplanen står att barnen ska lära sig psalmer. 

Bornemark favorit

Sånghäftet, som är framtaget speciellt för projektet, rymmer tjugo visor och psalmer. Texterna projiceras på klassrummets whiteboard. Eleverna har hunnit lära sig flera sånger utantill, men för de lite mer textrika raderna behövs stöd. Åtminstone de äldre eleverna kan följa med.

Favoriter har utkristalliserat sig. Högst på listan står något otippat Gullan Bornemarks Kling klang i bygget som får hela klassen att sjunga för full hals. En annan är 1500-talshymnen Tempus adest floridum. 

Susanne Nordin instruerar. 

– Tänk på hur ni ljudar, alla ”u” blir ”o” på latin. 

Så blir det dags för Änglamark. 

– Vem är det som skrivit den här låten? Han heter Evert i förnamn, säger Susanne Nordin.

Klassen har glömt. 

– Han heter Taube, minns ni? Det var ju han som var på femtiolappen som jag hade med mig första gången.

Det är inte bara eleverna som upptäckt nya sånger genom projektet. På en av Salas andra grundskolor, där Susanne Nordins kollega Carolina Lindström lett sångklasserna, kommer de att framföra i Uti vår hage på skolavslutningen.

– Det hade de inte gjort om inte vi varit där. De sånger som man vanligtvis sjunger under musiklektionerna är sådant som är populärt för tillfället, ofta någon låt från Melodifestivalen. Repertoaren som vi kommer med här är totalt ocool, men barnen tycker mycket om sångerna när de väl lärt sig dem.

Projektet Sång igång är förlagt inom Susanne Nordins ordinarie arbetstid. Det betyder att vissa andra uppgifter får stryka på foten. Förra terminen spelade hon på Salas alla äldreboenden, det har inte hunnits med det här halvåret. Hon ser också en viss risk att skolorna slappnar av i sina egna ambitioner, att det blir den gästande kantorn eller kyrkomusikern som får stå för musikundervisningen. 

– Tanken är att det här ska vara ett komplement.

Vinsten då? För kyrkans del är projektet ett sätt att sänka trösklarna. Genom att få ansikten och namn på medarbetare är det lättare att närma sig verksamheten, tror Susanne Nordin.

Och så finns förstås det stora mörka molnet som handlar om bristen på kyrkomusiker och vetskapen om att återväxten måste ta fart. Vem vet – om tjugo år sitter kanske någon av eleverna i klassrummet i Ängshagenskolan bakom en kyrkorgel någonstans i Sverige.