Marianne Cedervalls deckarpräst löser mordgåtor i Dalarna

– Vänta, jag ska bara stänga av. Skrivarlarmet gick just.

Marianne Cedervall jobbar strukturerat med sitt skrivande. I tiominuterspass får fingrarna bara gå.

Sedan tar hon tio minuters paus och gör något annat – ”slänger in en tvätt eller så”.

– Det är en teknik för att få lite disciplin som jag använt rätt länge. Det blir lite som inte är användbart också, men det fungerar rätt bra.

Just nu arbetar hon för fullt med uppföljaren till Dö för vårt syndiga släkte, första delen i hennes nya serie om deckarprästen Samuel Williams i byn Klockarvik som kom i höstas.

– Ja, jag var tvungen att sätta i gång direkt, den slutar ju så hemskt. Nu får vi verkligen se hur det här ska sluta!

Efter två olika serier som utspelar sig på Gotland, har handlingen flyttat till Dalarna.

– Jag har haft mycket kontakt med Dalarna genom åren och har en sambo från Orsatrakten. Så Klockarvik är nästan Orsa. Miljöerna har jag hämtat därifrån, men människorna har jag hittat på själv.

Marianne Cedervall är prästdotter, jobbade i flera år på Skao och har varit kyrkvärd i Västerås domkyrka. Hur kyrkans folk pratar och samspelar är hon väl bekant med. Men att en präst blev huvudperson i den nya serien var ett förslag från förläggaren Kristoffer Lind.

– ”Du har ju alltid kyrkan med ändå, låt det kliva fram”, sa han. Och ja, kyrkan smyger sig in lite överallt i mitt skrivande. Mirjam och Hervor är i Västerås domkyrka i en bok, och i serien om Anki och Tryggve är han kyrkvärd i en församling på Gotland. Och privat missar jag ju aldrig ett avsnitt av Father Brown eller Grantchester.

I brittiska deckare finns spelar präster och kyrkan ofta stor roll. I Sverige är det desto ovanligare.

Var det en utmaning att skildra en människas gudstro på ett trovärdigt sätt för en ovan svensk publik?

– Nej, Samuel har ju ett ganska ledigt sätt att ”snacka med bossen”, så det tyckte jag inte var så svårt. Präster har hört av sig och tyckt att jag lyckats bra, det har inte blivit ännu en karikatyr och det är de tacksamma för.

Däremot var det inte självklart hur mycket plats som skildringar av det kyrkliga skulle få ta.

– Det är ju hans jobb, så kyrkliga handlingar och fraser måste ju få vara med. Hade han varit målare hade ju inte det varit något konstigt att berätta om. Lite förvånad blev jag när vissa tyckte det var för mycket kyrkligt.

Det finns klara fördelar med att ha en präst som huvudperson när man ska bygga upp en pusseldeckare och droppa ledtrådar för läsarna.

– Det är något med sättet att jobba. En präst får förtroenden och har samtal på ett sätt som inte är så vanligt. Men han kan inte heller gå direkt till polisen med det. Det är ett spännande ämne, den totala tystnadsplikten som kan vara svår att förstå för en utomstående.

När Marianne Cedervall började skriva böckerna om Mirjam och Hervor trodde hon aldrig att hon skulle skriva deckare, men sakta smög det sig in mordgåtor och mysterier.

– Jag trodde nog inte att jag kunde. Men vart efter böckerna drog åt det hållet till insåg jag att det skulle vara roligt. Men jag vill inte skriva det där grövsta. Jag gillar en lugnare framtoning, om man sedan kallar det feel good-deckare eller mysdeckare eller vad man vill.

Dö för vårt syndiga släkte slutar med en rejäl cliffhanger. Fler böcker blir det, vi har ännu inte sett det sista av Samuel Williams, men Marianne Cedervall vet ännu inte hur många.

– En uppföljare blir det i alla fall, som kommer i höst. Sedan skulle jag vilja glida lite emellan serierna. Jag är inte riktigt klar med Anki och Tryggve på Gotland.