Humor och hopp i Lönnebos nyskapande bok

Under ett av dag­ens mellan­rum kastar jag mig ivrigt in i Martin Lönnebos Livets farkost – SOS – ögon som kan se Guds härlighet. Men jag snubblar redan efter några sidor. Hur hänger boken ihop? Vem är berättare? Stressad läser jag vidare för att avsluta det förord som upptar en fjärdedel av boken.

Så plötsligt skriver Martin att han ser att jag som läsare är trött. Att det blev långt och att en ursäkt möjligen kan vara att han härstammar från den västerbottniska berättartradition han delar med Sara Lidman, Torgny Lindgren och PO Enquist.

Två sidor senare skriver han ändå till mig att läsare som vill ha det lätt i världen får se upp: ”Det är inte lätt. Och ingen är fullkomlig. Alltså, ta risken att inte få det lätt i världen, sök hålla horisonten öppen för äkta drömmar och syner, kasta bort ögonlapparna, skaffa ögondroppar och förbli realist. Amen”.

Så ska livet levas och denna, med Martin Lönnebos egna ord, ”förmodligen, kanske, sista bok” läsas. Det är en underbar bok som ska läsas långsamt och på en plats där skapelsens djup kan öppna våra sinnen. Inte mitt i ett steg.

Lycklig den människa som väntar vid min tröskel, skriver ­Visheten om sig själv i ­Ordspråksboken. Att läsa hans bok är som att ­sitta, lyssnande och väntande, på ­tröskeln till Visheten. Låta ­sinnet  beröras av de största ­frågorna.

Språket är böljande mjukt, man hör Lönnebos dialekt mellan raderna. Gammaldags och modernt, hela tiden hand i hand med nutiden. Orden är vänliga och vägledande.

Omsorgsfullt vill Martin Lönnebo stärka oss i kampen mot missmod och ge oss hopp om en möjlig framtid. Att, mitt i allt som bryter ner Guds skapelse och människors samhörighet, ha ögon att se Guds härlighet. En uppmaning han hämtat från Sara Lidmans farmor och som löper mellan varje kapitel.

Med ett poetiskt bildspråk öppnar Lönnebo revor i ­tillvaron genom vilka vi kan ana Gud, som han kallar mysteriernas mysterium. Nya horisonter som via ­vetande, tro och kärlek kan leda oss till visheten.

Men om jag som läsare låter bildspråket leda mitt fokus bort från vardagen drar han mig snabbt tillbaka genom drastiska och humoristiska berättelser. Som när han nästan blev ­rånad på Götaplatsen, använde en stämpel från dom­kapitlet i passet för att släppas in i Moskva och ­låter sig tröstas av bipacksedlar på läkemedel.

Lönnebo delar med sig av andliga råd och övningar, av psalmer, böner och egna upplevelser. Han står stadigt på sina möjligen trötta ben, omgiven av sin familj och vänner, av Hammarskjöld, Levinas och Bibelns alla vittnen.

Livets farkost är en både befriande och djupt allvarlig bok, traditionell och nyskapande. Den är ingen roman eller prosa. Inte heller ett testamente. Den är ett evangelium rakt in i vår tid. En uppmuntran och en utmaning till kamp för livet och själen.

Martin Lönnebo, tack för allt! Gud välsigne dig.

Gunnar Sjöberg
Präst och skribent