Med lust och humor stor

Anna Sjons Nilsson står stadigt med sina fötter i folkkonstens tradition och därför kan hon också tillåta sig att skoja och leka med den, alltid med kombinationen djupt allvar och humor. Det gäller också hennes konst som ofta handlar om livet, växandet och döden.

Att få stiga in i ateljén blir därför ett möte med magiskt ljus och underfundig konst. Här finns en stor bild av David och Goliat där dalmåleriet får en ny twist: i den mäktige och store Goliats pratbubbla handlar allt om pengar, pengar som sedan går upp i rök i skorstenen på huset bakom David.

– Jag har haft Bibelns berättelser med mig som ett kulturarv och de har berört mig starkt ända sedan jag var liten. Jag tycker om det språket och jag har ofta haft titlar på mina konstverk som kommer från Bibeln, säger Anna Sjons Nilsson som gläds över att få ställa ut i Vika kyrka med dess medeltida måleri.

– Jag är väldigt intresserad av religion och frågor som rör det existentiella.

Men här finns också raden av uppspända sybågar med tyg i vitaste vitt som för tankarna till nunnedok eller andra huvudbeklädnader. Sybågarna bär titeln ”Ett oskrivet blad” och ska placeras på vänster sida av koret i Vika kyrka tillsammans med det stora knyppelbordet som ska stå på höger sida, båda visar hennes intresse för att textila redskap kan vara skulpturala. Knyppelbordets trådar är avklippta och titeln är ”Det var en gång”.

Det stramt hållna adderas av olika gestalter, varav två bär titeln ”Vem vet?”. Här har hon låtit vita prislappar förvandlas till en illusion av veckat kjoltyg med små svarta pärldekorationer. Och ljusbäraren med tyllkjol och hår av stålull kommer kanske att placeras vid dopfunten tillsammans med en Mariafigur som strålar.

Om det nu är någon som ska gifta sig, begravas eller vars barn ska döpas och som inte tycker om hennes konst under tiden den visas i Vika kyrka, säger hon: ta bort dem! Det går att flytta på verken.

– Jag är inte ute efter att provocera, säger Anna Sjons Nilsson som i princip är färdig med det hon vill visa i Vika kyrka.

Ateljébesöket rundas av med att hon läser högt ett stycke ur den egna skapelseberättelsen, en parafras på Genesis där Gud i hennes version skapade maskan på den första dagen: ”Gud sade: ”Maska bli till!” Och maskan blev till. Gud såg att maskan var god och skiljde ”rätan” från ”avigan”. Gud kallade ”rätan” för dag, och ”avigan” kallade hon för natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var det första varvet som blev stickat”.

Och så fortsätter skapelsen till dess att det är dags för Gud att avsluta verket och maska av. Precis som det också är för en konstnär som Anna Sjons Nilsson och alla andra som bejakar den egna skaparkraften.