Mycket okänt blir känt genom Berntsons lärda framställning

Jag har läst en intressant nyutkommen bok om det kristna klosterlivets spiritualitet och historia av Martin Berntson, professor i kyrkohistoria vid Göteborgs universitet. Han har i flera publikationer studerat senmedeltida kyrkoliv och inte minst klostren och reformationen i Sverige och Norden. 

Den bok jag har läst har ett bredare perspektiv. Den vill gripa sig an klosterlivets framväxt och utveckling inte endast som ett historiskt skeende, utan mer av dess insida, dess kärna.  

Berntson skriver i förordet att boken har utarbetats inom ramen för en kurs i klosterlivets historia som han undervisat i under ett antal år. Ett av bokens syften är alltså att fylla behovet av litteratur som behandlar fenomenet klosterliv i dess helhet. 

Han konstaterar att det breda perspektivet gör att framställningen med nödvändighet måste röra sig på ytan. Detta ska inte förväxlas med att framställningen är ytlig, tvärtom. I sitt försök att teckna en helhetsbild av det monastiska livet dyker författaren djupt för att finna själva kärnpunkterna. Dessa plockas så upp till ytan och studeras för att läsaren/forskaren ska kunna dyka ännu djupare och mer preciserat nästa gång. 

Utöver inledning och avslutande diskussion, är boken indelad i 14 avsnitt med flera underrubriker. Det är en ganska klassisk läroboksdisposition, baserad på kronologi och beskrivning av klosterlivets framväxt och utveckling, dess former och innehåll i olika geografiska områden och olika grenar i kyrkofamiljen.  

Boken tar sin början i berättelser om klosterlivets början. Det är gängse att tala om klosterlivet som en (protest)rörelse som växte under 300-talet i de egyptiska öknarna. 

Men som varje bibelläsare vet, så finns det asketiska och monastiska idealet redan i Nya testamentet. Berntson tar sin utgångspunkt här, i att det sannolikt fanns en asketisk rörelse inom kyrkan redan före 300-talet. I sökandet efter klosterlivets ursprung kan vi alltså inte endast titta efter formerna utan också efter idéerna. 

Berntson skriver: ”den förståelse av klosterliv som jag här har skissat är tecknat så att säga inifrån klostret själv”. Det är en avgränsning som är viktig, då klostren och klosterlivet naturligtvis har haft olika betydelser för det omgivande samhället på olika platser i olika tider, samt i det politiska livet. Det är också detta fokus på klosterlivets insida – sett från utsidan – som ger texten liv och karaktär. 

Och det behövs på sina ställen: jag ska inte sticka under stol med att texten är informativt välspäckad och för läsbarheten stundtals lite väl koncentrerad. Lite kortare sammanfattningar i slutet av varje avsnitt och små återkommande påminnelser till läsaren vad hon ska hålla utkik efter, hade varit bra. Men då hade å andra sidan boken blivit 500 sidor istället. Det är fråga om tycke och smak. 

Jag har fått syn på mycket jag inte kände till med hjälp av Berntsons lärda framställning. Jag kan se den röda tråden från det nytestamentliga materialet, via Egyptens ökeneremiter till klosterordnarna, tiggarkonventen, karismatiska kvinnliga asketer, den östkyrkliga traditionen, evangeliska sammanhang och fram till det författaren kallar “den nya monasticismen”, en kommunitetsrörelse i det moderna samhället.  

Boken är också, föredömligt nog, försedd med ett rikt person- och platsregister och en frikostig notförteckning. Där sitter jag nu och bläddrar och letar vidare i bokhyllan, tar ett djupt andetag och dyker ner i det som nu är mindre okänt. 

Judith Fagrell