Rättvisepatos tydlig drivkraft för Greta

Om alla riks­dagsledamöter fått i uppgift att läsa Klimat­boken så kanske Sveriges riksdag hade fått en mer nyanserad klimatdiskussion än den vi hade under valrörelsen och i riksdagen efter valet. Där har det rört sig kring kärnkraft eller inte och vem som lade ner den eller inte.

Vi kanske hade sluppit några inlägg från SD-ledamöter där klimatvetenskapen har, om inte ifrågasatts, så i alla fall värderats som inte så oroande.

Hade alla läst Klimatboken så hade de fått en bra sammanfattning av vad klimatfrågan innebär just nu. Vetenskapligt, politiskt, ekonomiskt, men inte minst etiskt. För det är problematiskt då klimatfrågan tenderar till att bli enbart en fråga om energi eller laddstolpar.

Klimatfrågan är global och systemutmanande vilket den som läser boken förstår ganska omgående.

Greta Thunberg är ett märkligt ­fenomen som genom sin enkla aktion blev en gnista för en världsomfattande ungdoms­rörelse utan en enda spinndoktor eller kommunkationsplan. Efter att före valet 2018 ha börjat sin skolstrejk för klimatet, blev hon på ett år en världsikon. Redan i Katowice för COP 24 2018 var hon i fokus för mångas ­intresse och 2019 vid COP 25 var hon den som alla ville vara närmast. Al Gore och andra klimatproflier fick stå i skuggan av Greta Thunberg.

För oss som varit med i klimatdiskussionen de senaste 20 åren så var det i början lite konstigt att se det monumentala intresset för Greta Thunberg. Hon sa precis det vi från olika delar av klimatrörelsen sagt under många år. Varför togs det emot som ­något nytt?

I boken säger Greta Thunberg att hon inte gör något annat än det många gjort före henne. Varför det blev en sådan uppmärksamhet kring henne är fortfarande ett mysterium för mig. Samtidigt gläds jag enormt åt att vi fick Greta Thunberg-effekten i det globala samtalet.

Vilket tonåring som helst skulle ha brutits ner eller fått svår hybris om den hade befunnit sig i Greta Thunbergs position de senaste fyra åren. Det har inte Greta Thunberg. Hon kunde lätt ha glidit in i aktivistkändisträsket och synts överallt och kommenterat allt som skett. Det har inte hänt.

Boken visar hennes förståelse för det komplexa i klimatfrågan och hon gör det genom att samla över 100 författare som i ­korta texter belyser klimatfrågans komplexitet men också pekar på möjligheterna. Det blir 440 sidor där kända författare samsas med mindre kända, men alla med stor kunskap och insikt om klimatfrågans avgörande betydelse. Det hade varit lätt att samla alla de största namnen i boken, för de hade utan tvekan sagt ja, men i stället ligger fokus på innehåll.

Jag hoppas att Greta Thunbergs nästa bok kommer att bli en tunnare bok med mer av hennes egna reflektioner kring klimaträttvisa. 

Mellan de olika texterna så kommer några blå sidor med ­Greta Thunbergs egna texter. De är de starkaste i boken. Då syns tydligt att hon baserar sina mer normativa texter på den kunskap som hon samlat i bokens alla kapitel.

För det är rättvisepatoset som framträder tydligast i boken och i synnerhet i Greta Thunbergs egna texter. Hon ansluter sig till den globala rörelse som förstår att klimatfrågan inte kan lösas utan att vi samtidigt i grunden förändrar vårt sätt att bygga samhälle på jorden.

Den omställning vi står inför är något som världen inte riktigt förstått trots alla fina ord om netto­noll utsläpp och grön omställning. Hon ifrågasätter konsumtion som livsmening och ekonomins ignorerande av jordens begränsade resurser.

Där Greta Thunberg skriver själv lyser ett existentiellt reflekterande över rötterna till klimat­nödläget och det är häpnadsväckande väl tänkt. Rättvisepatoset är tydligt hennes drivkraft. Det innefattar inte enbart människan utan allt liv. Det kommer tydligt fram i de texter som rör sig kring urfolkstraditioner.

Boken är stor och tung nog, så att tillfoga fler sidor vore dumt, men en aspekt som inte täcks är religioners bidrag till vår natursyn. På gott och ont. Det tangeras lite i några texter men det skulle ha fördjupat tankarna mer och kanske också visat att religioner skulle kunna spela en större roll för den nödvändiga omställningen. Det är ett perspektiv som alltför ofta glöms bort av den rika världens aktivister.

Sammanfattningsvis så ­måste man glädjas åt sammanställningen av klimatets betydelse på många olika plan. Den beskriver var vi är i dag men ger också riktning om vart vi behöver ta oss.

Jag hoppas att Greta Thunbergs nästa bok kommer att bli en tunnare bok med mer av hennes egna reflektioner kring klimaträttvisa och hur vi bygger ett solidariskt samhälle som respekterar Moder Jords begränsningar. Lite mer om människans relation till jorden och varandra och vilka berättelser som för oss ut ur klimatnödläget.

Henrik Grape