Spänstiga samtal i ödslig mässhall

– Antje Jackelén, är du här på Bokmässan av fri vilja?

Samtalsledaren och Sigtunastiftelsens direktor Alf Lindermans fråga till ärkebiskopen är uppfordrande. Här under rubriken Fri vilja och mänskligt ansvar – illusion eller verklighet? blir läget skarpt.

Jodå, hon bedyrar att hon är här av fri vilja. Men hur är det med professorn och biofysikern Hans Liljenström som skulle ha undervisat om han inte suttit här på Se Människans sammetsdraperade estrad?

I gränslandet mellan vetenskap och tro ställs frågan: Vad är problemet? Vi känner oss hyfsat fria, men hur är det egentligen med ansvars- och frihetsbegreppen?

Hans Liljenström kan sätta på sig både fysikerns och biologens glasögon och har olika ingångar.

– För en fysisker är det svårt med den fria viljan. I fysiken sker allt i universum av antingen deterministiska naturlagar eller av slumpen.

– För en biolog är det också svårt med den fria viljan eftersom vi har de gener vi har.

Resonemanget vad som sker i viljeakten diskuterades. Vid studier av hjärnaktiviteten har signaler upptäckts en halv sekund före viljeupplevelsen.

Antje Jackelén, som verkat i dialogen mellan naturvetenskap och tro hela sitt yrkesliv, lyfte fram människan som relationsvarelse, till skapelsen, Gud och oss själva, och hade som vanligt sina argument för begreppen välsorterade.

Åhörarna landades i det trösterika: Ju mer frihet vi har, desto mer ansvar har vi också. Benägenheten att definiera friheten som valfrihet blir ofta ett konsumentperspektiv, men friheten ska användas för att uppnå vår fulla mänskliga potential.

Hans Liljenström slog fast att vi i praktiken har ansvar trots att det ur hans synvinkel är knepigare med den fria viljan.

En som var tydlig med hur våra val att definiera oss själva påverkar våra relationer till omgivningen var professor Lars-Johan Åge. Han talade om superkraften omtyckthet i ett förinspelat samtal med prästen Marjut Ervasti.

– Det finns två sorters popularitet. En är den osunda, där makt och status söks. Den sunda populariteten, omtycktheten, vårdas i nära relationer. Den skapas av äkthet, positivitet och relevans.

Han berättade om en studie under 30 år där unga som fokuserat på ytlig popularitet, status och makt, och även värderat andra utifrån samma skala, fanns överrepresenterade längre fram i livet i missbruk och arbetslöshet.

– Den osunda populariten är inte ett recept för ett harmoniskt liv. Omtycktheten är grundad i ett icke-görande, den kan inte sökas aktivt, fortsatte Lars-Johan Åge som förskrev skogspromenaden som recept för att släppa den tvångsmässiga tankeströmmen och träna det inre lugnet.

Tre ungdomsböcker lyftes i samtal om det existentella. Melody Farshin hade arbetat som ståuppkomiker i många år när hennes kreativitet att uttrycka sig krävde en bok, Mizeria som nyligen fick en uppföljare, Lowkey.

Tvillingparet Aicha och Ali bor i en miljonprogramsförort och berättelsen om dem har fått många att höra av sig till Melody, ofta på Instagram: ”Det här är den första boken jag läste ut till slut” eller ”Det här är den första boken jag läste av fri vilja” återkommer bland kommentarerna.

Melody Farshin har hämtat dialog, intriger och miljö från sin egen uppväxt i Husby där hon fortfarande bor, ”men jag känner mig hemma överallt i orten”.

– Jag vet inte vad som är ett korrekt sätt att skriva, jag skriver och lämnar till min förläggare som ändrar på språket och sedan ändrar jag tillbaka så att det blir ett språk som är äkta för mig.

– Jag har gjort innanförskap av utanförskap. Ortens språk har oftast ett negativt narrativ, men det är en del av svenskan, sociolekter finns överallt.

På frågan vad hon skulle göra om hon blev politiker blev svaret:

– Jag skulle lyfta den strukturella diskrimineringen, visa att fattigdom finns i Sverige och arbeta med klassfrågan. Ingen föds ond och ingen väljer av fri vilja en livstil där man inte blir vuxen och där man alltid måste se sig om över axeln.

Biskop Susanne Rappmann samtalade med Katarina von Bredow om hur det är att vara ung, aldrig trygg eller rätt, alltid rädd och att leva i en tystnadskultur, som Joel gör i boken Allt som inte syns.

Jenny Jägerfeld och domkyrkokaplan Kristina Ljunggren berättade om Min storslagna död där författaren vänder åter till sin barndoms Skärblacka. Huvudpersonen Sigge låter oss lära känna både de coola tvillingarna Sixten och Karl-Johan och Krille Maräng.

Hur hanterar vi svek, skuld och skam och hur brottas vi med vad vi borde ha gjort? Anpassar vi oss för mycket och kommer för långt bort från de vi är blir livet problematiskt, resonerade psykologen och författaren Jenny Jägerfeld.

Det som började med ett tjuvlyssnat samtal på tåget hem från jobbet ledde till en vänskap och en bok där Ester och Leon Rytz historia berättas, några av de sista som kan berätta om Förintelsen. Journalisten Snezana Bozinovska hade länge velat skriva en bok om något viktigt och berörande. Berättelsen om det judiska paret som skapade sig ett liv i Borås kunde knappast ha varit ett viktigare ämne.

Vid sidan om koncentrationsläger och kriget, tecknas bilden av ett annat Sverige som växte fram efter kriget, som tog emot människor som behövdes i arbetslivet.

Beslutet att alltid blicka framåt och inte leva i forntiden, omprövas då ett barnbarn börjar fråga: Vad var det som hände? Behovet att berätta blev också Leon och Ester Rytz bok.

– Vi får aldrig glömma det som hände, vi måste föra berättelsen vidare. Och med Leon Rytz egna ord: Aldrig, aldrig mer.

Magnus Uggla drog mest publik till Se Människans studio, konstaterar programchefen Mikael Ringlander när Bokmässan är över.

– Sen vill jag framhålla den litterära gudstjänsten och Maria Bards moderatorskap vid seminariet om den profetiska rösten, med ärkebiskopen, Juholt och Makoba. Det var jättebra och oerhört viktigt. Vi lägger ut det på hemsidan så snart vi kan, säger han.

Nu har Se Människan genomfört två ovanliga bokmässor. Vilka erfarenheter man tar med sig inför mer ”normala” framtida mässor ska diskuteras.

– Det är för tidigt att säga vad vi kommer fram till. Men en sak vi hörde och såg från författarna och förlagen är hur mycket sociala medier betyder för dem. De vill gärna ha en bild av hur de sitter på Se Människan-scenen som de kan lägga ut. Det ska vi förstås tillhandahålla nästa år.

2022 kommer Se Människan att satsa på bildning och klimat.

– Där har vi redan börjat titta på hur vi ska göra. Bildning och klimat hör ju ihop på så sätt att vi inte kommer någon vart med klimatfrågan om vi inte bildar oss och läser på.