Schablonartade framställningar av Svenska kyrkans historia utmanas

Ideellt med­arbetarskap beskrivs ofta som en av Svenska kyrkans viktigaste framtidsfrågor. Av såväl teologiska som ekonomiska skäl är det väsentligt att Svenska ­kyrkan mobiliserar kraften i ett kyrkoliv som bärs av många.

Att det i viss mån handlar om en nyorientering från en situation där kyrkans verksamhet ofta utförs av anställda behöver benämnas. Men det är värt att påminna sig om att ur ett historiskt perspektiv handlar det inte om att ge sig ut på okänd mark. I boken Medarbetare: En historia om organisation och lekfolksuppdrag i Svenska kyrkan pekar Erik Sidenvall, stiftslektor i Växjö, på hur lekmannamedarbetare var bärande för den församlingsverksamhet som växte fram under 1900-talet.

Boken utmanar ­schablonartade framställningar av Svenska kyrkans 1900-talshistoria, där bilden emellanåt ges av en stel ämbetsmannakyrka, som i stort sett stod skild från människors frivilliga engagemang. Sidenvall lyfter fram hur Svenska kyrkans församlingsverksamheter växer kraftigt under tidsperioden, exempelvis vad gäller ungdomsverksamhet, församlingsdiakoni och söndagsskola. Denna utökade verksamhet bars i hög grad av ett aktivt lekfolk.

Som bakgrund ger boken en beskrivning av de samhällsförändringar som mot slutet av 1800-talet skapade behov av ett mer förtätat församlingsliv. ­Sidenvall pekar på hur ett utökat lekfolksarbete kom att bli en naturlig del av den nya församlingsverksamheten. Till en början handlade det om en relativt avgränsad grupp, ofta prästfrun och lärarinnan, men med tiden tas bredare frivilliggrupper i anspråk.

Boken ger några ­intressanta ­perspektivskiften. Exempelvis problematiseras den vanligt ­förekommande tankefiguren att Svenska kyrkan ”anställt bort” människors engagemang, genom framväxten av stora avlönade medarbetarlag.

Här tecknas en mer komplex historia, där sociokulturella förändringar krävde reformer i församlingarnas organisering. Inte minst handlar det om kvinnors förändrade situation. 1900-talets kyrkliga lekfolksarbete bars till mycket stor del av kvinnor. När genuskontraktet ­omförhandlades under 1960- och 70-talen och kvinnor i högre grad blev ­lönearbetande förändrades också utrymmet för icke avlönat arbete. Anställningarna blev kyrkans gensvar på förändringarna.

Sidenvall pekar på hur mötet mellan det statliga arvet och engagemangskyrka med ett aktivt lekfolk, på gott och ont format Svenska kyrkan till en sorts hybridorganisation – med drag av såväl myndighetskyrka som idéburen civilsamhällesaktör.

Boken erbjuder inte i första hand konkret vägledning för att i nutid stärka det ideella medarbetarskapet. Däremot ger den viktiga pusselbitar i förståelsen av den historia som format vår ­situation – vilket i sig är väsentligt för att Svenska kyrkan i vår tid ska kunna göra grundade pastorala vägval.

Jan Eckerdal