Wera von Essen skildrar krossad kärlek med religiösa övertoner

Omslaget till Wera von Essens senaste bok, Svar till D, är en parafras på Berninis skulptur av en ängel som stöter en pil i hjärtat på helgonet Teresa av Ávila. Det är en kärlekspil och hjärtat blöder, men genom smärtan kan Teresa förenas med Gud.

En passande bild till en bok som skildrar livet efter en stor förälskelse och bearbetar kärlekssorgen på ett sätt som löser upp gränsen mellan jordisk och himmelsk kärlek.

Den älskade D, som dumpat berättarjaget, förstår sig inte riktigt på hennes kärlek. Kanske begrep han inte ens den mellanmänskliga relationen. Den religiösa laddningen gick i alla fall klart över hans huvud:

”En gång talade vi om spjutet i hjärtat, jag sa att det var som att genomborras av ett spjut och hans ögon blev stora och jag sa, som att träffas av en pil då, han såg aldrig pilen på mitt altare, för han såg inte altaret, han märkte inte att det fanns en tillvändhet i mitt sovrum, han tog av sig sin tröja så att den hamnade på mitt altare, han såg ingenting, vi såg ingenting, jag undrade om vi skulle börja se varandra så småningom, för jag sökte mig hela tiden mot hans ögon som mötte mina på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt.”

Wera von Essen är katolik och en av få yngre uttalat kristna skönlitterära författare. Vilket inte innebär att hon producerar någon uppbyggelselitteratur. I stället får man berättelser om BDSM-sex, droger, privatfattigdom och komplicerade relationer.

Hon skriver också om utflykter i  ­alternativa religiösa jaktmarker, tydligast utforskat i hennes debut med den lämpliga titeln En debutants dagbok (Modernista).

I den senaste boken söker ­jaget, något skamset, svar i spåkorten – jämte sin djupläsning av Själens dunkla natt av Johannes av Korset. Men riktningen mot den treenige guden är mer uttalad i Svar till D än i någon av von Essens tidigare böcker. Lidande driver fram bön: ”om kvällarna gråter man som ett barn och somnar i HERRENS famn”.

Det är förstås också en girl meets boy-story med universell igenkänning. Övertygelsen att detta är den rätte. Förtvivlan och desorientering när den rätte gör slut. Längtan efter en kärlek som består och rädslan för att bli sårad på nytt.

I Wera von Essens tappning blir denna välbekanta berättelse en plågsam och vacker medvetandeström på lyrisk prosa. Med en religiös referensram som nog kan förbrylla sekulariserade ­läsare. Det är lite modigt att ändå fullt ut stå för sin världsbild.

Den saknade D lär aldrig komma tillbaka. ”Det är slut okej!?” fräser han argt.

Författaren citerar ur Första Korinthierbrevet: ”Kärleken upphör aldrig”.