Allsidig spegling som saknar en viktig pusselbit

Korallernas planet är en bok i tiden. Den belyser den ekologiska system­kollaps vi allt snabbare närmar oss om vi fortsätter utvecklingen i samma linje och tempo som nu. 

Fredrik Mobergs forskningsområde handlar om koraller. ­Under de trettio år han studerat korallerna märks det tydligt att koraller är en tidig indikator på att de miljöhot som har varnats för har gått från teori till verklighet.

Som folkbildning är boken utmärkt. Den ger fakta och i folkbildningstradition så är det inte enbart en faktabok utan upp­manar också till engagemang. Det innebär att naturvetaren ­Moberg också måste gå in på samhällsvetenskapliga områden som ekonomi men även involvera kulturella områden och filosofiska modeller. Och lite i kanten så vidrör han religionens betydelse.

Som teolog och präst i Svenska kyrkan som burit uppdraget att arbeta med miljö- och hållbarhetsfrågor i nästan ett kvarts ­sekel har jag sett hur miljö- och hållbarhetsfrågorna alltmer glidit från att vara ett specialområde kring miljöåtgärder av teknisk art till att bli alltmer övergripande. Lösningarna kräver en annan livssyn än den som den västerländska modellen erbjuder. En modell som har trängt undan andra värden än de som är ekonomiskt försvarbara. 

Klimatfrågan kan inte lösas med den syn på ekonomi vi har i dag där ekonomi överordnas den ekologiska basen, som i sig är grunden för all ekonomi. 

Det handlar ytterst om den ­berättelse om livet som vårt ­samhälle bygger på. Genom människans historia så har berättelserna väglett oss. Det är religionernas berättelser som försökt att svara på frågorna var vi kommer ifrån, vad vi gör här och vart vi är på väg. 

Det här tycks vara en stötesten för i synnerhet svenska naturvetare. De har lätt att se kulturens roll, vilket Moberg gör i kapitlet om sitt samarbete med den svenska musikern Anders Paulsson, och vikten av urfolks kunskap och berättelser. Han låter sig också drabbas av den förundran som ett dyk bland korallreven innebär och att den gränsar till ”religiös” upplevelse. Samtidigt är han tydlig med att vara ateist och att ta avstånd från den kristna kreationistiska tanken och intelligent design.

Jag är den förste att hålla med om att tokiga teorier om intelligent design eller fundamentalistiska skapelsetolkningar är något ovärdigt en människa. Till och med okristligt. Det ignorerar förnuftets ständiga utveckling och hindrar vår roll att utöka det mänskliga vetandet. Något som ligger i uppdraget att vara människa. Vilket går att spåra i kristen tradition. 

Många glömmer att den kristna traditionen har burit kunskap och vetenskapligt utforskande som en del av sitt uppdrag genom tiderna. Evolutionen är inte heller ett hinder för kristen tro och berättelsen om Skapelsen vilket Moberg tycks anta.

Det är alltmer tydligt att klimatkrisen inte löses utan att våra grundantagande av vad det är att vara människa på jorden finns med i receptet. Gus Speth, amerikansk miljöforskare sa en gång ungefär så här: ”Jag trodde att det tre viktigaste miljöproblemen var förlusten av biologisk mångfald, ekosystemkollaps och klimatet men det var fel. De viktigaste miljöproblemen är själviskhet, girighet och apati. Till det behövs en andlig och kulturell transformation och vi naturvetare vet inte hur man åstadkommer det.”

Det är en saknad pusselbit som jag tror är nödvändig för att klara klimat- och hållbarhetskrisen i världen. Allt fler inom både den politiska och vetenskapliga världen internationellt ser vikten av detta. Inte minst erfar jag det inom FN:s klimatkonventions årliga möten. Det interreligiösa engagemanget kring klimaträttvisa ökar och för många av världens länder är den kulturella/religiösa bakgrunden avgörande för att fatta beslut. I dag tycks den dominerande och avgörande kulturella/religiösa bakgrund vara ekonomin/mammon och kortsiktigheten. Visserligen omedvetet men ändå så förödande för planeten. 

Men med det sagt så är Mobergs bok en allsidig spegling av världens stora utmaning genom korallerna som är väl värd att ta till sig. Han väjer inte för rättvisefrågorna som är kopplade till klimatförändringar. Han tar även upp vikten av internationell lagstiftning som skydd för planeten exemplifierat i den rörelse som vill göra Ecocide till ett internationellt brott. Han ger också avslutande tips om vad vi kan göra för att styra över emot en hållbarare framtid. Det är folkbildning när den är som bäst.

Henrik Grape,

präst och senior rådgivare i klimatfrågor till Kyrkornas världsråd