Under Almedalsveckan har partierna en halv dag var. SD inledde veckan och tisdagen. Partiledare Jimmie Åkesson talade och under eftermiddagen tog Centerpartiet över.
Muharrem Demirok, partiledare för Centerpartiet (C), och Alexander Christiansson, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna (SD) och partiets kulturpolitiske talesperson deltog i tisdagskvällens Nikodemussamtal i domkyrkan. Det leddes av domprost Anna Lundgren och Fredrik Hedlund, studieförbundet Sensus förbundsrektor.
Båda partiernas representanter tyckte att samtalet i domkyrkan är ett bra avslut - ”en höjdpunkt” sa Muharrem Demirok - på en intensiv dag. Båda sa att respekt för andras åsikter, även om man inte delar dem, är viktigt att hålla fast vid. På grund av sociala medier skapas upplevs polariseringen värre nu, tyckte Alexander Christiansson.
Därför blev de politiker
Alexander Christiansson berättade att han ville ge sig in i politiken för att han kände en frustration över vart Sverige som land är på väg. Han har fyra söner och ville visa dem att om man kan göra något, måste man göra det. Han gick med i ett parti som han ville påverka internt, och kommunikation utåt eftersom bilden av partiet inte stämmer, anser han. Också partiets frågor i sig lockade. Och som småföretagare och pappa till skolbarn i skolan kände Alexander Christiansson att han ville påverka samhällets utveckling.
Muharrem Demirok berättade under talet i Almedalen att han engagerade sig i C för att han sökte en mening, ett sätt att kanalisera sitt engagemang. Han växte upp i Vårby gård, söder om Stockholm, men det var först under studierna i Linköping som han ”upptäckte Sverige på riktigt”.
När tidigare C-ledaren Maud Olofsson talade om stoltheten över hela Sverige, var det första gången som han upplevde att också Vårby gård inkluderades och han gillade partiets syn på individer och gemenskaper, så han ville vara en del av folkrörelsen. Han tror på vikten av sammanhang, samhörighet och på att folkrörelsen är på väg tillbaka.
"Häftigt" att betala kyrkoskatt
Båda gillar Svenska kyrkan.
-Jag är stolt medlem av Svenska kyrkan, sa Muharrem Demirok.
Han tycker att kyrkan gör ett viktigt arbete, den finns när det offentliga i bygden försvinner. Svenska kyrkan och bygdegården är det sista som finns kvar. När stora, svåra händelser sker, då söker man sig till kyrkan.
-Det är häftigt att få betala kyrkoskatt, sa han .
Gemenskapen central
Alexander Christiansson sa att han som de flesta fått en relation till kyrkan genom dop, konfirmation, bröllop och stora händelser. För hans tro är gemenskapen med männniskor som delar tron är central, människor i Svenska kyrkan eller någon annan kyrka.
-Tron är en viktig del av mitt liv, sa han.
Han tycker att det är synd med medlemstapp, att kopplingen mellan människor och kyrka blir allt mindre. Han tror att samhörigheten är viktig och att kyrkan alltid kommer att ha den rollen i vår kultur.
Andligt sökande
Samtalsledarna undrade om det finns en religiös beröringsskräck?
Muharrem Demirok sa att vi har svårt att tala om tron, att vi är sekulariserade, men när det stora svåra händer så söker vi oss till det andliga.
-Det andliga och sökandet växer i Sverige, sa Alexander Christiansson.
Han tror att vi som människor, skapade av Gud, alltid kommer att längta efter Gud, så sökandet kommer alltid att finnas. Även om det leder människor till en tro på sin egen kammar:
-Jag känner ingen jätteoro.
Motstånd mot ondskan
Anna Lundgren förde in samtalet på den utställning om förintelseöverlevaren Emmerich Roth och vad han betytt, som finns i domkyrkan.
Muharrem Demriok sa att det är oerhört viktigt att lyfta förintelsen och att man måste göra motstånd mot ondskan med respekt och kärlek.
I ett samhälle där våld och kriminalitet växer där är motmedlet kärlek.
-Men om kärleken inte finns måste vi ha poliser, sa Alexander Christiansson.
Frågan om hopp
Anna Lundgren avslutade med att fråga var man kan se hopp?
-Jag tror att själ och hjärta är på väg tillbaka. Allt fler människor engagerar sig och jag tror att man kan se den andre, trots olikheter", svarade Muharrem Demirok.
-Vart man än befinner sig bär Jesus genom livet, sa Alexander Christiansson.
