Ansträngning, ansvar och arbete krävs för att möta nästan

I min egen bibelläsning stannade jag nyligen vid långfredagen. Den dag då Jesus dog. Nyss hade stora rådet sagt att Jesus måste gripas, men de ville inte att det skulle ske under helgen, eftersom de väntade stor oro bland folket. Men nu händer det ändå på helgen. Det behövs bara lite manipulation för att folket ska vara med och ropa: korsfäst! Denna fredag blir den dag Jesus dödas. 

I Bibelns första kapitel berättas om en annan fredag. Den dag Gud skapade människan. Där i världens början står det att Gud såg att allt han hade gjort var mycket gott. Allt var mycket gott …

Frågan blir hängande i luften. Vad har det blivit av människan? Denna söndags texter söker svar och temat är, medmänniskan.

En laglärd man kommer till Jesus för att sätta ­honom på prov och vill veta vad han ska göra för att vinna evigt liv. Jesus riktar frågan tillbaka till ­honom och säger: ”Vad står det i lagen?” Den laglärde svarar att det handlar om att älska Gud över allt, och sin nästa som sig själv. Jesus replikerar att han kan uppfylla lagen genom att göra precis så.

Mannen fortsätter att borra i frågan och frågar: ”Vem är min nästa?” Jesus svarar med en liknelse om den barmhärtige samariern.

Med den större berättelsen framför oss, som vi har i Nya testamentet, vet vi att vi i vår egen kraft inte kan uppfylla lagen, vi kommer till korta i våra strävanden och med vår goda vilja. ”Vår egen kraft ej hjälpa kan” skriver Martin Luther i en av sina psalmer. Vi är helt beroende av Guds nåd. Jesus ­visar också att nästan inte heller är den vi utväljer eller den vi tycker skulle passa. Nästan är alla vi har omkring oss och uppdraget att visa barmhärtighet är enormt.

Vad ska vi då göra med nästan? 

Vi får börja hos Gud. Paulus benämner i andra Korinthierbrevet Gud som Barmhärtighetens ­fader och all trösts Gud. Det innebär att vi själva får ta emot Guds nåd och barmhärtighet över våra egna liv för att sedan ge som gåva vad vi fått som gåva. När vi lever med ansiktet vänt mot den medlidande Guden ser vi hur han möter oss och brukar oss mitt i all vår svaghet. Det ger oss en grundinställning som visar oss att barmhärtigheten inte börjar i vad jag ska göra. 

Det handlar inte om att jag ska prestera fram goda handlingar, att jag ska uppfylla lagen. I stället blir synen på medmänniskan ett resultat av att mitt hjärta är vänt till Kristus och på det sätt som han ser på mig. När mina ögon mött hans kärleks blick, får jag sedan vända mig mot världens nöd för att låta den blicken lindra andras nöd.

Att möta nästan kräver ändå ansträngning, ­ansvar och arbete. 

● Ansträngning, få saker i livet kommer av sig själv. Att vilja låta sitt hjärta förvandlas av Jesus för att kunna göra gott i världen är en viljeinriktning. Om jag har denna längtan, behöver jag vara beredd att låta mig föras mot Jesu hjärta.
● Ansvar, Kristus har kallat kyrkan till att vara hans kropp i världen. Det är genom oss tillsammans och som individer som hans barmhärtighets händer sträcks ut i världen. Mitt i våra begränsningar och vår brist har vi ett ansvar.
● Arbete, barmhärtighet handlar om att i handling lindra andras nöd. 

Vad har det blivit med människan? Kanske kan man svara att hon behöver möta Guds nåd för att sedan utifrån erfarenheten av att ha mött den Barmhärtige få kraft att verka i världen.

Kerstin Oderhem