TT
Antisemitism är fientlighet, förföljelse eller fördomar mot judar som etnisk eller religiös grupp.
Termen myntades 1879 av den tyske journalisten Wilhelm Marr, för att beskriva de judefientliga kampanjer som då pågick.
Historien av judeförföljelser är lång och kan dateras minst tillbaka till åren 38-41 e.Kr., då det förekom massakrer på judar i Alexandria som ett resultat av konflikter mellan stadens grekiska och judiska befolkningsgrupper.
Under den tidiga medeltiden stöttes judar successivt ut ur det kristna romarriket, och fråntogs bland annat rätten att bygga synagogor, inneha statliga ämbeten och gifta sig med kristna.
Samtidigt började rykten och myter att cirkulera, till exempel att judar dödade kristna barn och använde deras blod vid sin påskfest.
I samband med korstågen från slutet av 1000-talet till 1200-talets senare del förekom både spontant och organiserade övergrepp på judar. Vid några tillfällen fick påvemakten ingripa för att förhindra att judarna helt utrotades, då de trots allt var Gamla testamentets folk.
När Ferdinand II och Isabella I återtog Iberiska halvön från morerna i slutet av 1400-talet inleddes en omfattande fördrivning av judar från Spanien, och omkring 200 000 judar och judar som konverterat till katolicismen spriddes till övriga medelhavsländer, Västeuropa och Amerika.
Franska revolutionen 1789 medförde stegvis förbättrade villkor för judarna i Frankrike, samtidigt som motreaktioner uppkom under hela 1800-talet.
Mot slutet av 1800-talet tilltog den antisemitiska propagandan i Frankrike. Vid samma tid bildades politiska partier med antisemitisk agenda i Tyskland och Österrike.
1920 grundades det tyska nationalsocialistiska partiet under Adolf Hitlers ledning, och nazisternas maktövertagande 1933 blev början på en utrotningskampanj som saknar motstycke i historien.
Under Förintelsen 1939–1945 dödade den nazityska regimen omkring sex miljoner judar i ett industriellt organiserat folkmord.
Källa: NE
