Ärkebiskopen och biskop Åsa tar utgångspunkt i de fyra aspekter som Svenska kyrkan jobbar med i sitt hållbarhetsarbete: ekologisk-, ekonomisk, social och andligt-existentiell hållbarhet. De menar att etablering av en gruva i Kallak skulle stå i strid med alla dessa fyra delar.
– Det vi försöker säga är att det här framförallt inte är en partipolitisk fråga, utan en fråga om långsiktigt hållbarhet utifrån många dimensioner, att ta ansvar för att leva i samklang med skapelsen, säger biskop Åsa Nyström om varför de valde att gå in i denna laddade fråga.
Gruvetableringen i Kallak skulle få negativa konsekvenser på miljön, bland annat då det skulle göra så att renbetesområden gick förlorade, skriver biskoparna i brevet.
Vidare menar brevskrivarna att gruvans förväntade livslängd på 14 år, inte gör den samhällsmässigt hållbar. Kostnaderna för att bygga upp den nya infrastruktur som skulle krävas skulle tillfalla kommunen, medan vinsterna från gruvan skulle gå till ett börsnoterat bolag.
Biskoparna anser inte heller att etableringen av en gruva skulle vara socialt hållbar. De skriver att respekt för mänskliga rättigheter är en viktigt del av social hållbarhet och att gruvan kan komma att tränga undan rennäringen i närområdet. Bland annat står detta i strid med barnkonventionens artikel 30 om att urfolksbarn har rätt att utveckla en kulturell identitet.
Som en konsekvens av att de tre första hållbarhetsaspekterna anses hotade, ser ärkebiskopen och biskop Åsa också ett hot mot den andliga och existentiella folkhälsan. Att exploatera Kallak menar de får stora konsekvenser på det samiska folket, på grund av den viktiga position som Jokkmokk har haft i Sapmí under lång tid.
Svenska kyrkan har under flera år arbetat med en försoning med det samiska folket. Biskop Åsa Nyström säger att utifrån det man lärt sig om de historiska övergrepp kyrkan och staten bär ansvar för blev det självklart att ta ställning i en fråga som berör ett område som är så viktigt för samerna.
– Det blev nödvändigt att säga något. Särskilt eftersom staten också nu också har tagit beslut om en sanning- och försoningskommission gentemot det samiska folket. Då vill vi bidra till att de inte i onödan fattar ett beslut som de kommer ångra senare när deras sanning- och försoningskommissionprojekt är färdigt.
Biskoparna avslutar brevet med att påminna om den nytillsatta sanning- och försoningskommissionen. Ärkebiskopen och biskop Åsa skriver därför att de antar att det därför finns en vilja att värna om det samiska folket och att “det är mycket problematiskt om regeringen nu väljer att aktivt köra över riksintresset rennäring och bevilja storskalig exploatering i samiskt kärnområde.”
