Uppdaterad.
– Mötet skedde i apostoliska palatsets bibliotek, det varade i en halvtimme. I sitt tal till delegationen kom påven snabbt in på mötet i Lund. Då avbröt han sig och log mot mig med en smittande glädje, säger ärkebiskop Antje Jackelén.
– Utan tvekan ser han mötet i Lund och Malmö som mycket betydelsefullt.
I Lund och Malmö 2016 uppmärksammade Vatikanen och Lutherska världsförbundet gemensamt 500-årsminnet av reformationen och undertecknade gemensamma åtaganden på vägen från konflikt till gemenskap.
Syftet med mötet i Rom var att diskutera utvecklingen av de ekumeniska samtalen mellan lutheraner och katoliker. Påve Franciskus talade om dopet som den primära gudomliga gåvan och grunden för engagemanget för att uppnå full enhet.
– ”För ekumenik är inte att utöva kyrklig diplomati utan en resa av nåd”, sa han. Och han beskrev resans mål som ”en försonad enhet mitt i skillnaderna”, berättar ärkebiskop Antje Jackelén.
– När påven talade om den ekumeniska strävan använde han ordet passion, lidelse, flera gånger, säger hon.
Ärkebiskop Antje Jackelén ingick i delegationen från Lutherska världsförbundet, LVF, som mötte påvliga enhetsrådet både före och efter mötet med påven.
2016 inleddes även ett samarbete mellan Lutherska världsförbundets biståndsorganisation Lutheran World Service och Katolska kyrkans biståndsorganisation Caritas Internationalis.
– Det var väldigt fint att höra att World Service’s och Caritas avsiktsförklaring i Malmö faktiskt har burit frukt, i Nepal till exempel har samarbetet lett till att människor fått tillgång till friskt vatten. Deras arbete har också kommit närmare de lokala kyrkorna.
En ytterligare fördjupning av biståndssamarbetet diskuterades.
– Det finns en ömsesidig vilja att stärka och utveckla det ytterligare. Detta praktiska samarbete kan bli en katalysator som stödjer de läromässiga dialogerna, särskilt under tider då dessa går trögt, säger Antje Jackelén.
Vad kan man vänta sig för utveckling ekumeniskt nu?
– Rom-mötet satte fokus på utvecklingen av den ekumeniska handlingen. Sambandet mellan handling och bön manifesterades i Lutherska världsförbundets gåva till påve Franciskus: en kalk och en paten gjorda i den ekumeniska kommuniteten Taizé, glaserade med sand från flyktinglägret Zaatari i Jordanien, där kyrkorna arbetar med och för människor i utsatthet, säger ärkebiskopen.
