Efter lång förberedelse och flera förmöten - hur känns det att vara på plats?
– Det är jätteroligt och det är välförberett här i Krakow. Det är väldigt spännande och känns väldigt viktigt att vi gör detta.
Mötet började med en öppningsmässa. Hur var den?
– Det var en riktigt härlig och välgjord gudstjänst. Det var en väldigt angelägen predikan av prästen Danielle Dokman från Surinam. Och med musiken som är så viktig för en luthersk kyrka, var det föredömligt att den var både modern och lättsjungen, fast den för mig var i mångt och mycket ny.
Vad ser du mest fram emot under veckan?
– Mötena med kyrkoledare och delegater från andra kyrkor. Vi delar naturligtvis den kristna tron och många perspektiv i den lutherska traditionen, men samtidigt är vi väldigt olika. Att mötas i olikhet tycker jag alltid är väldigt spännande, man lär sig mycket.
– På fredag kommer vi att åka till Auschwitz, som ligger strax utanför Krakow. Det är ett annat påtagligt sätt att lära sig att se djupet i mänsklig ondska. Så att vi inte slätar över och bara har ett trevligt möte, utan att vi finns mitt i det verkliga livet.
Vad upplever du är det viktigaste generalförsamlingen ska besluta om?
– Det finns ett antal frågor som har vuxit fram i en gemensam tematisk fokuseringsprocess i de olika regionerna runt om i världen. Den svenska delegationen kommer exempelvis att tala för att genomföra en studieprocess om fredsteologi. Den ser jag som väldigt central, för vi är i en situation där freden och fredsbudskapet utsätts för påfrestningar och det måste vi ta på allvar.
På vilket sätt bidrar den här typen av möten till Svenska kyrkan och dess arbete?
– Kyrkan är ju en internationell rörelse och ska man vara internationella måste man träffas och utsättas för varandras perspektiv. För det är lätt att man lever i en egen bubbla och att då möta perspektiven från andra delar av världen, det skakar om och utmanar oss.
