Ivar Arpi: ”Kyrkan borde prata mer om synd och nåd”

I ett långt samtal i Kyrkans Tidnings podd Vox Populi diskuterar han sin egen relation till kristendomen, Svenska kyrkans utveckling och hur västvärlden hanterar sin kristna grund.

Debatten kring "kulturkristendom" har blossat upp efter att profiler som tidigare stjärnateisten Ayaan Hirsi Ali allt mer börjat identifiera sig som kristna av kulturella skäl snarare än av religiös övertygelse. 

För Arpi är detta ett tecken på en värderingskris i väst. ”Vi lever på lånad tid av kristendomen. Många av våra idéer om människovärde och frihet härstammar därifrån, men vi förstår det inte längre”, menar han.

Står modell för global trend

Joel Halldorf, teolog och skribent, har tidigare ifrågasatt om den kulturkristna högern verkligen tror på Kristus eller bara vill använda kristendomen som ett politiskt verktyg. Arpi har själv fått bli en form av svensk modell för den trenden. Men själv avfärdar han detta som ett selektivt resonemang: 

- Om Svenska kyrkan eller vänstern använder tron för att driva politiska agendor, så är det ingen som protesterar. Men när högern pratar om kristendom som en försvarsmekanism mot woke och postmodernism, då blir det ett problem, säger han i Vox Populi.

Sågar gärna Svenska kyrkan

Det var också en kritik han riktade mot Halldorf, som han ansåg blundade för just det vänsterkristna. Arpi själv har däremot inget emot att såga just det. Och i mångt och mycket drar han med Svenska kyrkan i den sleven.

- Svenska kyrkan står ibland mer för en sekulär (vänster)ideologi med kristna inslag. Prideflaggan vajar på kyrktaken, men hur ofta hör vi kyrkan prata om synd, förlåtelse och nåd? Svenska kyrkan vill spegla samhället snarare än att vara en fristad från det, säger han.

Brottas med svagheten

Men han brottas själv djupt med kristendomens stora paradox: styrka i svaghet. Att böja sig ner istället för att alltid stå rak upp.

- Det är provocerande att Jesus vinner genom att dö, att styrka inte kommer genom makt utan genom ödmjukhet. Det går emot allt vi lär oss i en värld där framgång och status är allt.

Detta skulle kunna vara något som förklarar varför så många av de konservativa förkämparna har svårt att helt ge sig in i en levande tro. Galjonsfigur för rörelsen, som den kanadensiske professorn Jordan Peterson, hänger sig ofta åt kristendomens djupa dimensioner, men har haft svårt att ta det sista steget till en levande bekännelse.

På frågan om Arpi själv ser sig som kristen svarar han vankelmodigt: 

- Jag är väl så troende som man kan vara just nu. Men jag kan inte lura mig själv att tro något jag inte tror. Samtidigt är det här en process. Jag tar det på allvar.

Svårt hitta substitut för kristendom

Kristendomen som en levd verklighet kontra en intellektuell övertygelse blir en av de stora frågorna i samtalet. Kan en civilisation bestå på sitt arv utan en levande tro? Arpi verkar luta åt nej. 

- Om vi förlorar det, då är frågan varför vi ens ska vara goda. Utan kristendomen blir det en tomhet. Varför ska vi inte bara äta varandra?