Biskop Fredrik: Dags att utvärdera strukturreformen

Biskop Fredrik Modéus och hans tidigare biskopsadjunkt Rickard Bonnevier, spenderade under några år många timmar tillsammans i bil, med mycket tid till långa samtal.

Framförallt kretsade samtalen kring kyrkans organisation och utredningen Närhet och samverkan, som låg till grund för strukturförändringen 2014, då vi fick församlingar och pastorat som vi känner dem i dag.

– Det tycks ha blivit en sanning i Svenska kyrkan i dag att pastoratsreformen var feltänkt. Vi tror inte att det behöver vara så. I förarbetena till utredningen beskrivs en helt annan bild än den vi ser i dag. En bild där den gudstjänstfirande församlingen är ett subjekt för sin egen verksamhet och församlingsborna är viktiga, säger Rickard Bonnevier, som i dag är biträdande stiftsdirektor i Växjö stift.

"Pastoratet har blivit det primära"

Kärnan i utredningen menar biskop och biträdande stiftsdirektor är tydlig: Församlingen skulle vara den centrala enheten. Flera församlingar skulle tillsammans kunna ha ett pastorat, inte tvärtom att ett pastorat hade flera församlingar.

– I stället har pastoratet som organisationsform blivit det primära, säger Fredrik Modéus.  

Normen i dag är att kyrkoråd delegerar beslut till församlingsråd utifrån den miniminivå som regleras i kyrkoordningen. Det trots att inga regler förhindrar att församlingsråden ges ansvar för betydligt mer. Att kyrkoråden i pastoraten varit så försiktiga i sin delegation kallar Fredrik Modéus och Rickard Bonnevier för en missbedömning.

Obalans mellan vigda och förtroendevalda

Bland de anställda är det däremot inte ovanligt att församlingsherdarna fått en mer långgående delegation från kyrkoherden och att de ansvarar för församlingens ekonomi. Det är ett hot mot den gemensamma ansvarslinjen att pastoraten organiserar sig på det här sättet, säger biskopen.

– Balansen mellan vigningstjänst och förtroendevalda uteblir. Finns ingen formell förtroendemannaorganisation, blir det de anställdas kyrka. Hela makten hamnar hos de anställda och det strider mot hur Svenska kyrkan är tänkt. Det är inte kritik mot de anställda, som vi ska vara tacksamma för, men vi kan inte forma hela kyrkans liv utifrån dem.

Rickard Bonnevier beskriver två församlingssyner: En där anställda producerar kyrkliga tjänster för församlingsborna att konsumera. En annan är att de anställda möjliggör församlingsbornas eget ansvarstagande och engagemang.

– Församlingsborna behöver ges reellt ansvar och mandat att bära sitt församlingsliv, säger han.

Vill bygga utifrån gudstjänstgemenskap

När en person ges förtroende att vara med och bestämma, ökar känslan av delaktighet och medägarskap, menar Fredrik Modéus och Rickard Bonnevier. Det ökar viljan att hjälpa till i församlingens arbete och till exempel tar på sig ett uppdrag som ledamot i församlingsrådet.

Det centrala begreppet är gudstjänstgemenskap.

– En kyrka i allmänhet och en luthersk kyrka i synnerhet bygger på samlingen runt ord och sakrament. Att tala om gudstjänstgemenskap är att tala om församling i ordets egentliga och mest ursprungliga betydelse, säger Fredrik Modéus.

Centralt med söndagens gudstjänst

Sedan strukturreformen 2014 gäller inte längre att varje församling ska fira huvudgudstjänst varje söndag och kyrklig helgdag. Inom ett pastorat räcker det att man firar en huvudgudstjänst per pastorat.

– Genom pastoratsreformen löskopplade man för första gången i kyrkohistorien begreppen församling och gudstjänst från varandra. Att vara församling och att fira gudstjänst tillsammans är själva grundplattan i allt sammans, säger Fredrik Modéus.

Rickard Bonnevier menar att detta är en av de brännande frågorna i Svenska kyrkan just nu.  

– Det finns många församlingar där gudstjänstlivet lever och fungerar på tisdagskvällen, men på söndagen är det stendött. Vi behöver bejaka det som lever och samtidigt vara väldigt medvetna om vi kan bli det första generationen som retirerar från söndagen, säger Rickard Bonnevier.

Varför spelar det roll vilken dag folk vill samlas och fira gudstjänst?

– För att det har varit så inte bara sen 1962, utan i 2000 år. Man ska absolut lägga veden där det redan glöder, och samtidigt veta vad man gör när man bollar med veckodagarna, säger Fredrik Modéus.

Fredrik Modéus säger att han tror att många är medvetna om läget i Svenska kyrkan, men han förvånas över att inget görs för att åtgärda problemen. Han tycker att det är dags nu.

– Det har gått över tio år. Det vore klokt att inom några år hitta ett sätt att ställa frågan “hur blev det här?”. En utvärdering av något slag, säger han.

På kyrko­mötet 2023 fick kyrkostyrelsen i uppdrag att följa upp strukturförändringarnas konsekvenser vad gäller församlingsråden. Det arbetar kyrkokansliet med. Men en mer övergripande utredningen verkar långt bort.

När Kyrkans Tidning pratade med Jonas Bromander, kyrkokansliets enhet för forskning och analys, i början på året, var hans bedömning att en utvärdering av strukturreformen inte är möjlig. Det är svårt att på ett tydligt sätt isolera fenomen och koppla dem till just strukturförändringarna, sa han.

Förändringar på lokal nivå viktigast

Fredrik Modéus håller inte med.

– Nog kan man pröva hur det här blev, säger han.

En utvärdering tror Rickard Bonnevier och Fredrik Modéus kan hjälpa till att svara på om till exempel några ändringar i kyrkoordningen bör göras. Men viktigast, säger de, är att förändringar nu sker på lokal nivå.

– Goda förnyelsearbeten växer underifrån. Det handlar om att trycka ner besluten och om duktiga medarbetare som hittar sätt att entusiasmera människor, så att de tycker det är roligt att vara kyrka, säger Fredrik Modéus.

Församlingen har bäst kunskap om det lokala

De vill komma tillbaka till grundtanken med utredningen, att pastoratet finns till för församlingarna. De pratar om tillit till församlingsbornas egen förmåga att bära ansvar för sin församlings gudstjänstliv. Den synen möjliggör också saker som att fira gudstjänst när prästen inte kan närvara.

Församlingsråden behöver ges mer makt. Till exempel, betonar Rickard Bonnevier och Fredrik Modéus, är det möjligt att ge en församling ansvar för ett visst verksamhetsområde, som konfirmandarbete, för hela pastoratet. Och det är lokalt, nära verksamheten, som kunskap finns för att fatta korrekta beslut för just den församlingen.

Hur får man kyrkoherdar och kyrkoråd att våga dela med sig av sin makt?

– Det handlar om att släppa kontrollen på ett kontrollerat sätt. Att fråga oftare “vad längtar du efter?” i stället för att säga “såhär ska vi göra”, säger Rickard Bonnevier.

Det krävs mod, säger de, men kyrkorådet behöver visa mer tillit till församlingen.

– Man behöver hitta en framtidsväg där man tar vara både det som är bra i det lilla och det stora, säger Fredrik Modéus.

Den stora frågan är dock, säger Rickard Bonnevier:

– Har utvecklingen sen 2014 gått så långt att det inte går att komma tillbaka? Så kan det vara, men jag hoppas inte det, för då är vi illa ute.