Biskopsmötet beslutar: ingen ändring i trosbekännelsen

Inte "Jag" utan "Vi" tycker prästen. Men biskoparna säger "Jag". Foto: Gorm Kallestad/TT, Den norske kirke

Kyrkoherden ville ändra på trosbekännelsen. Men biskoparna sa nej.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Inte "Jag" utan "Vi" tycker prästen. Men biskoparna säger "Jag". Foto: Gorm Kallestad/TT, Den norske kirke

I juni kom svaret på en fråga angående ändring av trosbekännelsen som kommit in till biskopsmötet i den norska kyrkan, rapporterar Vårt land.

Ronald Mong, kyrkoherde i församlingen Hana i Sandnes, hade via Stavanger stiftsråd ställt frågan om den apostoliska trosbekännelsen. I både Danmark och Sverige är bekännelsen formulerad med ett inledande ”vi” i stället för ett ”jag”, och han ville se detsamma i Norska kyrkan. Där börjar den den vanligaste formen av trosbekännelsen: ”Jag tror på Gud Fader”. Men förslaget att ändra pronomen fick avslag.

– När jag får ett nej från biskoparna vill jag inte gå vidare med det, men jag tycker att de har fel i sina bedömningar, säger Ronald Mong till Vårt land.

Gammalt arv

Biskoparna rekommenderar inte att man ändrar bekännelsen, och påpekar att den apostoliska trosbekännelsen i första person har gått i arv från tiden före reformationen, åtminstone sedan år 750. 

Jaget i liturgiska texter kan ses som ett mer öppet och reflekterande än det individuella jaget, säger Merete Thomassen, docent i liturgi vid Teologiska fakulteten vid Universitetet i Oslo, till Vårt land.

– Anledningen till att det finns ett ”jag” är förmodligen att formen kan ha samband med att den apostoliska trosbekännelsen i den gamla kyrkan ingick i dopundervisningen och dopliturgin, där den som skulle döpas fick bekänna sin tro.

"Blir tillplattat"

Hon tycker att det är bra att frågan kommit på tal, men tror inte att rätt väg att gå är att ändra trosbekännelsen om anledningen är att göra den mer inkluderande. 

– Jag är rädd för att det blir tillplattat. Jag tror inte att ett inkluderande sker genom att göra de liturgiska texterna övertydliga, säger Merete Thomassen.

Biskopsmötet rekommenderar Hana församling att använda den nicaenska trosbekännelsen som börjar med ”Vi tror". Men kyrkoherden i Hana menar att det inte löser saken för dem.

– De flesta känner till den apostoliska trosbekännelsen, och det är den vi använder. Jag tror att diskussionen kommer att fortsätta, säger Ronald Mong.

Fakta: Apostoliska trosbekännelsen

Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund,
syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Fakta: Nicaenska trosbekännelsen

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord,
av allt vad synligt och osynligt är;

och på en enda Herre,
Jesus Kristus, Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen och tagit mandom
genom den helige Ande av jungfrun Maria
och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven;
som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna,
och stigit upp till himmelen
och sitter på Faderns högra sida;
därifrån igenkommande i härlighet
till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände;

och på den helige Ande, Herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tillika med Fadern och Sonen
tillbedes och äras
och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.

Norska biskopsmötet. Foto: Gorm Kallestad/TT, Den norske kirke