Under tredje eller fjärde träffen introducerar prästen Anna Kvist och församlingspedagogen Marie Lindgren bönbandet. Det innehåller åtta olikfärgade ganska stora pärlor, som representerar mässans sex huvudord Kyrie, Gloria, Sanctus, Credo, Pax och Agnus Dei samt Herrens bön och Välsignelsen.

Dessutom finns femton små ofärgade träpärlor uppträdda på bandet. De symboliserar tystnaden. Ungdomarna kan bära bönbandet på armen eller ha det i fickan. Det är upp till var och en hur de vill göra. Men till varje konfirmandträff ska bönbandet finnas med, eftersom innebörden av pärlorna fördjupas under lektionerna.

– Bönbandet är en påminnelse om det vi pratar om, om gudstjänsten och mässan, säger Anna Kvist.

Det handlar om livet in i mässan och mässan ut i livet.

Vid varje träff jobbar ungdomarna lite extra med Kyrie och Gloria. Under den så kallade rundan lär de sig berätta vad som är jobbigt i livet just nu men också vad som är härligt och bra. Någon lyfter kanske ett jobbigt matteprov, en annan delar med sig sorgen över en sjuk morfar. En del jublar över den kommande helgen eller en spirande kärlek.

– Det är ett sätt att dela liv, att lära känna varandra. Självklart är det ok att säga pass, vill man inte säga något så behöver man inte, säger Marie Lindgren. Efter några gånger brukar rädslan att prata i gruppen släppa.

Men Kyrie och Gloria-rundan är ingen vanlig frågestund på temat ”flipp eller flopp”, klargör arbetsledande prästen Anders Blomquist.

– Mitt Kyrie och mitt Gloria har en riktning. Herre förbarma dig, Ära vare Gud i höjden. Det är klart vem jag pratar med. En sådan riktning saknas i ”flipp eller flopp”.

Anders Blomquist och kollegan Charlotta Rosman Nissen införde bönbandet för ett tiotal år sedan. Metoden att be med radband är ingalunda något nytt i den kristna världen. Martin Lönnebos Frälsarkransen har till exempel funnits i snart 25 år.

– Vi använde Frälsarkransen i konfirmandarbetet men vi fick inget riktigt flyt, minns Anders Blomquist.

De hittade konfirmandmaterialet ”På riktigt” som utgick ifrån mässans fem huvudord. Från och med sommarlägret 1998 har Oxie församling arbetat intensivt med dessa fem liturgiska huvudord och 2005 lade man till ytterligare ett – Pax. Några år senare tillkom pärlorna för Välsignelsen och Herrens bön.

– Det var som om det plötsligt lossnade, säger Anders Blomquist. Konfirmanderna blev så glada över bönbandet. De förstod vad de höll på med, att varje kula var för dem. ”Mitt eget liv möter mässan”. Ungdomarna fattar att de själva finns med Jesus i varje pärla.

– Och de upplevde också kopplingen mellan de fina orden och hela den världsvida kyrkan.

I år har Oxie församling upplevt ett kraftigt dipp i konfirmandstatistiken. Cirka 20–25 procent av de tillhörigas ungdomar går och läser. Åren dess för innan var det 40–50 procent.

– Vi diskuterar mycket hur vi ska vända trenden och locka tillbaka ungdomarna, säger Marie Lindgren.

– Gör vi ett bra jobb så sprider det sig, menar Anna Kvist.

De har båda planer på en uppgradering av bönbandet. De vill knyta ett bibelord, en bön eller musik till varje pärla. De funderar också på en fast bönbandsvandring i trädgården med instruktioner till den som går vad varje pärla betyder.

Pärla för pärla genom bönbandsmässan

Marcus Christenssen, Bella Planell och ett tjugotal kompisar sitter djupt nedsjunkna i soffan i Oxie församlingshem med sina bönband i händerna. Det är första återträffen för konfirmanderna efter julledigheten.

Liksom kamraterna fick Marcus Christenssen sitt bönband under höstlägret på Åhusgården.

– Jag använder det under lektionerna. Det hjälper mig att hålla reda på de olika momenten i mässan. Det känns bra om man är osäker.

Bella Planell tar också på sig armbandet när det är dags för lektion i Oxie församlingsgård.

– Bönbandet är en koppling till allt vi går igenom.

Så slår klockan halv fem. Prästen Anna Kvist bryter tystnaden.

– Kommer ni ihåg vad den svarta pärlan står för?

– Det som är dåligt, säger någon.

Anna Kvist nickar.

– Och den vita pärlan då?

– Det som är bra, svarar en annan.

Så går de igenom pärla för pärla tillsammans. De flesta minns vad de olika kulorna står för. Det är bara de små träfärgade tystnadspärlorna som har fallit i glömska över julen.

Ungdomarna delas in i två grupper. Resten av tiden använder de till att leta musik och låtar som passar till de olika pärlorna. Till sist röstar de fram en låt som ska spelas i kvällens bönbandsmässa i Oxie kyrka.

Lektionen avslutas med ”rundan”. Ungdomarna får säga sitt ”kyrie” och sitt ”gloria” för dagen. Eftersom de känner varandra ganska väl så vågar de säga vad de vill ha sagt. De vet att det som sägs förblir okommenterat och att det stannar i gruppen.

Bönbandsmässan avslutar konfirmandundervisningen denna torsdag.