Bönen bärande i hundraårig gemenskap

Med inspiration av och vördnad för den heliga Birgitta bildades Societas Sanctæ Birgittæ, SSB, år 1920 av män och kvinnor inom Svenska kyrkan. Hundra år senare lever traditionen vidare och vid generalkapitlet, som vanligtvis hålls i Vadstena, får medlemmarna i bönegemenskapen tid att umgås.

– Den här veckan går ut på att vi träffas, vi ber tidegärden tillsammans. Det är bön, gudstjänst, mässa, predikningar, meditationer och möten, säger Anna Greek, moder superior.

För prästen Daniel Pereyra som blev upptagen i gemenskapen för fem år sedan innebär SSB en trygghet.

– Man vet att det är någon som ber för en varje vecka, precis som jag ber för mina bröder och systrar i gemenskapen. Det är otroligt bärande. För några år sedan blev jag allvarligt sjuk och att då veta att det fanns en gemenskap som bad för mig gjorde att jag kunde klara av det helt fantastiskt, säger Daniel Pereyra.

Medlemsantalet har de senaste 50 åren varit ganska konstant runt 200 personer. Det är inte som en förening, för att bli medlem i SSB måste man bli föreslagen av en syster eller bror.

Vicarius Markus Hagberg berättar att SSB är organiserat lite som en orden och har en regula, en samling regler som gäller för medlemmarna.

– De är inte i första hand tänkt att uppfattas som regler utan som hjälp för att ordna det kristna livet. Om man går med i SSB så lovar man att gå i kyrkan på söndagarna och att ifall det finns sammanhang där tidegärden bes så ska man försöka delta. Ibland kan det vara skönt att ha lovat någonting, det är lätt att det flyter ut i ingenting annars, även för präster, säger Markus Hagberg.

– Man lovar också att börja och sluta varje dag med bön, säger Anna Greek.

Hur medlemmarna ber kan se väldigt olika ut, från den formaliserade bönen till den väldigt spontana. Inför en samling med SSB:s systrar hade flera efterfrågat att de skulle diskutera just bönelivet.

– Så jag hade bett fem kloka kvinnor i olika åldrar att säga något på tre minuter om hur de brukar be och ett enormt spektrum kom fram. En del som verkligen ber alla tidebönerna för att få struktur på dagen och andra som känner att ”jag klarar inte av den disciplinerade formen av bön utan jag går och småber hela tiden”.

En höjdpunkt under veckan är högtidsgudstjänsten i Vadstena klosterkyrka på den heliga Birgittas ”himmelska födelsedag”, hennes dödsdag, som den här gången firades av närmare 500 personer. Gudstjänsten inleddes med en procession till psalm 147 Upp, min tunga, att lovsjunga.

SSB:s bröder började processionen utanför kyrkan. Präster var klädda i prästdräkt, röklin och vit stola medan lekmännen bar grå klädnad. Systrarna anslöt inne i kyrkan och bar också grått, en påminnelse om heliga Birgitta. Även några ordenssystrar närvarade och sist i processionen gick pilgrimerna med sina vandringsstavar och ryggsäckar.

Psalmer, hymner, lovsång och böner fyllde kyrkorummet. Budskapen bars fram av musiken och sången, där församlingen växel­sjöng. Bo Brander, fader confessor, predikade om vilsenhet, barmhärtighet och rättvisa, teman från heliga Birgittas uppenbarelser.

Högtidsgudstjänsten avslutades med en procession ut ur kyrkan, runt kyrkogården och tillbaka igen in till den heliga Birgittas skrin för läsning om hennes sista stunder.

Lisa Kjellgren, präst i Landeryds församling i Linköpings stift, och hennes man brukar komma till Vadstena den här veckan och deras barn Jacob och Elsa sjöng i barnkören under gudstjänsten.

– Man är buren av gemenskap och förbön. Det är andlig påfyllnad även för oss som inte är medlemmar. Jag har säkert varit här 15 somrar och hela familjen känner att det är en värdefull vecka, säger hon.

Nästa år är det 100 år sedan Societas Sanctæ Birgittæ bildades och det ska firas med ”pomp och ståt”. Bland annat håller de på att ta fram en jubileumsskrift om deras historia som ska släppas lagom till generalkapitlet 2020.

Markus Hagberg säger att när SSB bildades uppfattades liturgin och mycket av det som högkyrkligheten lyfte fram som något extremt suspekt. Sedan har intresset pendlat.

– I Svenska kyrkan är det någon slags dragkamp mellan vad i vårt arv som ska accentueras. Är vi ett protestantiskt samfund eller ett evangeliskt-katolskt? Nu tycker vi att det är slagsida åt det protestantiska, säger han.

– Vi vill fira gudstjänst på vårt sätt, vi är ingen motrörelse utan vårt sätt att fira gudstjänst har hemortsrätt i Svenska kyrkan. Jag tror att Svenska kyrkan mår bra av att ha en bredd, säger Anna Greek.