Uppdateras. En av dem som kritiserat brevet är Erik Jersenius, kulturredaktör på Vestmanland Läns tidning, VLT. I en krönika vänder han sig mot vad han kallar för en ”svepande kritik” som riktas mot medier, feminister och andra som lyft frågor om transvård.
– Man begränsar väldigt mycket vilka som har någon sorts moralisk rätt att yttra sig i den här frågan. Alla som ställt kritiska frågor beskrivs plötsligt som att de är hatiska eller förbundna med mörka krafter, säger han till Kyrkans Tidning.
I brevet står exempelvis:
”Vi ser att transexkluderande feminism använder en retorik som vi känner igen från radikala högerkristna grupper och högerpopulister. Du drabbas av ord och handlingar som hämtar sin näring ur några av mänsklighetens mörkaste sidor.”
”Under de senaste åren har vi sett hur tidningar, radio och TV, även de som utger sig vara seriösa, gett utrymme åt åsikter där du som transperson och dina rättigheter ifrågasatts. […] Vi kan inte se det på annat sätt än att media gett utrymme åt ett hat som riktar sig mot dig. ”
– Helt plötsligt så uttrycker man att vårt forum (VLT) inte är rumsrent, eftersom människor med andra uppfattningar än de som skrivit det här brevet har fått utrymme för sina uppfattningar eller blivit uppmärksammade hos oss. Svenska kyrkan borde vara mycket mer försiktig med de offentliga och demokratiska rum som finns och som vi också i VLT upprätthåller.
Brevet publicerades efter att en debatt om transbegreppet och könsbekräftande vård nyligen blossat upp. Kajsa Ekis Ekman argumenterar i sin nya bok ”Om könets existens” för att en uppluckrad syn på kön riskerar att drabba kvinnor. Karolinska sjukhuset i Stockholm meddelade tidigare maj att man stoppar hormonbehandlingar av minderåriga patienter med könsdysfori.
Erik Jersenius anser att det är extra problematiskt att det är just företrädare för Svenska kyrkan som står bakom brevet.
– Jag som själv är teologiskt skolad uppfattar det som att man hakar på den här typen av samhällsdiskussion utan att klargöra vilka alternativ som finns och vilka teologiska komplikationer det får om vi ändrar vår syn på kön på det här sättet.
Brevet menar Erik Jersenius föranleder att Svenska kyrkan redogör för någon typ av officiell linje när det gäller synen på kön.
– Vad är kyrkans syn på kön? Hur ska vi medlemmar orientera oss?
Även Ann-Marie Jönsson, ordförande i Föreningen för transpersoner menar att brevets formulering om den ”transexkluderande feminismen” riskerar att ytterligare spä på polariseringen i debatten.
– Det är väldigt hårda ord och jag vet inte om det bidrar till att nyansera debatten. Jag hade hellre sett att man lyfter transpersonernas utsatthet utan att konfrontera andra grupper på det viset, säger hon till Göteborgsposten.
Brevskrivarna får däremot stöd från Stina Svensson, Feministiskt initiativs gruppledare i Göteborgs kommunfullmäktige.
− Jag tycker att det är bra att de går ut med ett så pass tydligt budskap. Svenska kyrkan är en viktig aktör som gör mycket gott för många grupper och det här är en viktig signal, inte minst internt, säger hon till Göteborgsposten.
När brevet publicerades den 17 maj hade nära 1 000 personer med anknytning till Svenska kyrkan skrivit på. En av författarna, Cecilia Redner, stiftsadjunkt för barn- och unga i Västerås stift, säger att majoriteten av reaktionerna har varit positiva. Hon nämner som exempel att inlägget med länken till brevet som publicerades på Västerås stifts Facebooksida har fått 1 800 gilla-markeringar, 900 glada smileys och 24 stycken arga smileys.
– Det tror jag ungefär visar på hur det ser ut. Det mesta har varit väldigt positiva reaktioner. Sedan finns det personer som inte tycker som vi som har skrivit i brevet. Men det hade varit konstigt annars, då hade vi inte behövt skriva brevet.
Hur tänker du nu kring formuleringarna om till exempel hat i brevet?
– Vi har inget syfte att skapa debatt. Vi såg att det här är en extremt utsatt grupp. Vi möter den i vår verksamhet och vissa av oss är en del av den.
– Vi har valt att använda de upplevelser och de ord som unga transpersoner som vi möter använder sig av.
Hur ser du på kritiken att brevet riskerar att spä på polariseringen?
– Det finns olika syn på det. Det finns säkert de som skulle kunna ha skrivit ett ännu bättre brev eller höjt sin röst på ett bättre sätt. Men det viktiga är att vi ibland höjer vår röst och jag välkomnar andra som också sett det här att göra det.
Även Peter Forsberg, domkyrkokaplan i Västerås som också varit med och skrivit brevet, framhåller att reaktionerna till största del varit positiva.
– Det har varit riktat till transpersoner och transpersoner har varit glada.
Han upplever dock att budskapet till viss del missuppfattats.
– Jag upplever lite grann att en del har förstått det som att brevet är anti-feministiskt, att det skulle mena att feminismen i sig är transexkluderande. Det har vi givetvis aldrig menat. Vi ser i högsta grad ett behov av en intersektionell feminism. Den är nödvändig också för transpersoners rättighetskamp.
– Men transpersoners existens är inte en åsikt. Om du anser att transpersoner inte finns, och det förekommer, så har jag svårt att se det på ett annat sätt än som djupt kränkande.
Peter Forsberg säger att diskussioner i ämnet måste få föras och välkomnar särskilt diskussioner om könsbekräftande vård.
– Men det är inte okej att ifrågasätta om transpersoner finns. Det kan aldrig handla om att begränsa det demokratiska samtalet och personer får naturligtvis säga att det är så, men då säger vi ifrån.
– Jag går ändå tillbaka till de ord som är valda. Det är inte vi som skrivit brevet utan transpersoner själva som upplever det här. Då blir det rätt ord. För de som upplever sig utsatta och hatade gör ju det.
Diskussionen kring brevet har gjort att Västerås stifts leding i lördags publicerade ett uttalande på stiftets hemsida. Där står att läsa att brevets formuleringar inte varit förankrade i Västerås stifts officiella insatser utan var tänkt som ett upprop från enskilda medarbetare i Svenska kyrkan.
”När det ändå kommunicerades i stiftets kommunikationskanaler uppstod en otydlighet om vem som är avsändaren och det har skapat undran och kritiska ifrågasättanden.” skriver ledningen.
”Stiftsledningen ber om ursäkt för det och kommer därför att se över stiftskansliets rutiner kring intern och extern kommunikation för att undvika sådan otydlighet i framtiden.”
