Debatten om brudöverlämning stod näst sist på dagordningen för kyrkomötet på måndagen. Trots att klockan passerat nio var debattsuget inte mättat och 22 personer klev upp i talarstolen.
Ingen av dem yrkade bifall på Sara Waldenfors motion, som föreslår att kyrkostyrelsen ska ta fram riktlinjer som främjar jämställdhet vid vigslar och får bort bruket av brudöverlämning vid vigslar i Svenska kyrkans ordning.
I stället handlade debatten om man skulle säga ja eller nej till kyrkolivsutskottets förslag att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att ta fram ett material som ger fördjupad kunskap om vigseltraditioner till stöd i vigselsamtal.
Först i talarstolen
På tisdagen röstade kyrkomötet om förslaget. Utfallet blev 140 för utskottets förslag och 94 emot. Nio av de 243 röstande ledamöterna avstod.
Motionären, tillika ordförande i kyrkolivsutskottet, Sara Waldenfors, Socialdemokraterna, var först upp i talarstolen på måndagskvällen.
– Vem kunde ana att när man lämnar in en motion till kyrkomötet att det ska bli sådant rabalder? Min och Jespers (Eneroth, medmotionär, reds. anm.) önskan var ett samtal. Det fick vi, sa hon.
Sara Waldenfors uttryckte tacksamhet över kyrkomötets demokratiska processer och att utskottet efter goda samtal kunnat landa i det förslag man gjort.
– Förslaget nu är att det ska tas fram och finnas ett material. De präster som inte vill behöver inte ta del av det, men de präster som vill kan ha det som stöd. Det tycker jag är viktigt, sa hon.
Många traditioner
Bland de som precis som Sara Waldenfors ville att ett material om vigseltraditioner tas fram, fanns Sören Olsson, Centerpartiet. Han framhöll att det finns många traditioner i Sverige, många brudpar med olika motivation för att göra saker på ett visst sätt och många präster med olika åsikter.
– Det är viktigt att vi inte reglerar det som inte behöver regleras. I kyrkohandboken är det tydligt vilka alternativ som gäller. Ändå är det viktigt att kunna ta fram någon form av hjälp i hur det ser ut, att belysa traditioner som uppkommit, för det har tydligen inte varit självklart, sa han.
Skötas lokalt
De ledamöter som yrkade på att kyrkomötet skulle avslå utskottets förslag framhöll främst att detta är något som kan skötas på lokal nivå, eller mellan präst och vigselpar.
– Det kan vara svårt för prästerna, det förstår jag, men man har erfarenheten av att hantera detta på församlingsnivå. Och det verkar som att kyrkostyrelsen kommer ha mycket att göra efter den här kyrkomötet, så de ska slippa detta också, sa Fredrik Wallén, Kristdemokrater i Svenska kyrkan.
– När jag läste betänkande förstod jag inte först vem det är utskottet menar ska ha nytta av materialet. Jag tror att den kunskapen har våra välutbildade präster, sa Niklas Grahn, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, och fortsatte:
– Ska materialet vara två sidor eller 100 sidor? Vad kostar det? Vi har ofta en övertro på att materialproduktion ska lösa väldigt mycket, men det löser inte grundfrågan. Materialet skulle ha begränsad nytta och kosta mer än det smakar.
Ingen överlämning
I debatten var det också flera som lyfte att det i många fall är bruden själv som har önskat att gå ned för altargången med sin pappa och att det inte handlar om någon överlämning.
– I min långa erfarenhet av vigsel, har jag aldrig mött ett brudpar som kallar det för brudöverlämning, för det är inte det de ser det som, sa Anders Åkerlund, Centerpartiet, präst och ålderspresident, som yrkade på bifall till utskottets förslag.
– Jag tycker det är en vacker process att leda sin dotter, när hon själv bett om det, till mannen och släppa henne fri där. Och när jag gifte mig, var det så vackert att se min blivande brud bredvid sin far och vi kunde ge varandra ett ögonblick och känna att nu tar jag över här, sa Lennart Matikainen, Alternativ för Sverige, som yrkade avslag på utskottets förslag.
Praktisk teologi
Två biskopar deltog också i debatten. Åsa Nyström, biskop i Luleå stift, lyfte att framtagandet att det här materialet kunde vara ett möjlighet att också lyfta samiska vigseltraditioner, som en del av Svenska kyrkans åtagande till det samiska folket.
Teresia Derlén talade om skillnaden mellan normativ och levt teologi. I kyrkomötet beslutar man om den normativa teologin, här sätts ramarna för kyrkan, sa hon.
– Vad som sker i en vigsel, om någon vill ledas in om någon det är deras levda teologi. Allt sånt här har genom alla tider gjort kyrkans ledning väldigt nervösa. Vi vill bestämma och försöker styra vad folket ska tro. Det har alltid varit ett misstag.
