När Svenska kyrkans officiella konto på Twitter publicerade ett inlägg för att uppmärksamma Transgender Day of Visibility fick det stor uppmärksamhet. Det blev ett flöde fyllt med både kärlek och hat som outtröttligt besvarades av nätprästen Charlotte Frycklund. Vid sidan av att svara på kommentarer medverkade även Charlotte Frycklund i olika medier där hon berättade om hanteringen och reaktionerna.
I veckan var Charlotte Frycklund en av de 150 Superkommunikatörer som tidningen Resumé tagit fram. Listan på de 150 namnen var resultatet efter en gallring bland 500 namn.
Alla 150 hamnade på den slutgiltiga rankingen, som avslöjades i Almedalen. I kategorin kommunikation hamnade Charlotte Frycklund på 16:e plats. Vann kategorin gjorde John Mellqvist, Kreab, som lyft frågan om ålderism. Årets totalvinnare blev Bianca Ingrosso.
Som motivering framför Charlotte Frycklunds namn på listan stod: "Präst som tog ställning för transpersoner i Svenska kyrkans namn".
Hur känns det att ha blivit listad som en av landets Superkommunikatörer?
- Jättestort att vi får vara med, att vårt arbete som redaktion uppmärksammas på det här sättet. Det är ju inte bara jag. Vi hade den här bönen i alla våra kanaler. Det är jättestort att det här syns för det är kyrkans arbete för allas lika värde. Det känns viktigt att få göra en bön som får folk att tänka till.
Hur tänkte ni när ni gjorde inlägget?
- Vi brukar försöka uppmärksamma den här typen av dagar, att påpeka att det finns strukturer i samhället som gör att alla inte ses som lika mycket värda. Att be för folk är vår viktigaste uppgift. Vi trodde inte att den skulle bli så stor. För mig känns det lite som Den heliga andens verk. De som gav hat gjorde att bönen kunde sprida sig och kunde sprida mycket kärlek.
Vad lärde du dig av Twitterstormen?
- Vi fick mycket hjälp av andra redaktörer. Hela redaktionen var inne och jag kände att vi har en stor tillit till varandra. Vi fick ju också mycket kärlek och stöd. Jag uppskattar särskilt folk som gick in och svarade åt oss att det är klart Svenska kyrkan får be för vad de vill. Det var fint.
- Vi vet att transpersoner utsätts för hat dagligen, vi fick bara det hatet en vecka. Om vi fick bära är vi tacksamma för det och det är något vi kan ta med oss; vi kan hjälpa till med det. Vi kan ta den striden åt de som alltid råkar illa ut.
Hur tänkte du när du bemötte människor i kommentarsfältet?
- Jag försökte peka på att bön är något som kyrkan alltid kan ägna sig åt. Vi fick höra gång på gång att vi inte kunde be för transpersoner i och med att en transperson hade skjutit på en skola i USA. Så kan man inte resonera. Vi kan inte sluta be för män om en man skjuter på en skola, vilket sker oftare. Eller att vi inte kan be för en svensk om en svensk person gjort något. Vi kan alltid be för alla människor oavsett vad de har gjort. Det försökte jag lyfta.
- Sedan försökte jag svara utifrån kyrkans ställning i hbtq-frågor. För vissa kyrkor är det kontroversiellt så det blev en hel del svar om exempelvis samkönade äktenskap. Där har vi väldigt bra svar i och med att vi jobbat med de frågorna länge. Sedan får man tänka på att den som ställer frågan befinner sig mitt i sitt eget liv med dess stormar. Så det som ser ut som hat för oss kan komma från en person i själanöd. Man får försöka se människan.
Vad skulle du säga är den störa utmaningen i den här typen av kommunikationen?
- Det är svårt när hatet kommer från så många olika håll samtidigt. Att de som bestämt sig för att hata går in för det så hårt. De lyssnar egentligen inte på vad man säger. Samtidigt känner jag att vi skriver svar för andra, för de som går in och läser och genuint undrar: Är det okej att leva i ett samkönat äktenskap eller om Gud verkligen älskar alla.
- För mig är det överraskande att man tänker att kyrkan inte ska vara för allas lika värde. Vi fick frågan om Gud älskar Putin: ja Gud älskar Putin. Men älskar Gud Hitler? Ja Gud älskar Hitler. I de frågorna ryms frågan: Men älskar Gud mig? Gud vet vad man gjort för hemskheter så då frågar man om Putin och Hitler istället för man tänker att det de gjort är värre. Men Gud älskar dem, om än inte deras avskyvärda gärningar - och kan därför älska även den som ställt frågan, om än inte alla hens beslut och handlingar.
- För mig är det viktigt att svara på de frågorna för det ryms en osäkerhet och rädsla i frågorna.
Vad tror du det var som engagerade så många människor?
- Det kärleksfulla bemötandet vi fick var för att vi står upp för rättigheterna för den gruppen som ofta hatas. Det tror jag fick många att känna att detta är viktigt och att man ville ställa sig på Svenska kyrkans sida mot hatet.
- Den märkliga logiken med att vi inte borde uppmärksammat transpersoner i och med skjutningen på skolan började med att Joe Biden hade twittrat om den här dagen. Då blev folk arga på honom och gick in med det argumentet. En bön kan man inte hata och kritisera på samma sätt men jag tror att det kom en hatisk diskurs från det hållet. Jag tror det var det som drev på det.
- Med viss stolthet vill jag ändå säga att Joe Bidens tweet på den här dagen nådde fyra miljoner människor. Vår tweet nådde tre miljoner människor. Det är rätt mycket med tanke på att vi inte är lika världskända som Joe Biden. Det är hela redaktionens arbete. Jag jobbade mycket med Twitter men vi delade upp ansvaret och mellan oss på både Facebook och Instagram.
Finns det någon kommunikatörer som du själv ser upp till och skulle vilja lyfta fram?
- På Twitter är Agnes Wold en förebild, med sitt folkbildningsideal och sin klara, enkla framtoning. Inomkyrkligt vill jag lyfta Antje Jackeléns mod, att hon reagerade mänskligt men klokt på det hat hon fick utstå, och även biskoparna Susanne Rappman och Åke Bonnier, båda på Facebook, för humor, tro och medmänsklighet i varm förening.
