Ökad efterfrågan på själavård på fängelser

Den 12 mars infördes besöksförbud för anhöriga och permissionsstopp för att hindra spridning av coronaviruset. Medarbetare hos NAV, Nämnden för andlig vård, undantogs från det generella besöksförbudet. Omkring 180 präster, diakoner, pastorer och imamer, kunde fortsätta sin själavård hos kriminalvården.

Som diakon i Botkyrka församling arbetar Thomas Nilsson en dag i veckan inne på anstalten Asptuna söder om Stockholm.

– När beslutet kom lyckades personalen få bukt på oroligheter som höll på att leda till upplopp. Nu har några flyttats, men det är fortfarande oro och sorg bland internerna. Besöken på helgen är det som man ser fram emot och längtar till. Allt kretsar kring det.

Thomas Nilsson märker ett ökat behov, bland både personal och interner, att prata om den nya situationen.

– För personalen handlar det om att prata av sig kring oroligheter och för internernas del handlar det mycket om att förstå hur samhället härute har det nu under den här coronakrisen. Det kan vara svårt att inse hur det faktiskt är utanför murarna. 

I samtalen med internerna försöker Thomas Nilsson skapa förståelse för läget i övriga samhället, ett samhälle som många interner känner sig långt ifrån.

– Frustrationen över de nya reglerna gör att det ligger och pyr, men jag försöker ge kraft att se framåt, säger Thomas Nilsson.

Ulla Le Vau, konsulent för andlig vård i Kriminalvården på Sveriges kristna råd, SKR, säger att det betyder mycket att diakoner, präster, pastorer och imamer inom NAV fortfarande kan göra sina besök på häkten och fängelser.

– Pressen på anstalterna har ökat, bland annat genom överbeläggningar på både häkten och fängelser, och extra mycket nu genom besöksförbudet och permissionsstoppet för de som avtjänar ett fängelsestraff. Situationen är ansträngd.

På några ställen, som Ystad, Tillberga, Karlskoga och Haparanda, har även NAV:s medarbetare stoppats från att komma in på anstalterna.

– I vissa fall har man försökt lösa samtalen på andra sätt, via telefon till exempel. För vi upplever att det finns en stor efterfrågan på våra besök och samtal. Våra medarbetare innebär ett stöd och samtalen blir ett andningshål.

Ulla Le Vau betonar att Folkhälsomyndighetens rekommendationer noga följs. Ingen med de ens lindrigaste förkylningssymptomen får göra besök. Likaså har en ordenssyster som är över 70 år enbart telefonkontakt med dem som hon brukar besöka.

– Så långt det är möjligt försöker NAV-medarbetarna upprätthålla arbetet och vara närvarande på det tider man brukar komma. Det är särskilt viktigt i dessa tider som är extra pressande när ingen annan får komma på besök. 

– Vi vet ju inte hur länge det här kommer att hålla på eller om förutsättningarna för NAV:s möjligheter att besöka anstalter och häkten kommer att ändras ytterligare.