– Förhoppningsvis blir mitt ordförandeskap en fortsättning på ärkebiskop Musas. Vi är så klart två olika personer, men jag tror inte att det kommer att bli någon större skillnad. LVF är bottenstyrt. Ordförandena kommer och går, organisationen förblir densamma.
Sexualitet och hbtq diskuterades inte särskilt mycket under generalförsamlingen. Hur kommer du att närma dig ämnet?
– Som ordförande representerar jag hela LVF. Jag kommer inte att uttala mig i frågan, för vi lever i så olika kontexter. Det finns medlemskyrkor i länder där samkönade äktenskap
är olagliga och där de som säger emot kan fängslas. Jag löper ingen risk om jag pratar om ämnet. Så är det inte för många av våra medlemmar. Det är upp till de olika kyrkorna att besluta hur de ställer sig.
– Som kyrkor bör vi reflektera utifrån synpunkten: Hur hanterar vi den mänskliga situationen i varje kontext när det kommer till frågan om homosexualitet? Vi ska komma ihåg att varje människa har den grundläggande rättigheten till ett liv i säkerhet och frihet och vi kan aldrig tolerera våld motiverat mot sexuell läggning.
I dag prästviger 90 procent av medlemskyrkorna kvinnor, 10 procent gör det inte. Hur kommer du att förhålla dig till det?
– LVF har varit väldigt tydligt i frågan om att vigda kvinnor. Sen generalförsamlingen 1984 har varje generalförsamling bekräftat LVF:s ståndpunkt att röra sig mot full inkludering av kvinnor i prästerskapet.
– Alla vet var Danmark står i frågan och min fru är präst. Det berättade jag för alla när jag presenterade mig inför valet. Det är en fråga vi kommer fortsätta att ta upp för att vi tror att män och kvinnor är skapade lika, till Guds avbild. LVF tvingar inte på medlemskyrkor åsikter eller utövar påtryckningar för att de ska anta vissa synsätt, därför bedriver vi diskussioner med kyrkor som inte ännu har valt att viga kvinnor eller har gått tillbaka i frågan.
