Avkragningen av Thomas Petersson har väckt reaktioner. Beslutet att frånta honom rätten att utöva kyrkans vigningstjänst, även som präst, har kritiserats för att vara alltför hårt och gammalmodigt.
– Kyrkans vigningtjänst är en och blir du av med behörigheten att vara biskop blir du också obehörig att utöva alla de uppdrag som du är vigd till, säger Robert Schött, ordförande för ansvarsnämnden för biskopar.
Ansvarsnämnden utövar tillsyn över biskoparna medan domkapitlet och biskopen har tillsyn över präster och diakoner. Ansvarsnämnden kan bara fria eller fälla och beslutet går inte att överklaga. Det som prövas är behörigheten att utöva vigningstjänsten, inte det specifika uppdraget, menar Robert Schött som även var med i arbetet att skriva kyrkoordningen.
– Ska man förklara det på ett enkelt sätt kan man tänka sig en skjorta med rundkrage och en liten plastbit som syns i kragen. Om man avkragar så tar man bort den plastbiten. Skjortan kan ha olika färger, men det saknar här betydelse.
Det är alltså inte möjligt att frånta någon uppdraget som biskop för att sedan skicka frågan vidare till ett domkapitel?
– Det skulle i så fall vara konsekvensen av att man säger att vi (ansvarsnämnden) prövar bara kyrkans vigningstjänst utifrån det uppdrag som följer utifrån biskopsvigningen. Men så är inte kyrkoordningen skriven och det har aldrig varit meningen heller.
Regelverket för tillsyn av biskopar formulerades inför relationsförändringen 2000 när kyrkoordningen antogs. Frågan diskuterades igen 2003 då vissa ändringar i kyrkoordningen behandlades av kyrkomötet. Bland annat var det då som de två mildare påföljderna, prövotid och erinran, infördes i domkapitlen.
Mildare påföljder för biskopar ansågs inte vara aktuellt på grund av biskopens särskilda ställning med ansvar för ledning och tillsyn. ”Biskopens auktoritet skulle bli starkt anfrätt om det fanns ett grundläggande ifrågasättande av behörigheten att utöva uppdraget och detta är villkorat genom en prövotid” skrev kyrkostyrelsen i sitt underlag.
– Ser man på det aktuella ärendet så kan man säga att här har biskopen fått goda råd från sina kyrkoherdar, från biskopsmötet och från ansvarsnämnden innan ansvarsnämnden tog sitt beslut. Dessutom har det gått mer än två år sedan det här startade och han har valt att kvarstå i sin anställning som biskop, säger Robert Schött.
Kyrkostyrelsen hade också föreslagit till kyrkomötet 2003 att en biskop som förklarats obehörig skulle kunna överklaga beslutet till överklagandenämnden. Det röstades dock ner av kyrkomötet som lutade sig mot vad läronämnden skrev i sitt yttrande:
”För en biskop kan det bli ohållbart att fortsätta i sitt uppdrag om två instanser (ansvarsnämnden och överklagandenämnden) på kyrkans nationella nivå kommit till olika beslut om behörigheten. Mycket talar för att en instans har det ansvaret på den nationella nivån.”
– Jag kan utifrån att ha skrivit fram lagstiftning i regeringskansliet tycka att det är naturligt att erbjuda en överklagandemöjlighet. Men samtidigt så är det nu så att här har en domstolsliknande instans funnit att det finns ett förtroende som är brutet, säger Robert Schött.
För alla som blivit av med sin behörighet finns möjlighet att senare pröva om det går att få tillbaka den. För en obehörighetsförklarad biskop görs den prövningen i ansvarsnämnden.
– Det kan hända saker i livet, det går att rätta upp det som felat och man kan få ett förtroende igen.
