Därför backar KD i jämställdhetsfrågan – Diakonia: ”Märkligt”

Kristdemokraterna (KD) är det enda parti som svarar nej på frågan om partiet vill ta fram en handlingsplan för stärka det globala jämställdhetsarbetet. Det visar Diakonias partienkät 2024. 

Partiet svarar även nej på frågan om det vill integrera kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter i utrikespolitiken. 

Övriga tillfrågade partier – Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Socialdemokraterna – svarade att de vill det. Liberalerna svarade inte. Magnus Walan, senior policyrådgivare på Diakonia, som har initierat undersökningen tycker att KD:s nej är ett mysterium.

- Märkligt. Partiet tycker att kvinnors och flickors rättigheter är en viktig fråga, men inte ser varför den ska in i politiken. Det är nödvändigt att det finns någon form av systematik och utformade planer för att kunna arbeta systematiskt och seriöst, säger Magnus Walan.

”Kvinnor har inget att komma med”

Gudrun Brunegård, KD, anser att kvinnors och flickors rättighetsperspektiv inte bör involveras i alla delar av politiken. 

- Om man ska hårdra det hela kan man inte vara så principiell att det kvinnliga rättighetsperspektivet är relevant i alla sammanhang. Ett exempel är kriget i Ukraina. Där påverkas kvinnor och flickor mycket. Men om man ser på det övergripande målet om att nå fred kan man inte dela in det i ett kvinnligt och manligt perspektiv, säger hon. 

I en debattartikel i tidningen Dagen skriver du att svenskt bistånd ska gå till insatser som stärker kvinnors och flickors frihet och egenmakt, hur rimmar det med att säga nej till rättighetsperspektivet?

- Vi vill verkligen stärka kvinnor och flickors egenmakt. Deras rättigheter står inte i motsats till just den delen av biståndspolitiken. Vi vet att när kvinnor får äganderätt, när de kan skaffa sig sin egen inkomst och när de får ärva och bruka jorden och behålla sina inkomster, har det mycket större fattigdomsbekämpande effekt än om en man får det, säger Gudrun Brunegård.

Janine Alm Ericson, talesperson för bistånd och jämställdhet i Miljöpartiet, är bekymrad över KD:s ”nej”.  

- De tror helt enkelt att kvinnor inte har något att komma med om det inte gäller en jämställdhetsfråga eller i frågor där man vet att kvinnor missgynnas. Kvinnor behövs i alla beslutsrum, oavsett om det gäller infrastrukturprojekt eller den kommunala demokratin. Samhället blir mer tryggt och effektivt om kvinnor ingår i beslutsfattande församlingar, säger Janine Alm Ericson.

Moralisk skyldighet

Något som Diakonia tycker är positivt är partiernas enighet i biståndsfrågan, där nästan samtliga tillfrågade partier – förutom Moderaterna – vill återställa biståndsnivån till en procent av bruttonationalinkomsten (BNI). 

- Minst en procent är en rimlig nivå utifrån de utmaningar vi har med alltmer auktoritära, odemokratiska och korrumperade ledare. Då kan bistånd fungera som en finansiell kraft som kan direkt stötta de människor och organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati, säger Magnus Walan. 

Riskerar inte en höjd biståndsnivå att få ekonomiska konsekvenser inrikespolitiskt? 

- Vi har ingen finansiell kris, utan snarare ett överskott i landets finanser. Vi har råd med över två  procent till försvaret. Vi tycker det är fullt rimligt att lägga en procent till biståndet för att förebygga krig och konflikter. 

På frågan om enprocentsmålet är miljöpartisten och kristdemokraten eniga.

-  Vi lever i en tid med väldigt stora utmaningar med effekterna av pandemin och en klimatkris som kommer allt närmare. Mycket krig och konflikter. Då krävs det att rika länder träder fram och står kvar vid sina åtaganden. Sverige ska vara en stark röst för solidaritet, säger Janine Alm Ericson, MP och fortsätter:

- Det är alltid en avvägning att göra en statsbudget. Vi är av den uppfattningen att Sverige tjänar på att göra världen bättre och säkrare. 

Gudrun Brunegård, KD vill återställa målet: 

- Vi menar att behoven är mycket högre än en procent. Det är rimligt att vi som ett av världens rikaste länder ger en viss andel av BNI som stöd till världens fattigaste. Det är en moralisk skyldighet till våra medmänniskor.